Update!

Så.
Efter löfte om lite uppdatering..

Var på intervju i Västerås igår. Till en tjänst, som blev två då fler än ett affärsområde går kort, som skulle passa mig perfekt. Arbetsuppgifterna är i praktiken det jag gjort för spexet i alla år, fast typ.. 10-100ggr större. Många pengar. Men det kändes riktigt bra, alla intervjupersonerna var trevliga och lättpratade. Och jag måste nog påstå att jag gjorde ett bra intryck, svarade ärligt och någotsånär sammanhållande, och tom "vederhäftigt".
Nu är det väntan och tumhållning för en 2a vända.  Roligt!!

Träningsvärken börjar ge med sig. Även om jympapasset igår kändes rätt rejält i låren. Men det är så härligt vederkvickande att det inte är kondisen som är problemet utan muskelstyrkan. Helpepp på det här med träning nu. Roligt som sjutton!

Körövning idag igen, roligare än sjutton!
Uppskattningen och ärligheten i berömen värmer.
Uttrycket "nog har du höga C alltid, nu pressade jag dig inte". (Han är inte klok!) vid stämprovsjungningen känns väldigt bra.. och visst, jag maskade lite (mycket enl. M), för att M skulle våga ta i.. för det var egentligen hennes provsjungning.  Och min också, kanske i något mindre betydelse..
Jag trivs så grymt bra. Och känner mig, inte så lite, stolt över att både ha K-Ms och körens förtroende, både när det gäller själva sjungandet, och i K-Ms fall, kanske även "öronmässigt", han litar på mina omdömen om andras röster, och vad vi klarar som enhet.  Där känner jag mig hemma på riktigt.

Registrering idag. Snabbt och smärtfritt. Var inte ens kö. Skönt. Ska bli kul att gå på introföreläsningen på måndag och få mer info. Nu vinglar jag lite i mörkret.  En del förstår inte varför jag vill läsa Skatterätt - det låter torrt, är säkert torrt, men kompetenshöjande och viktigt.

Om ett dygn har jag mindre än 2 timmar kvar som förtroendevald spexare.
There's a light at the end of the tunnel!



Kärlek!

Inget snus

Och tack och lov för det!!
Träningsvärk, om än ganska modest (tills jag går i trappor), och påtagligt lycklig över träningsstarten.  Ge mig MERA! Träning igår, bra mat i går. Bra frukost idag.. snart lunch. Brabra. Träning imorgon med, och torsdag.

Små glädjeskutt över positiva överraskningar i spexvärlden. Ibland kan små saker göra stora saker så mycket mindre...

Och imorgon ska jag till Västerås. Måste nog läsa på lite mer om företaget, så jag vet vad dom egentligen håller på med, och vad tjänsten kan tänkas göra. Roligt är det i vilket fall.

Odelat positivt är livet inte. Men så gott som.

Kärlek!

Sjukt jobbigt -

men roligt.
Har jag inte träningsvärk imorgon ska jag börja.. eh... snusa!
Drack nog för lite.
Och ska nog ha högre sadel nästa gång.

Så lite det behövs för att man ska bli helpepp!

Motvillig ansökan

1. Hur ska man kunna maila sin handläggare när den inte är i tjänst?
2. Varför måste man söka en tjänst man inte vill ha?
3. Hur skriver man en dålig ansökan?

 - Trevlig kille på AF kundtjänst dock som hjälpte till.
 - För att annars kan akassan dra in ersättningen. Men eftersom jag inte begärt någon ersättning sen i maj, hur kan de då dra in något jag inte har?
 - Dålig och dålig. Oengagerad blev den iaf. Mest synd om arbetsgivarna som måste läsa dålig/tråkiga ansökningar från folk som inte har den minsta vilja att flytta för att kunna ta tjänsten.


Nya livet börjar bra. Frukost med thé och knäckemacka(or). Och i rimlig tid också, intogs före kl.9. Snart dags för lunch mao.  Och så blir det besök på F&S i eftermiddag. Mitt livs första spinningpass (försöken på gymnasiet räknas inte), och frågan jag ställer mig är.. Är det fortfarande outsägligt tråkigt?
Fortsättning följer.. nu ska jag läsa skatterättsboken. 

Fin morgon

Morgon vid slottet i solskenet.
Det var fantastiskt skönt, och rätt vackert.
Solstrålarna glittrade i kapp med vattnet i ån och kajorna var faktiskt rätt tysta.
Söndagmorgon när den är som bäst.

Sjungandet var rätt ordinärt..

Lite väl mycket medvetenhet.
Lite väl mycket ögonglitter.

Nåja

Oh, friidrotts-VM är igång. Roligt!! Men inte se-på-tv-mitt-i-natten-roligt. Men roligt ändå..

Konstig söndagskänsla. Inget jobb att gå till imorgon, men väl några ansökningar att skriva. En såndär anvisnings-ansökan. Den ska bli "dålig", och inte så de fastnar för den.  Peppa upp för intervjun där de fastnat för "ditt namn" (ja, de sa så.. "Vi fastnade för ditt namn.. ja, alltså, din ansökan.") Kanske läsa lite skatterättsbok. Ringa a-kassan.. Nä usch, nu blev det tråkigt.

Over and out.

And it's gone!

Vad hade jag att vara nervös för, egentligen?
Smärtfritt, känslofritt (nåja) och helt normalt (kanske lite hjärtligare än vad normalt skulle vara.. men hey.. betydligt bättre än i våras).
Skönt.
Då kan man andas igen.

Happy tiiiiiiiiiiiiiiiiiimes!

Helt klart insane.

Hittills idag..
Finfina glasruteögongodiset.
Yum.
Uppskattning av både medarbetare och ansvariga.
Värmer.
Antagningssamtal till BESKen.
(Yeeeha!)
Intervju till projektcontrollerjobb i Västerås.
Coolt.

Och då återstår flera timmar av kvällen!!

Happy Happy Happy!


Insane.

Ikväll är det så dags igen.
Och jag är nervös.
Och det är helt enkelt galet. Varför skulle jag vara det för?
Visst, en stor del av våren var fylld av räddhågsna tankar och känslor, och planen var att det skulle vara borta nu.
Så nervositeten är väl för att det ska finnas kvar.
Galet - men samtidigt ska det bli så sjukt roligt att få sätta tänderna i höstens projekt, och till viss del vårens.

Annars?
Nåt galet är det. Jag är inte förkyld. Men jag har muskelvärk, huvudvärk och är galet trött.
Lägenhetskontrakt skrevs igår. Så from November så slipper jag the Hills.
Så om nu bara de kunde ringa och erbjuda mig jobb, en plats på BESK-kursen så skulle det här, ändå ganska så bra livet, bli ändå bättre.

Glasruteögongodis

En del saker får mig att känna mig som 14 igen.
Distansflirt och allmänt ögongodisätande.
Ögongodis är iofs mycket mycket nyttigare än vanligt godis.
Arbetsmoralen blev iaf en aning bättre av att byta till glada Cs kontor eftersom M var tillbaka från semestern. Från Cs kontor har man ingen chans att se glasruteögongodis utan att gå ut i korridoren. Och det är ju onödigt.
Hursom är det oerhört trevligt att ha något trevligt att se framemot att se på. 


Träningsråttan i mig har börjat sticka upp nosen ordentligt. Även om min kondition är usel, och en sväng i Marka gör mig genomsvettig, så är det störtskönt! På måndag öppnar F&S portarna för höstträningen och då ska svetten lacka!
Och med lite mer träning kanske jag fixar ett litet delmål till nyår?

Livet är gott.
Det behövs så lite för att lyfta det lite till.. såå lite.

Tänk om man kunde komma på bra rubriker..

Nöje - vakna halv sex och inse att det är söndag och man får sova flera timmar till.
Missnöje - räkna prel. slutresultat för spexet. Usch.

Nöje - bra magkänsla angående jobbframtid.
Missnöje - AF. (say no more)

På torsdag börjar kören!

Passionsspel

Tänkte försöka mig på att sätta ord på de känslor som snurrat runt i mig sen jag såg "The Phantom" igen  i eftermiddags. Jag vet att jag försökt mig på det här förrut.. men ja.
Det är så svårt.
Ord som "outhärdlig passion", "sympati", "empati".
Men de räcker inte riktigt till.
Halsen knyter sig, magen snurrar. Tankarna snurrar - utan någon egentlig riktning.
Filmens råhet är såpass stark, och Butlers närvaro så intensiv, så jag inte kan vända mig bort. Inte ens i efterhand. Det berör.
Dessutom är musiken bland det bästa jag vet. Högkvalitativt.

Förrutom det så är jag nog mest bara uttråkad och rastlös.
Man skulle kanske ta sig en sväng i Markaspåret. Det är nyttigt dessutom.


Gah!


Glasruteflirt

Äntligen, äntligen fredag!
Är så trött så en hel helg på soffan känns helt rätt.
Imorgon runt lunch lär jag vara uttråkad.

Veckan har varit glad.
Spontanefteransökan till kurs på Oru.
Bokning av musikalbiljetter till Starlight i november.
Flyt.
Glasruteflirt och kaffemaskinsflirt.

Och ikväll är det utflyttningsfest.

Kan det bli bättre?

Gladrecept.

*Bra samtal
*Bra fest.
*Bra fika.
*Bra vänner. (egentligen är dom väl bäst. men då kanske de blir lite högmodiga i kanten)

*Känna sig välkommen på verket. Glada Cs vinkningar genom glasrutorna
*Känna sig.. hmm..

*Retas lite med cyklande hårbomber. Det ÄR okej att peta på folk som cyklar som inte ser en. Jag lovar.

*TRE sökta jobb idag. Började starkt 7.10. (Minns ni euprojektgranskningstjosan? De ska ha folk.)

Bara bra helt enkelt.


Murar

Vad var det som gjorde att längtan nu är så påtagligt mycket större?
Känslan närmare.
Lusten.
Varför blir ett kort ögonblick så mycket värd.
Blicken, rösten. Glädjen? eller var det bara hövligt?
Är vi nu där det blir, eller ännu en blindgång?
Har modet äntligen börjat ta sig fram genom taggtråd, risbuskar och tegelmurar,
eller är det bara en spegling av det som längtar ut i ett ingenting? någonting?
Är segerreceptet enkelt,
framryckning, attack?
eller är svårigheterna för stora att överbygga?
Tegelmurarna restes av rädsla,
risbuskarna av ängslan
taggtråden är de ärr som sitter kvar.
Riv murarna - så jag kan bli den jag borde bli,
oavsett vad längtan säger eller gör.



Annars då?
Föräldrarna var här sön-tis. Turistade lite. Vadstena med slott och kloster och klosterkyrka. Tog omvägen runt Vänern tillbaka. Middag på Efesos. Till Måltidens hus via värmlands skogar, sen vårt slott och Wadköping.
Någonstans mellan Kristinehamn och Filipstad ringde Proffice. Så from igår är jag tillbaka på verket igen. Tre veckor till. Hälsningarna i korridoren har varit "du fick iaf lite semester". Skönt att jobba igen (även om det är lite väl lugnt för min smak), och en lön till innan förhoppad flytt är ju inte helt fel. Om jag nu får den där lägenheten. Nåja. Allt löser sig i sinom tid.
Nu middag och blåbärsmuffinssockerkakebak (med blåbär från hemmavid).