norrlandstrollet

Såå..
En dag hos statistiknördarna gjord. Det var förvirrande, roligt, tankekrävande och faktiskt, om jag hinner känna efter, faktiskt rätt intressant. Höll på att glömma eftermiddagskaffet för att jag tänkte för mycket. Och då har jag inte ens börjat påminna/ställa frågor än. Passerkort och ID-kort. Sifferkod för att ta sig in i lokalerna. Sjuuukt många människor. Många nya intryck.

På eftermiddagen ringde Euprojektbidragstjosan och ville ha mig. De också. I'm on a working roll, livet leker, och självkänslan stärks vid varje telefonsamtal.

Ikväll grillfest med kören, det sista inför sommaren. Sommaravslut. Inte ens i år lyckades vi få bra väder för körens nu traditionella Grillfest. Tack och lov att vi kunde sitta inomhus. Hade börjat regna rätt kraftigt innan det blev dags att åka hem - med tankar om Be-bop, och rödvin innanför skjortan. Mer be-bop/barbershop åt folket. En liten trio är på gång... ain't he sweet..

Sommaravslut 2: Mannen.
Taktiken "avoid" fungerade. Att inte utsätta mig för möjligheten att få den brännande blicken på mig gjorde kvällen mycket lugnare. (Även om en viss fattig känsla gjorde sig gällande - däremot så låg blicken på mig innan jag gjorde slag i saken och satte mig i annat rum). Att hålla sig "Ur vägen" kanske verkar märkligt, men det funkade bra (även om jag nog innerst velat prata mer, då man får ärlig uppskattning). Hela veckan sen den förjävliga känslan i torsdags (tack Y för kladdkakan och pratet!), har det gått bra, jag har inte velat tänka, och då har jag inte gjort det.. sen dök det upp igårkväll när V ställde en fullt logisk fråga. Störd själsfrid. Nu blir det nog ro i själen fram till i höst. Förhoppningsvis finns det inte kvar då.

Sommarhalvavslut 3: Spexet
På lördag är det Oscarsgala!!
Meteorologerna lovar gött väder... kostymen är inte halvklar, och det lär väl bli morgonkvällens uppdrag.
Nu blir det sova säng och drömma goda drömmar...

Om det var snabba puckar igår, var det ljussnabba puckar idag.
En intervju kl.9, den gick bra och det kändes som jag gjorde ett bra intryck.
Nästa intervju 1030. Den gick också bra. Gick därifrån 1055. En kvart senare ringer konsultchefen från Proffice och säger att de (uppdragsgivaren) vill att jag börjar på torsdag!! Uppdragsgivaren hade intervjuat en annan kandidat också, men tydligen var jag BÄST.

Tack för alla hållna tummar och positiva tillrop - det stärker självkänslan mer än ni kanske förstår.

Nu ska jag på en annan intervju imorgon förmiddag, och sen skriva kontrakt på eftermiddagen. Det är så skönt när livet flyter på, på alla sätt och vis!

Nu på morgonen mailar jag iväg lite jobbansökningar.
Det går en timme.
Sen ringer Poolia och vill ha mig på intervju.
Snabbt marscherat - men fantastiskt roligt!

Söndagkvällen spenderades till en början med styrelsemöte och jurymöte inför spexets oscarsgala på lördag. Kortare möte än jag befarade när jag läste nomineringarna. I  år är det ett "tungt" år, med många som är väl värda lovord, även fast bara en kan vinna respektive kategori.
Efter mötet blev det studiebesök på nya Hemköp, och thé hos Josie framför den uppsats hon ska opponera på i veckan. Saknar opponerandet, uppsatsskrivandet och den (faktiskt) rätt konstruktiva fas det är. Uppsatsen i sig behandlade ett väldigt intressant ämne, men de saknade en del viktiga bitar. Ska bli roligt att höra hur det går.. 
Innan hemfärd vid halv ett regnade det.

Efter en helg fylld med skitsnack och stallyktebesök, bilkörande, bröllop, rådjur och möten så känns livet trots allt rätt bra. Sommar på gång, jobbsökeriet går framåt och snart kan jag lägga saker bakom mig.

Idag blir det städning (äntligen!) och tid framför det så kallade pianot.

I'm on roll with life! =)

14:24
Inom loppet av 5 minuter har nu två andra bemanningsföretag hört av sig efter mina mail imorse. Det är GALET! =)

Jag hade glömt varför jag inte gärna sjunger på begravningar. Stämningen, musiken, allt blir så tungt.
Dagens sjungande ska vi inte ens nämna. Så illa var det.
Musiken.. musiken.. musikern. Orgeln är ett fantastiskt instrument.. och rätt hanterat så låter det gudomligt. Precis så det snuddar vid själen. De kunde verkligen skriva musik de dära gubbarna (Bach, Händel). Kostymen. Och så händerna. Det är något med musikers händer, som gör att jag vill att de ska ta i mig. Styrkan och kontrollen.
Gift. Inte gift. Äldre. Yngre.
Som om jag inte var förvirrad innan.
De senaste numren (ja, sen början av mars eller så) av Amelia (japp, jag läser tjejtidning) har haft konspirerande horoskop. De konspirerar emot mig. Det är för mycket i dem som stämmer med mig och min så kallade sinnesro för att jag ska tycka om det.  Sinnesro är nog fel uttryckt. Frånvaro av sinnesro snarare.
Gammal fädbodpsalm. Gudomlig musik. Där tog det i själen ordentligt. Simfonia - där rycktes själen bort i någon slags hypnos. Inga tårar den här gången dock. Skönt.


Odds: 1/5 att jag får sommarjobb åt nått sånt därnt Eu-projektgranskningstjosan. Tumhållning önskas.

Post-SM-dag 2.
Väckt av telefonen. Jag hatar verkligen det. Men idag var det en potentiell arbetsgivare som ringde, så det fick väl gå. Får se vad som händer med det där. Enbart sommarvikariat, men bättre än ingenting.

På dagens To-do:

* Städning av skrivbord + andra belamrade ytor. Har hittat ner till bordsytorna nu. Satan i gatan vad mycket med papper man kan samla på sig. Och hälften är semiviktiga och bör sparas.. borde ta tag i "sätta papper i pärm"-fasen snart.
* Fixa klart min nomineringslista till spexets Oscarsgala. Svårt i år. Är så många som är värda så mycket beröm. Svårt att få ner alla irrationella tankar i ett par få rader som motivering. Fundera på hur oscarskostymen bör se ut.
* Sortera upp kvittobergen från diverse spexare, donat med deras utlägg, så nu ska iaf det vara klart. Nu är det bara resten kvar.. (s u c k - den låga likviditeten kommer bli ett problem..), sortera, bokföra, prognosa lite. Skriva ny skuldlista. Fundera/räkna på antal aulatimmar vi behöver/behövt. Borde kolla upp när vi får biljettintäkterna från biljettbutiken också.
* Räkna handkassan.
* Söka jobb.

---

Efter akutinkallning av kören till begravningssjungande imorgon är känslan förvirrad. Förväntan och hopp blandas med hopplöshet och resignation. Tänk om jag kunde vara lite mer bestämd i det jag vill. Sticka ut hakan och se vad som händer. Måste våga för att eventuellt kunna vinna.  Om bara det som förvirrar mig kunde försvinna, så lusten att vända sig åt andra hållet kunde bli starkare. Varför är alltid det förbjudna mer lockande än det som faktiskt skulle kunna vara..

Dagens egokick. -3 sen jul.

Såå, då var SpexSM över. Iaf den första delen, nu ska det räknas pengar och sammanställas biljettstatistik. Men inte idag. Idag är en ledig dag.
Vad kan jag då säga så här efteråt.. alla känslor och tankar är inte helt bearbetade, och tröttheten är väldigt överväldigande.

Tisdagens genrep av G3 ute på Parkteatern var en bra genomkörare för att få oss att inse vad vi hade att se framemot. Något rörigt. Men vilken otrolig uppslutning av människor! Helt otroligt.

Torsdagmorgonens scentid var mest kaotisk. Men på något sätt så gick det vägen. Iaf nästan, god uppslutning även här. Var där en kvart innan, och en del vanligtvis sena personer var redan där. Härligt!
Häng på teatern hela dagen, med småjobb att göra och strukturera. Invigning på kvällen med buntvis information. Känslan av att sitta bland 360 andra spexare var otrolig. Alla var vi där för att tävla, umgås, och framför allt, ha roligt.

Fredagmorgon med uppstyrande av foajé/biljettförsäljning. Hast till biljettbutiken. Paraden. Vi sjöng Harlads punschvisa innan paraden paraderade iväg, en förbipasserande frågade L om vi var från Musikhögskolan.. det bästa vi någonsin sjungit Harlad. Adrenalinet flödade. Väl på teatern blev det visst ruschande med organisation, lite för rörigt för min egen smak när biljettkassan öppnade, men vi fixade det! Lyckades inte se något spex på fredagen, förrutom kanske 4-5minuter av Skövde, innan min närvaro var påkallad från foajén.  Vår tid på teaserscenen - ett bra framförande.

Lördag - vår speldag, började glatt med kostymfraktande från Kotten med L. Märkliga känslor, både en önskan att få sätta igång, men även önskan att skjuta på ögonblicket då allt skulle vara över. Lyckades hinna se halva Kårspexet innan det var dags för hår och sminktid. Roligt roligt roligt att återigen sitta i sminklogen, i värmen, och känna värmen från alla. Riggtid och så var det dags för gorillan. Vi var så många. Tårar i någras ögon. Adrenalin och förväntan från de allra flesta. Och så... "Plats på scen för Örebrospexet - Gustav III. Starta klockan!" Vi var iväg. De nästföljande 58 minutrarna var en sällan skådad adrenalinrusch, hög puls, en del skratt. Teknikkrångel. Den otroliga lättnaden när tonerna av sluttjutet börjar spela och Ds klocka visar på 58:04. Vi skulle hinna på utsatt tid!! Lättnad och lycka av att vi klarade det. Dekorwhisky. Snabbt ihopplock och iväg för iordninggörande innan banketten.
Satt bra på banketten. En kårspexare, ett par lulespexare (varav en var norrbottning på riktigt, och hemdialekten fick sig en påskjuts!), och en inhyrd Lissare. Prisutdelning. Alla de slitsamma timmarna i Kostymrummet belönades med att vi fick priset för Bästa kostym (mask, peruk). Helt plötsligt kändes alla de jobbiga timmarna, irritationen, slitet, värt mödan.  Det var dock det enda pris vi fick, jag tycker dock att regi/skådis förtjänade priset för bästa regi/skådespeleri, och att F skulle fått priset för bästa omstart. Men måste ju erkänna att jag kanske såg för lite för att kunna jämföra med de andra spexen på plats.

Söndag blev en himla massa timmar i lastbilen. Som enda tillräckligt nyktra förare blev lastbilen min lott. Hämtade lastbilen vid 12, sen blev det en sväng på HBT med lite småplocksstäd och lunch innan körandet började. Sen blev det en himla massa inlastande i lastbil, körande, bärande, urlastande, mer körande, letande efter glasigloos och mer bärande innan lastbilen var åter på Statoil strax före 21.

En helt otrolig helg har det varit.
Mycket att göra hela tiden, förtroenden, fixande och kontaktskapande.
Som tur är har jag inte haft tid att fundera.
Den tiden kommer väl nu, när jag måste bestämma mig för hur jag ska förhålla mig till det jag upplever. Till det jag känner.

Nej. Nej. Nej.
Jag har varken tid, ork, eller lust.
Jag har huvudvärk, nackspärr, och en önskan att vara någon annanstans.
Jag har ett begär.
Förnuftet säger en. Känslan säger en annan.
Fan, eller, jääääääävlar.

Hjälp?
Kan glädje över att träffas, mötas, återskapas i något annat? Eller är rädslan för stor? Eller den motsträvande känslan som bara är så moraliskt fel.
Jag har inte tid för funderingar och grubbleri.
På lördag ska man vara snygg också. För att inte tala om att man ska vara trevlig i flera dar.

"det blir bättre än nånsin förrut
det kan bara bli bättre nu, imorgon,
så måste det bli vår tur igen,
ja tro mig det ordnar sig, imorgon"
~ Stenmarck, Martin & David.
Tack.
Tack för en skiva som bringar ljus imörker och hopp i förtvivlan.

---

F.ö kan jag inte bry mig mindre.

Stockholm är väl vad man kan kalla en vacker stad. Iaf när solen skiner.
Igår var det blåsigt och sol stundvis.
I Vaxholm blåste det mest. Lite sol blev det på en parkbänk.
Vaxholm är rätt intressant - har aldrig sett så många SUV-bilar, båtar och "jag är rik"-människor på ett och samma ställe förrut. Kände mig rätt malplacerad.

Intervjun.. ja.. vad ska jag säga. Jag har en uppfattning om att på en anställningsintervju så är det jag, som sökande, som ska stå för pratandet. Inte arbetsgivaren. Nu kanske jag fick totalt max 10minuter i vädret medans en av de intervjuande pratade resten. Sannerligen dåligt första intryck.
Intervjun på kommunen kändes däremot bättre efteråt än innan (raka motsatsen).  Och då slipper jag flytta. (Malin i kören tyckte inte jag skulle ta jobb i sthlm, för då skulle jag "bli tvungen att flytta från stan". Detta sagt med ett otroligt negativt ansiktsuttryck och tonfall)

Torsdagkvällens upplevelse sitter i. Det gör mig avdomnad och ganska ofokuserad. Lite rädd.

Om en vecka har G3 börjat på SpexSm. Läskigt.

Dagens irritationsmoment:
*Egenmäktigt förfarande.
*Kritik.

Jag kanske är överkänslig?

Igår, på väg hem konstaterade jag hur skönt det var att det inte fanns någon attraktion kvar. Idag säger jag: "Jääääääävlar!" och konstaterar att jag hade fel. f-e-l. FEL. F-E-L!

Det var inte bara lock-and-load (på sådär en meters avstånd (jag kände verkligen blicken på mig), mitt i ett samtal med någon annan, över huvudet på denna, med ett lätt leende, inte en gång, utan två (efter andra blev jag tvungen att vända mig bort)), utan det var begär.  Och sen under fikat. Det lilla leendet, och lock-and-load-blicken. Jag klarar inte det här. Jag är fortfarande påverkad av det. Nästan så det gör mig illamående (och rädd).

Tankens värld är farlig.


Förvirrad. Inte klok.

Japp, imorgon blir det återigen en tripp till Stockholm för intervju. Ja, inte StockholmStockholm, utan mer Vaxholm faktiskt. Ska bli intressant. Är lite för trött just nu för att se det roliga.
Trött ja.
Igår var jag och Y till Linköping. Representationsbesök på LiSSarnas sm-bidrag. Det var roligt.. länge sen jag såg något spex som jag inte byggt.  Mer om det nån annan gång kanske.. nu orkar jag inte. Bilfärden gick bra, både dit och hem. Missade alla djuren, både levande och döda, (1 nydöd räv på väg dit. 1 levande "skutte", 1 levande fjolårsälg, 1 levande grävling samt 1 död grävling på väg hem.) bilens bromsar fungerade. Inte sådär läge att köra på en älg direkt - mitt i skogen någonstans mellan Hjortkvarn och Lkpg.

Konstaterade krasst att det kanske är dags att sticka ut hakan och våga låta risken att bli sårad öka igen. Kanske. Tryggheten bakom den ofantliga muren börjar bli lite slentrianmässig, lite äventyr på andra sidan kanske?

Nu kommer det säkert regna på väg till kören.

Inatt jag drömde något som, jag aldrig drömt förrut...

Inte helt sant kanske. Men jag drömde. Om det har något som helst samband med det (alltför) korta snacket med Y igår, låter jag vara osagt - men det skulle helt klart kunna ha det. Men tendensen att prata om någon, som sedan blir till tankar innan man ska sova resulterar i drömmar. Och jag drömde, denna minns jag (alltför) väl. Huvuddragen? Trygghet, trygghet, trygghet in the arms of the mystery one. Jag blir verkligen inte klok på det här. Men ska väl försöka följa mina egna råd och inte tänka på saken, det distraherar. Distraktion har jag varken lust eller tid med. Men en eventuell verklighet kanske?

S u c k

Andningshålet igår var fantastiskt.
Eskilstuna är väl en stad som inte kändes sådär speciell. Men det var trevligt med en hel dag koncentrerad på körsång. Även om både Otto Olssons Te Deum, och E.Elgars Give unto the Lord, är lite kluriga, så blir det garanterat bra i höst i Nyköping. Även om rösten tog en del slitage, var det så skööönt att äntligen få sjunga lite där jag måste tänka också. Det är så utvecklande när man måste anstränga mer än halva sig på det man sjunger. Låta tankarna och funderingarna ta paus.
SMASK var däremot lite av en besvikelse. Av de fem (sex?) tidigare åren jag sett, så var det här det år med sämst standard. Och det märktes rakt av. Jämn standard var det förvisso, men på något vis något lägre än tidigare år. Däremot är det alltid trevligt att träffa vännerna. För sällan dock.

Jag identifierar mig en del med djur.
Där särskilt katter och kråkor. Det med kråkan är mest ja.. "jag är det fina i kråksången", eller något, ibland låter man som en kråka.
Igår kväll kände jag mig som en ilsken katt. Jag ville fräsa, skjuta rygg, resa ragg, morra. Men inte så mycket att faktiskt slå någon. Även om ilskan var direkt riktad mot individer. Jag vet inte riktigt hur det började, men det goda humöret försvann rätt hastigt.  (iofs så vet jag ju, men vill inte skriva det i text - det blir så utpekande).  Ilskan  höll i sig ända in på natten..

Andningshålet kören var som vanligt. Riktigt roligt. Äntligen något att sätta tänderna i. Rätt kluriga toner, men det blir nog snyggt lagom till i höst. Vi blev även förevisade den nybyggda orgeln, eller ja, den är inte klar än, men stommen är på plats och den blir stoooor. 6 meter hög. och sådär 2 meter bred. och kanske 1 djup. Säger bara en sak, män och deras leksaker. Körledaren verkligen strålade av glädje över sin nya leksak (2,5miljon kostar den), som inte kan användas förrän juli kanske.

Några små ljusglimtar i mörkret var det dock ändå. Ett leende här, och en blick där, en indirekt komplimang.

I helgen blir det ett stort andningshål. Kördag i E-tuna, SMASK med vännerna. 
Då kanske jag ska orka till nästa andningshål.

Jag borde skriva något om Valborg.

Hela dagen igår var en stor trötthetsdimma.  Och inte en särskilt munter sådan heller.
Men väl på plats på slottet var det riktigt trevligt, och trött blev jag väl inte förrän efter maten.
Maten, ja maten. Snacka om god buffé. Riktigt riktigt god lax, bra kött, gudomlig potatisgratäng.
Och så var det osten.
Sen var jag mätt.
Och det var dags för sång vid brasan.
Bågskyttarna var riktigt träffsäkra iår när de skulle tända elden, och inte som det året då de missade grovt.
Men sjungandet gick fint, bara en aning vadkramp av smal trätrallsgradäng och trängsel.
Fyrverkerierna. Snacka om pyro. Det var stora saker som sprängdes av. Vill egentligen inte veta hur många pengar som skickades i skyn.
Brandlarmet tjöt efter fyrverkerierna, så det blev en stunds väntan på borggården, innan brandkåren kunde säga "ni kan gå in". Länge sen jag var på en fest där brandlarmet tjöt.. har festerna blivit tråkigare?
Gott med thé o kaka, beröm för min sångröst. Och sen var det liveband och dans.. och hemfärd.
Skönt att vara hemma någorlunda tidigt, även om det hunnit bli "Idag".

Idag är också en trötthetsdimma, men något mer munter än igår, även om lusten fortfarande är borta.

Nu mat och dålig roman.