Pirr i magen..

..eller klump i magen..
..eller ångest?
Isch..

Däremot är det skönt att vara nytränad.
Att saker faller på plats på jobbet. Typ.
Och det är fantastiskt roligt att ta sånglektioner igen!

Och sommaren är typ här. Uteservering på kvällen i solen funkar redan. Bra där.

Om en vecka är det onsdag...

Sen sist..

Uruppförandet gick bra.
Gick därifrån med en känsla av..
tja, jag försökte förklara känslan efter konserten som "har uruppfört, blivit förförd och är urladdad".
Och det stämmer verkligen.
Förförelsen är mer av oköttslig natur dock.

Har precis varit i Västerås på utbildning.
Arbetsledning.
Gruppkännedom.
Självkännedom.
Det är jobbigt att ställa frågor inåt i två dagar.
Men det var bra, även om det inte var det förväntade.
Och så hann vi med lite roligt också.

Sova på hotell är trevligt.
Även om det luktade lite märkligt.
Drömde en fin dröm.
Trygg.
Ungefär,
[...] han för undan mitt hår, och håller sedan bara om [..] Trygghet.
Sen minns jag inget mer. Men känslan består.

Sista övningen före tangokonserten på lördag ikväll.
Det var..
ehm..
Det kommer bli roligt! Och häftigt.
Måste bara lära mig några toner till först.

Samman, men ensam.
Behov , men tomhet.

Sova.

Ett mål!

Som ni vet så har jag kämpat och tränat (alldeles för) mycket i vår.
Har snittat 3 pass/vecka sen den 6 januari.
Det är bra.
Och har gett en hel del fina resultat också.
Kondisen är väl bättre än den någonsin har varit.
Och detta ska firas..
och hur firas då det?
Jo, med att överleva Peter's intensivpass fredag 12 juni.

Skutt-roligt! :)

I eftermiddag stundar uruppförande af Pie Jesu Domine af Valborg Aulin.
Det blir roligt.. och intressant.

F.ö ska jag nog se till så att Y alltid är med när jag ska köpa kläder.
De blir för stora annars...


Och,
slutligen,

dagens självklarhet
Att älska är mer än åtrå.
Kärlek!

Med en TV-kamera rakt upp i nyllet..

Så börjar då kvällens adrenalinrusch lägga sig något.
Vi har haft extra körrep tillsammans med orkesterföreningen inför lördagens uruppförande av Pie Jesu Domine av Walborg Aulin. 
Första gången vi fick höra orkestersatsen.
Och det i sig var intressant.
Efter fyra takter var det dags att börja sjunga.
Bara sådär rakt upp och ner.
Med en TV-kamera rakt upp i nyllet.
Kändes inte riktigt hemtamt.
Men roligt att det uppmärksammas av media.
Att det var pressvisning fick vi veta av teknikern på konserthuset sådär i förbigående - "jag har satt lite ljus på er också eftersom det ska filmas". Inte ens maestro var förvarnad, så det fick vi veta under uppsjungningen.. så lite mer nerv än vanligt blev det.
Själva övandet gick väl lite halvknackigt, det är svårt med en dirigent som varken petar in kören med pinnen, eller lyfter blicken från partituret när det är dags. Klart vi missar insatserna då.. men efter första timmen, och lite ommöblering i stämman gick det bättre.
Helt sjukt vilken trygghet det är med basarna direkt bakom. Det ska vara lite bottenklang helt enkelt.

Uj ja..
det var roligt.. men knepigt, lurigt, svårt.
Men musiken i sig är nog vacker ändå.
Och det blir nog bra på lördag.
Kl. 16 i St Nicolai.

Och, slutligen..
Samhörighet rockar fett :)

..galen av längtan är jag..

Våren är helt klart en härlig tid.
Trots nästäppa och rinnande ögon.
Solsken och fågelkvitter och lekande barn.

En liten lätt molande träningsvärk idag..
testade Peters medel igår och det var inte riktigt lika hemskt som jag trodde. Sist jag körde hans medel höll jag på att dö, typ, men igår gick det relativt lätt och benen kändes semi-pigga efteråt. Skönt. Om jag fullföljer planen nu i maj så överlever jag nog ett intensiv innan sommaren... Ett mål om något! Och det lär ju inte skada direkt.
Stegräkningstävling på jobbet fr.o.m. måndag dessutom.. och för att det ska ge något måste det bli många extra steg och inte lika mycket cykel till och från.. vilket betyder tidigare morgnar. Usch.

Om en vecka ska vi sjunga ett uruppförande av Walborg Aulin tillsammans med Orkesterföreningen. Det kommer helt klart bli intressant. Walborg var helt klart lite lätt manodepressiv (eller musiken/texterna låter som om hon var det) och vi är inte i närheten av att känna oss hemma och säkra. Men det blir nog bra..

Och om två veckor sjunger vi en Psalm & Tango-konsert. Det känns betydligt mer säkert, och roligare. Avslappnat och glädje istället för deprimerande "svalor-som-dör"-texter.
Vi har nog den mest kontrastrika våren någonsin dock; Mendelssohn, Walborg och Tango - de hör inte riktigt hemma i samma tonspråk.. men det är ju utvecklande (lägg till mer konstigheter och Händel i höst så är året komplett)
2010 blir också intressant, av andra orsaker..

Kärlek!