norrlandstrollet

Rubriken sammanfattar känslan efter Mendelssohn-helgen.

Vi lyckades med två fullsatta konserter dagarna efter varann.
Och det lät tydligen bra.
Roligt var det. Riktigt, riktigt roligt.
Och riktigt, riktigt jobbigt.
Efter lördagskonserten gick jag och M-A på SMASK.
Och satt och var trötta.. fnissiga, och.. ja, trötta.
Vi hade nog passat bättre på någon pub med en flaska rötjut.

Söndagen började med solosjungning på högmässan.
Och det gick med bra.
Jag kan inte riktigt förklara känslan jag får när jag sjunger med maestro.
Det är tryggt, säkert och framförallt, uppbackande. Han väntar in. Läser av.
Stöttar där det behövs, släpper fram där det behövs.
Dessutom ger han beröm (och det är väl det som värmer mest - beröm från en väl omtyckt person).
Det gäller bara för mig att tro på det han säger, att jag är duktig, att jag har en fin röst.
Att jag sjunger som bäst när jag är avslappnad och inte tänker för mycket vet jag..
men jag är så oerhört tacksam för all den responsen han ger.

Efteråt slövandring på stan och efterlängtad timme på BaraVara innan söndagskonsertuppladdning.
Det kändes inte alls lika bra som lördagen, men stående ovationer är inte fy skam, och nöjda, glada miner från maestro.
Riktigt, riktigt roligt som sagt.
Trötthetskänslan som jag fortfarande har är enorm... men det får det vara värt!

Sång och Musik är helt klart livet.

Kärlek!

Nu bjuder Mendelssohn snart upp till dans.
Och vilken dans sen.
Repet i onsdags var faktiskt riktigt bra.
Det lät visst hyfsat och Maestro var nöjd.
Helt klart slitsamt. Men roligt.

Första konserten kl.16 i Nicolai idag.
(Man hinner till SMASK efteråt, jag lovar)
Andra konserten i Betel imorgon kl.18

Och därimellan leker jag solist.
Sång för hela slanten.. på måndag ska jag vara tyst.
Och gå till frissan.
Ränder den här gången?

Kärlek!

Rubriken sammanfattar allt..

Lyckan kommer inifrån efter viss yttre påverkan av leende guldbruna..

Så sjukt trött - men eftersom jag de två senaste helgerna festat av mitt spexliv på riktigt, så får det vara värt det.
Jag har dessutom insett att jag är för gammal för fester som  håller på till morgonen. I söndags såg jag morgonrodnaden i öster när jag cyklade hem från festen. Den var fin.. men jag var ett vrak. Är, ett vrak.

Årets spexproduktion var väl rätt.. medelmåttig. Bra som teaterpjäs, fina skådespelarprestationer, kanonbra band, STOR teater, men inte "jag-skrattar-tills-jag-dör-på-stolen"-rolig.  Var iofs länge sen jag såg något spex som var så roligt, så bra. LiSS anno 2009 var det inte.
Av de åtta Örebrospexproduktioner jag varit inblandad i så är nog JFK fortfarande den bästa rent spexligt in my book.
Kronologiskt då:
Kung Kristina kommer alltid bo på en särskild plats i hjärtat då hon var min första, och på ett eget sätt helt sjuk pga den helt rimmade dialogen, den galna Karl Gustaf, den äcklige Påven, skönsjungande Ebba och den något tveksamme Descartes.
JFK - vår skådiselit tillsammans på en scen. Ett låååångt manus. Skruvade karaktärer.. Rose Kennedy, Marilyn, och inte att förglömma den ganska dualistiska Jackie. JFK har än så länge publikrekordet (vet inte hur Farao står sig än) - idel hurrarop. Bästa bandet, bästa kören.. Moonwalk på scen med hatt-och-käpp-dans som Piff och Puff på julafton. Helt klart det bästa.
Guldfeber var guldåret med stora guldstjärnor. Carbonneau.. Kate, Belinda. Jack. Guldgrävarna som var tre, eller 12, eller 5, eller hur var det? Guldfeber kommer på en god 2a plats efter Kristina vad det gäller känslan i hjärtat, men det beror ju endast på den goda fina stämning vi hade backstage, i ledning och annat.
Khan. Silkeslarven som blev en livs levande fjäril. Ganska svagt manus, men trots allt, det var snyggt visuellt. Är sjukt stolt över min fina Wu-kreation i halketihalk-tyget. Trots minnesluckor, d-uppsats och mycket mycket hätsk stämning bland delar av backstage-folket så trivdes vi rätt gott ihop ändå. Khangänget. Konfucius.. hans sång om sin släkt är bland det mest skruvade jag hört. Goda minnen är att raka bort håret på Jr, skapa hans mohikan, få fram Yang, finna vänner för livet.
Churchill; Tioårsjubelåret. Hela "mitt" rävgäng tillbaka i sadlarna för att stötta och bidra. Helt otroligt. Stämningen var snudd på Guldfeberistisk tror jag jag skrev efter upptaktshelgen. Nya skådisstjärnor såg dagens ljus. Churchill himself. Madame Couchon. Vi fick höra Edith Piaf sjunga bättre än.. Edith Piaf. Vi byggde en stor, tung, dekor. Churchill var ett bra, och snyggt spex. God tvåa efter JFK rent spexligt (in my book). Känslomässigt en god trea, snudd på delad tvåa.
Gustaf III; SM-bidraget som slets ihop på kort tid. Har egentligen ingen uppfattning kring vad som hände, om det var bra eller inte. En sak är säker dock - vi hade väldigt bra skådespelare.
Furstinnan: Ny position. Lite vid sidan. Lite ovanför. Lite mitt i allt. Roligt, omtumlande, ansvarstungt, slitsamt, uttröttande, nedbrytande. Men trots allt. Ett bra, roligt spex. Biktfadern är nog det fetaste som hasat omkring på vår aulascen. Den girige, taktlöse Dödgrävaren. Furstinnan sjunger skjortan av de allihopa. Claudia den lataste kammartjänarinnan någonsin.. Trots all stress så var det nog rätt roligt ändå.
Farao; Produktionen 09 som jag endast tassat in i litegrann. Lite vid föreställningarna för att hjälpa till en aning. En liten aning. Hängde en backdrop. Flyttade stolar. Bar eldpelare. Lekte blomsterflicka. Minglade bland gäster. Alldeles lagom för en spexpensionär som inte riktigt kunnat släppa taget. Dessutom roligt att vara med när spexet goes HjalmarBergmanTeatern - på riktigt. Kanske en kostym som var aningens för stor.. Dock, vissa saker.. Carter som bara var arg. Corelli som bara var full. Pickford bara dum. Lysande skådespel av särskilda. Strålande band. Carters och Corellis omstart är bland de mest lysande jag hört. Strålande, strålande ljussättning.

Dock är nog det bästa spex jag någonsin sett.. Kårspexet Jack the Ripper, när var det? 2004? Nu stundar snart Kårspexet Pius.. frågan är ju var den landar någonstans..

Oj, sovdags.
Kurs resten av veckan.. förutom allt det där vanliga man ska hinna med. Och Mendelssohn1agenrep med hela orkestern och solist imorgon, Mendelssohnkonserter både lördag och söndag.. och därimellan hade jag tänkt både sova, träna, och sjunga en stump..

Gonatt, gonatt!

Jag hade tänkt vara sådär eftertänksam och djup och filosofisk som man bara kan bli ibland.
Men orden finner sig så dåligt.

De som finner sig är så lösryckta.

Sprallig.
               Glad.
                         Behövd.
                                        Uppskattad.
                                                              Bekväm.
Fin.
                                                                                                                                          Slentrian.
Tristess.
                             Förvirring.
                                                                                                                                                       Stress.
                                                                                                       Förväntan.
                                                                                                                           Proffs.
Sömnbrist.
                    Distraktion.
                                           Disträ.
Muskler.
                 Endorfiner.
                                     "Leende guldbruna ögon"
                                                                                                                                            Trygghet.
                                                                                                                                                      Kunskap.
                                                                                                                                                                        Självförtroende.


                                     

Tack för leendet.
Det satt där det skulle.
Och balanserade upp.

---

Mendelssohn sitter däremot inte där han ska.
Och hes blev jag också.
Imorgon - torsdag.
Sen, flexledig fredag. Tänk.. sovmorgon :)

.. på mig själv.

Först går jag en oherrans lång tid och tycker en sak.
Sen gör jag en helomvändning och tycker tvärt om.
Blir nervös och oroad och skum, för att jag inte vill.. istället för att vara det för att jag vill.
Är det fel på mig?
Eller är det bara den strykrädda, fega, osäkra varelsen som dyker upp efter att ha varit gömd en lång tid?

Idag var besöket på F&S inte roligt utan bara jobbigt.
Och inte bara jobbigt som i "nu-tar-vi-i-och-det-är-bara-två-låtar-kvar-kom-igen-det-är-ingenting-att-spara-på" utan jobbigt på det andra, mer emotionella planet..

Och så har jag träningsvärk som f-n, och huvet snurrar av way too much jobbsaker.. och imorgon är det Mendelssohn-dags tillsammans med stråkeländet för första gången.. och det lär ju bli intressant..

Fy..
Fan..
Ful.

Usch..

Jag gillar inte när saker o ting inte fungerar som de ska.
Fick XP på min dator på jobbet idag. Och eftersom installationen gick åt skogen vid första försöket tog det hela förmiddagen. Sen verkar inte allt ha kommit med heller.
Det är så jävla störande så det är helt sjukt. Vår chef misstycker å det grövsta, precis som vi.
Morr.
Annars är möten rätt okej att ha när man inte kan jobba eftersom man inte kommer åt någonting i datorn längre.

Mer möten och utbildning imorgon, sen yoga o mastodontkör.
Torsdag med möten och sånglek på ÖMH.
Fredag med mer möten och utbildning.
Tjoho.

Jävla skit.

Sen har jag en förjävligt jobbig träningsvärk.
CURSE YOU F&S!
DAMN YOU...
curse you..
Stranger than you dreamt it.. can you even bare to look..