norrlandstrollet

Förtroende
Styrka
Samhörighet

Så igår var det då dags för konsert med Stiftskören.
I ett Nyköping som kryllade av poliser. Var tydligen någon slags nazi- /antinazi-demonstration, eller så. Många poliser, och flertalet med blåljusen på på bilen.

Jag har inte riktigt sorterat klart känslorna efter konserten, eller de som uppstod under dagen.  Men nöjd måste jag nog vara ändå. Leende och "tummen-upp" efter första genomköraren av dubbelkvartetten från orgelplats.  Senare mer direkt beröm i form av  (typ, minns inte exakt ordalydelse) "det där går ju jättebra. Låter lite som en goss-sopran där du bara glider fram, några av de andra kämpar lite för mycket".  Första gången någonsin som jag blivit jämnförd med en goss-sopran. Rösten höll väl inte riktigt hela konserten, men för Te Deum höll det, och dubbelkvartettpartiet flöt igenom utan större missöden. Sedan mer fina omdömen från resten av kören, alltifrån frågor om jag är körledare, eller om hur skolad jag är, till påpekanden om att jag borde skola mig mer. A från vår kör påpekade lite fint att vi i framtiden inte skulle behöva "köpa in" solister, utan att jag skulle göra det istället.  Den saken är jag inte så himla säker på, men beröm är alltid kul. Styckena av Elgar sjöngs med ett visst mått av försiktighet, men rösten sprack ändå. Inte kul, inte bra. Nu sångförbud till torsdag.

Kanonväder hade vi också, blev både lunchpromenad runt Nyköpingshus och hamnen, äntligen fick jag lukta lite på havet (eller havsviken), solen värmde gött.

Idag måste det packas nån låda eller två, handlas, bestämma sig för spexets u-helg eller inte, tjata lite på revisorn (årsmöte imorgon), bestämma hårfärg inför morgondagens frisörbesök och bygga matlådor.

Vissa dagar är det skönt att vara jag, goss-sopran och fånfjortis till trots. :)

Vissa dagar ger de röda mer swoung i steget, rakare rygg och..
Äsch.
Idag var de röda precis det jag behövde efter mitt fjortisbeteende i fredags.  På allvar alltså.

Försöket att stryka en sak på flytt-listan blev ett halv-stryk och en tillagd punkt. Så typiskt.
Extrem norrut-längtan. Mildras nog något av mammahelgen till allhelgona. Kanske. Den mildrades inte av de fantastiska bilderna på småmonstren som svägerskan mailade över. De växer galet fort!!

På lördag är det konsertdags för Te Deum. En nackdel med verksjobbet är att det blir svårt att hitta en övningstid. Men det löser sig nog. Nån liten ton sitter säkert säkert.
Orgelinvigninsfesthögmässan i söndags blev bra. Trots borttappade öronproppar. Mycket bra. Spontan applåd för kören, trots att vi toksjöng bort oss i en annan världsdel. Jag räcker gladeligen upp handen och erkänner att jag med var någon annanstans. Galet.

F.ö har jag svårt för serverbyten som sker dagtid, som orsakar produktionsstopp. Och nya servrar som man inte har access till. En hel timme försvann pga access-brist. Utöver de två som gick på halvfart när serverbytet var. Dåligt.

En vecka på verket avklarad.
Saker o ting är som de var innan jag slutade i augusti. Full fart framåt. Finns alltid något man kan göra. Inte särskilt inproduktivt mao.
Glasruteögongodiset, nu mera ett vanligt ögongodis, är. (Är är nog den korrekta frasen. Ska inte tänka på det där, beter mig som en annan idiot. Jag är ju för sjutton gubbar vuxen vid det här laget! (och HÖR sen!))

Ki-jympan från i tisdags känns fortfarande.
Ki-yogan idag var en mycket dålig idé. Har nog aldrig haft så svårt att koncentrera mig på det jag gjort. Dåligt.

Orgelinvigningsfesthögmässasjungning på söndag. Ska bli kul. Mäktigt. Häftigt. Den nya orgeln låter som en varm filt.

Nej.

Tillbaka på verket imorse. Idel "välkommen tillbaka"-hälsningar i korridorerna.
Orsaken till att jag är tillbaka? En av de andra i gruppen har fått ny "riktig" tjänst i huset. Coolt.
Så nu sitter jag där, längst ner i en korridor, med mitt namn på dörren, egen telefon och oerhört kala väggar. Måste nog släpa med mig en blomma eller två på onsdag.

Dagens do-not-do: Välta en tallrik fil över hela skrivbordet (inkl. mobiltelefon). Det blir kladdigt, äckligt, och man måste stressa iväg.

Dagens do-do: Eh.. inse det lätta i BESKen. Och det tackar vi A-K på verket för. Hon läste nämligen kursen och jobbade heltid samtidigt, och lyckades klara den (och ha småbarn hemma).  Så nu krävs bara en bekräftelse från Oru.

Nyköping i lördags var bra. Nyttigt. Slitsamt. Roligt. Svårt.

Imorgon intervju på ett annat verk, det där som handhar Skatt. Intressant ska det bli...

Resten av föreningen är kvar och hänger. Jag är hemma och försöker ställa om till morgondagens mastodontverksjungande.  Lite svårt att ställa om fokus så abrupt. Nedvarvningen känns.. men roligt var det, även om vissa saker, utom vår kontroll, inte fungerade. Nu vill jag göra mer. Igen. Ge mig!

Nu blir det oroligt inatt igen. Är så hemskt att jag känner av det innan, när jag kommer sova dåligt eller inte, men det smset störde mig.

Lite deckare, lite omfokusmusik, så kommer det nog bli sömn till slut, men väckaren på tidig arla morgon känns inte som det jag skulle behöva.

Nåja.

Konstaterar på förmiddagen, "inget mer shoppande på den här sidan novemberlönen".
Vad gör jag sen? Jo, åker ner på stan och går lös på pocketsortimentet. Fyra nya blev det... Illa.
Hur normalt är det på en skala?
Men jag gillar böcker.

Sjöng igenom Te Deum med K. Gick bra. Så nu känns det där mastodontverket inte så skräckinjagande längre. Skööööönt!

Nu måste det inhandlas frukostvirke till resten av veckan, annars lär det gå dåligt med koncentrationen!