norrlandstrollet

I helgen var mor&far söderut en sväng. Pappa skulle hämta något pris för några av hans kossor. Mamma skulle shoppa loss i Öret.
Riktigt riktigt skönt o få träffa dem, det blir så långt mellan gångerna så varje liten stund är bara bra. Jag och mamma provsatt varje soffa på IKEA, så i sommar blir det soff&fåtölj-inköp. Sen gick vi på konsert.

En riktigt bra konsert. Nog en av de bättre körkonserter jag varit på. Någonsin. Och jag är extremt kritisk när det kommer till körsång.

Solveig Ågrens kammarkör Stella.
I Rikssalen på slottet.
Otroligt snygga, toksvåra, stycken.
En fantastisk barytonsolist - en sån så man får gåshud på ryggen.
Helt otroligt duktiga, hela kören.. nästan så man vill vara med....

Nostalgikväll med Thé, Toast, Evanescence, och minnen. Goda minnen. Gamla minnen. Nya minnen. Förväntan och förnekelse.
Dags att återknyta lite bekantskaper.

Vårruset.
Det slog mig (och J) några gånger under rusandet vad vi egentligen tänkte på den där gången i april när vi anmälde oss.
Men så här i efterhand. Det känns riktigt skönt. Lär sova som en liten minigris inatt.
Kunde ha gått fortare dock.. var en del sölkorvar ivägen.


Blodomloppet nästa?


Varm, fånig känsla i magen..

Så, ett mer strukturerat Italien, dag för dag-isch (ytterligare ett långt inlägg mao)

30/4
Jobbar fram tills det blir dags att springa till bussen till Skavsta. Flyg ner. Möts av en italiensk guide som pratar klingande göteborgska - lite hemma trots allt. Buss från Bergamo mot Alessandria på en nästan tom motorväg.
I säng runt 02:00, trots hysteriska fnitterattacker om vilken lysknapp som går till vilken lampa och hur det egentligen fungerar.. och hur ventilationen fungerar (vi gav upp.. ), filosoferande kring de korta sängarna och hur de som var längre än oss sov.....

1/5.
Röd dag, inga öppna affärer inne i Alessandria. Sen frukost, eller det italienarna kallar frukost.. vitt bröd, bakverk, lite skinka/ost.. yoghurt om vi hade tur..
Taxi in till staden (hotellet låg ungefär 4-5km  utanför). Gick på marknaden i ett par timmar, såg mycket både halvsnyggt och helt absurt.
Lunch på uteservering, otroligt gott.
Vädret? 20-22 grader i skuggan och sol.
Promenad runt stadens alla små gränder. Hittade ett mycket mysigt litet torg med en otrolig Gelateria (glassbar). Katedralen var otroligt vacker med helt fantastiska takmålningar -  och akustik. Vi blev tvungna att sjunga lite på Alta trinita.
Taxi tillbaka till hotellet för en kort vila och fotbad i bidén innan avfärd för första övningen i konsertkyrkan.
Fruktansvärd akustik, blev mycket illamående, blev tvungen att köra med öronproppar hela övningen, även då vi sjöng själva. Italienska kören hade fixat "fika", dvs foccacia, kakor och rödvin. Innan Requiem-repet bad K-M mig om assistans med avslaget på Rejoice, och även kanske något mer. (dessutom lånade han mina noter, och har fortfarande kvar dem.. vill ha!). Han förvarnade även om att kyrkan i Novi Ligure var lite svårare, men jag förstod väl inte riktigt vad han menade, men sa väl att "det tar vi då..."

Fixade inte att repa Requiem, lyssnade och fotade istället, akustiken var för besvärande. Efter övningen åkte delar av gänget till en pizzeria, jag åkte till hotellet och tystnaden. I säng på riktigt vid 02:00 då Elle/fyllkajan ramlade in.

2/5

Resa med buss till Genova. Den bra guiden var med oss hela dagen. Mycket trevligt. Bra busschaufför som trots trafikkaos tog oss fram säkert och smidigt.

En lokal guide visade oss Genova, utsiktspunkter över gamla stan, in i gamla hus med häftiga takmålningar och små versioner av Versailles spegelsal. In i en maffig jesuitkyrka där ett par av Rubens första målningar hänger. De är stora på riktigt. Och riktigt riktigt mäktiga. Av de kyrkor jag sett är de mycket vackra och utsmyckade inuti, inte som våra kala lutherska, men mycket tråkigare utvändigt än våra svenska..

Lunch på uteservering i solskenet, glass och fruktinköp från torghandeln innan återfärd till Alessandria.

Vila och fotbad i bidén innan konserten i Chiesa Comunità San Paolo. Vår halva av konserten gick fint. Min insats som avslagare av Rejoice gick bra. Vi sjöng riktigt riktigt bra och fick fina applåder, speciellt när vi sjöng på italienska.

Requiem kändes mest jobbigt. Mådde inte alls bra av allt ljud. Sen sjöng sopransolisten väldigt illa - falskt och eländigt. Efter konserten bjöds vi på middag hos några alpjägare i deras klubblokal. Hyfsat okej mat, men fixade knappt att äta. Propparna i från Requiem och till jag satte mig i bilen på väg tillbaka till hotellet. Det var en trevlig kväll, med försök till kommunikation på engelsk-fransk-italienska, men ljudnivån kändes som tortyr.

Isäng vid 02:30.

3/5

Ledig dag fram till konsert.

Vilket betyder Shopping! Det blev ett par örhängen och ett halsband i silver, samt en plånbok. Mycket trevlig dag. Har verkligen funnit en själ i Elle. Hon är inte klok. Men det är inte jag heller, så det går jämt upp. Rosen är också helt underbar. Vi hade supertrevligt på stan, och åt en god lunch med mycket smaklig Tiramisu som efterrätt. Tillbaka till hotellet för vila och fotbad i bidén.

Buss till Novi Ligure för konserten i Chiesa Della Collegiata. Novi Ligure är en mycket mysig liten stad med kullerstensgator och ett tydligt torg framför kyrkan. Där mötte K-M och italienarna upp oss. Lite info. Lite titt på den vackra kyrkan med den långdragna akustiken, rasnäten i taket och iskylan. Svinkallt därinne verkligen.  Efter infon skulle Elle, Rosen och jag gå en sväng och titta i boutiquerna, då kommer K-M och ber mig om det som sedan störde mig, (och stör mig fortfarande), en bra stund. Eftersom ett par tre av de stycken på programmet var med orgel och orgeln var på läktaren, så ville han att jag skulle leda kören när han spelade. Och eftersom jag är som jag är, och han den han är, och för att jag vet hur känsligt det är att sjunga mot en orgel som är långt borta utan dirigent kunde jag inte tacka nej.  Ville ju även jag att vi skulle låta så bra som möjligt. Men så nervös, och adrenalinstinn, som jag blev har jag nog aldrig någonsin varit förrut.  Nerstressningen som Elle jobbat hårt på dagarna innan försvann som i en svinblink. Det är svårt att leda en kör framför sig, ha organisten på en läktare (en halvmil bort känns det som), bakom ryggen med enda kontakten genom en backspegel (organist och dirigent har ryggarna mot varann, med ögonkontakt är det mycket enklare). Såg nog inte så mycket av stan, var mest nervös och orolig för vad jag gett mig in på. Övningen senare gick väl hyfsat, K-M följde mig rätt okej och jag var bara ute och cyklade en gång.. kören följde väl med lite halvt sådär.
Innan konserten blir jag vederbörligen introducerad som "dirigentens assistent". Vi är samlade längst ner i kyrkan för att börja där. Jag sitter ner på en stol. K-M böjer sig ner och säger "du vet väl att du måste avsluta Alta trinita också, för jag går upp på läktaren?" varvid jag suckar o ler lite, rycker på axlarna typ, då säger han "du får avsluta Gud är mysterium också, jag slår igång den och går sedan till läktaren". Då kändes det verkligen som om hela halva ansvaret var mitt.. då han säger "Har du gett upp nu?". Han såg nog något..
Jag gav det jag kunde för att vår konsert skulle bli bra. Och det lät riktigt bra. Bättre än i Alessandria. Tror dock jag fått blåmärken av K-Ms tackhandslag vid slutovationerna.  När vi gått ut för paus innan Requiem sjöngk jag bara rakt ner på hälarna längst bak i kyrkan för att samla mig lite. Älskade kören gav mig massor med beröm och K-M sa att han var skyldig mig en present. Requiem gick även det bättre än i Alessandria, sopranen sjöng inte lika falskt.  Har dock mycket vaga minnen från konserten. Men det är så jag reagerar på press och adrenalin-overload. Superfokus, kallsvett, darrningar och minnesluckor. Pizza på pizzeria efteråt. Mer tack. Men så trött som jag var minns jag endast "Är du trött?". Tillbaka till hotellet, sjukt nöjd med mig själv (är jag fortfarande). Jag har överkommit något som skrämde skiten ur mig, och det gick bra.
I säng vid 03:00.

4/5
Sovmorgon, frukost och packning innan avfärd till slottet där vi åt lunch.
Gott med Pasta, Pesto och Pannacotta. Pannacottan var dock lite halv-B. Peston var helt gudomlig. Vinet var lättdrucket och gott, fast det var rött.
Tacktal. Armen om. Självklart.
Hemresa - fortsatt mycket omtanke. Jag var oerhört trött. Kö på motorvägen in mot Milano. Incheckning och säkerhetskontroll. Blicken på mig. I bussen från Skavsta råkar jag höra hur han säger "jag är skyldig henne så mycket" i ett samtal om taxiresor och dylikt. I väntan på taxin får jag både erbjudande om att låna strumpor till mina kalla fötter, låna en jacka och ja.. taxiresan. "Sov gott".

I efterhand har jag förstått, till viss del tack vara morlillamor, hur nervös han måste ha varit där i Novi där orgeln dels inte fungerade till hundra procent (registreringen fungerade ibland, fotpedalerna lät som om hela orgeln skulle komma genom taket), och där han själv inte kunde leda kören. Det var ju hans anseende som maestro, till större del än körens, som stod på spel. Och så väljer han att be mig om hjälp och jag kunde hjälpa till utan att göra honom besviken. Det blev bra.  Stolt känner jag mig. Som jag vuxit. Fått bättre självförtroende. Hade känslan innan jag åkte att det skulle sluta med att jag kom hem och hade gjort något jag aldrig gjort förrut - den intiutionen hade rätt. Fast jag trodde aldrig det skulle vara att leda min kör framför en relativt stor publik..

Efter en fantastisk Italienresa.
Besök av Proffice-cheferna på jobbet idag.
Skulle skriva kontrakt på förlängningen i höst.
Får tillsvidareanställning.
Trevligt.

Mer Italien kommer.. ett mer strukturerat Italien helt enkelt.