norrlandstrollet

Jag överskattar min egen storlek.
En snabbsväng på Stadium mellan jobb/mat och möte med Y.
Ser snyggt träningslinne, kollar in storleken, hänger tillbaka med orden "för liten".
Y höll inte med. Och hon hade rätt, den passade fint :)
Skutt i benen-roligt!

Märklig liten känsla idag efter det lilla flirtandet i fredags.
Mycket skumt.

Massage idag, så hela jag luktar rapsolja. Mmyysigt.
Varnade massagemänniskan för mina tegelstensaxlar, och hon påstod efter sådär 20-25 minuter att jag nog underskattat problemet lite, så införskaffa antiinflammatorisk gel och bli än bättre på stretch och ergonomin vid skrivbordet så blir nog nackkotorna lite gladare i förlängningen.

Avslutningsvis,
tro inte på allt ni läser på Facebook.

Meninglöst flirtande är kul.
Bara så ni vet.

Så,
idag får jag veta hur eftertraktad jag är som "Proffs".
Ska byta undersökning på verket. Ändra vinkel. Jobba med några andra. Få lite lyft och en ny utmaning. Mycket att läsa in sig på verkar det vara också.
Sen blev K så otroligt glad att det blev som hon ville. M ville egentligen inte släppa mig, men ville inte vara självisk, utan ville att det som var bäst för mig skulle göras. De är så fina människor! Trivs så otroligt bra med verksfolket. Iofs idag ville de skicka hem mig, jag ser tydligen lite.. dämpad ut. (Jo, jättesnorig, seg, och en förkylning på gång. Tänker mig en 3dagars som Y hade, inget mer tack!)
Profficechefen var förbi och hälsade på. Hon verkar också nöjd.  Och är också supertrevlig (och jägare, det visste jag inte).
Lycka är så lite ibland.
Blir dock ingen mer träning den här månaden, ska ducka undan för förkylningen ordentligt först. Skulle nog egentligen inte dubblat igår...

Har jag nämnt att jag gillar bruna ögon?

Idag sitter jag här med en längtan, ett driv, en vilja i kroppen.
Som jag måste säga nej till.
Idag är vilodag.
Förståndet måste få råda.
Men bara vetskapen får det att rycka i hela kroppen.
Det jag vill, måste jag driva bort, i alla fall idag.

Jag har kommit till den punkt då jag (precis som alla gånger tidigare), vill backa undan, inte se, förneka. Undvika. Men ska försöka stå emot och njuta istället. För det är nyttigt. Ett intresse är nyttigt. Det gör gott, ger glädje.  Öppna upp lite och kanske visa intresset. Ta steget.

F.ö är brandlarmet på verket outhärdligt. Det tjöt i huvet i för många timmar efteråt.
Men branddörrarna fungerar, och det är bra.

F.ö2 Det första målet är uppnått... nu 5 kvar (till att börja med)

Äntligen kväll!!

Den här onsdagen var så mycket Tisdag så det fanns inte.
Men den slutade väl ok.
Känner mig bortvald till förmån för andra. Och det är ingen rolig känsla.
Det känns.. så, uppgivet.
Knappt roligt att gå dit längre.
Jag vill få den bekräftelsen, den uppskattningen.
Är det verkligen allt, eller inget?
Jag kanske inte är så speciell som jag har känt mig tidigare?
Även fast normaltillståndet bör vara det som är rätt, känns det fel.
Missplacerat.
Behöver jag en ny utmaning? Är det inte tillräckligt längre?
Behövs det mer för att att nå samma tillstånd av tillfredsställelse?
Något annat?

En sån helg som jag haft är inget jag rekomenderar - till nån.
Även fast jag haft roligt, är det inte värt det längre.

I torsdags:
- Jobba, Bräda (me like!), snabbdusch, cykelställ (är jag blyg, eller känns det bara så?), snabbcykel till Campus, banan, torrsmörgås, färdigstretchning, övervaka/rigga scen. Sen hem. Inte så farligt sent, men ändå.

Fredags:
- Jobba (no shit), fixa Fantomentalet, snabbcykel till Campus, rigga klart, pyssla klart, teknika klart, gorilla, få halsband från SkåneChiefen (hur snyggt som helst - faktiskt!), genrepa. Äta matlåda 2. Rundgång i 2 timmar. Segt, segare, segast. Skriktest, akt två, pladder pladder, hemgång. Inte farligt sent. Men ändå inte sovandes före midnatt.

Lördags:
- Upp med tuppen i vanlig tid, packa väskan, improvisera ihop frukost då den var slut, cykla till stan i det fina, kalla, vädret (plus 2 grader). Åka buss till Eskilstuna. Sjunga Requiem i sömnen. Minnas Maestro Bosio. Minnas Italien. Minnas. Lunch på den bästa Kinakrogen hittills. Mat för flera dar. Friterad banan. Sjunga Mendelssohn, gapa stort, släppa ut höga "a". Sjunga lite mer. Äta godisar. Dricka thé. Sjunga mer.
Åka buss hem. Cykla från stan till Campus. Där var det lugna gatan. Dekoren var färdigriggad, bandet åt mat. Sminket i stort sett färdigt. Helt sjukt. Tekniken under kontroll. Ingen mat. Maten slut :( Gorilla. Den sista. Sparka igång Nolleföreställningen. Faktiskt publik, rätt bra sådan. Ingen rundgång. Dock trasigt basbatteri. Längre paus. Smörgås med extra mycket smör. Andra akt. Slut. Tacka. Slutsång. Informera. Tacka. Ungefär här hade jag varit vaken och i full fart i 16 timmar. Ska man känna sig onykter fast man inte druckit, ens sniffat, på alkoholen? Klädombyte, lite ihopplock, ivägfösning av folk, låsa/larma. Gå till fest. Tända brasa. Virra. Trängas. Fantomental. Elda. Lite sorgset. Men ändå skönt. Mat. Efterrätt. Tal till folket. Häng i köket med världens bästa Karlsson. Hemvingling på cykeln. Hemma 20 timmar efter uppstigandet. Och det efter 20 timmar i full fart framåt. Fullt ös medvetslös. Sov som liten liten säl.

Söndag:
- Sova färdigt. Frukostera på den ickeexisterande frukosten. Vakna. Riva scen. Forsla dekor & prylar. Stöka ihop. För sista gången. Gå hem. Slappna av. Ligga i nya soffan. Den är fin den. Sova tidigt.

Idag:
- Jobba. Länge.  Matlåda 2. Medelpass (me liiiike!!! Tjena!), och jag börjar känna lite resultat. Lite. Inte riktigt lika jobbigt längre, även fast vissa saker blir tyngre då jag orkar mer. Logik?

Nej, allt var inte värt det. Det är över nu. Nu finns bara framtid.

Sova nu med tanken någon annanstans.

Idag fick jag äntligen min soffa.
Jag har soffa igen.
Efter 11 månader.
Äntligen!

Mendelssohnprojektet med kören är igång.
Blir nog bra det där...
.. i mars.
Löjligt vacker musik är det.
Han kunde skriva rediga melodier den där gubben.

Han ser på mig.
Ler mot mig.
Söker min blick.
Och det känns inte.

Åh..
det har regnat konstant sen i lördags. Jag är less nu. Sluta.

Bra helg.
Lugnt o skönt.
Avslutade veckan med ett pass på F&S i fredags.
Hem och slappa.
Läsa bok.
Byggt matlådor och pysslat.

Lång dag idag.
Först jobb,
sen matlåda 2 och dubbelpass.
Medel, sen pausbanan och torra kläder,
sen Balans.
Bra kväll.
Nu är jag dock stel deluxe.
Undrar hur det känns imorgon?
Hem genom pissregnet - genomblöt in på ICA och hämta mitt klädpaket. Lycka.
Bygga matlådor.
Nu sömn.
Eller?

Satte upp lite mål för mig själv i slutet av juli.
Varav det första var 3 kg till oktober. Av dem är det bara 1 kvar.
Det är bra!!
Kommit igång fint med träningen. Snart är det ett beroende på riktigt.
Tre pass i veckan ligger i planeringen, och K på verket är med.
Och går vi ihop, från jobbet, är det mer troligt att det verkligen blir av.
Nu bearbetar vi U, så hon också börjar följa med.
Det är roligt, galet men sant, det är roligt och gå till F&S och svettas i grupp.
Äter bättre gör jag också. Helt omedvetet.

Och kören.. där är jag bara hemma och mig själv.
Allt känns tryggt. Supertryggt. Verkligen supertryggt.

Det går bra nu, helt enkelt. Bara bra. Livet faller på plats.

Det ryms 10 personer i mitt kök.
Inte helt optimalt kanske. Men det gick.
Man kanske ska ha lite såna småpallar.. eller inte.
Inget jag planerar ska behövas.
Annat ska fylla min tid.

Brädpasset i tisdags var lika bra som torsdagens.
Men tungt. Jobbigt. Roligt. Utmanande. Sista kombinationen kommer sitta nästa vecka.
En timme som gör mig glad (och slutkörd).

Lite nya kluriga saker i kören.
Roligt.
Sporrar lite.. måste tänka.
Sen så har han en poäng, K-M, intonation är viktigt, och svårt för vissa. Skär igenom så det gör ont i hela huvet.  Och när han säger till, dock generellt, inte blir det bättre. Tror inte människan förstår att det är henne han menar..

Bäst att bara go with the flow och följa med.
Hösten bjuder trots allt på spännande saker.

Iiih =)

jag är jättefånig. Jättefånig. Jättefåning.
Nästan ett Pucko.

Oj oj.

Sen sist.

Italienarna här. Solistkonsert med, ehm, märklig modern musik. Vet inte vad jag egentligen tycker. Dessutom sjöng hon kantigt och hårt.
Yoga.
Ensamma på verket. Bara proffsen där.. och det blev lite mycket telefon och mailande. Kändes som jag inte gjorde något vettigt på två dar. Men jag hade nog att göra hela tiden.

Bräda.
Ojoj. Det tog. Men - det var roligt, utmanande och jag ska fan i mig fixa den sista kombinationen!

Mamman på besök.
Körkonsert av italienarna. Wow. Det var.. wow. Märkliga moderna körstycken - men wow. Coolt helt enkelt.
Körfest. Galet. Men inte så sent som det kunde ha blivit.

Yoga.
Gå på stan. Shoppa lite. Jag krymper. Det är bra - men jag blir så förvånad när mindre storlekar passar..
Biobesök - Mamma Mia.
Den var väl... okej.. de hade bara glömt en sak.. manuset.
Besöka faster i Sala. Köra omkring i liten fånig Nissan Note hyrbil. Ful var den också.

Så idag, placera mamsen på bussen till tåget och cykla till jobbet. Där vår applikation var halvdöd och inte vid liv igen förrän halv fyra. Är ju så man blir.. knäpp.

Ki Balans.

Och nu känns det bra. Lite struktur, lite nedvarvning, potatisar kokta och morgondagen planerad.

Är det fel av mig att vara förväntansfull?