Begravningssångaren

Jag hade glömt varför jag inte gärna sjunger på begravningar. Stämningen, musiken, allt blir så tungt.
Dagens sjungande ska vi inte ens nämna. Så illa var det.
Musiken.. musiken.. musikern. Orgeln är ett fantastiskt instrument.. och rätt hanterat så låter det gudomligt. Precis så det snuddar vid själen. De kunde verkligen skriva musik de dära gubbarna (Bach, Händel). Kostymen. Och så händerna. Det är något med musikers händer, som gör att jag vill att de ska ta i mig. Styrkan och kontrollen.
Gift. Inte gift. Äldre. Yngre.
Som om jag inte var förvirrad innan.
De senaste numren (ja, sen början av mars eller så) av Amelia (japp, jag läser tjejtidning) har haft konspirerande horoskop. De konspirerar emot mig. Det är för mycket i dem som stämmer med mig och min så kallade sinnesro för att jag ska tycka om det.  Sinnesro är nog fel uttryckt. Frånvaro av sinnesro snarare.
Gammal fädbodpsalm. Gudomlig musik. Där tog det i själen ordentligt. Simfonia - där rycktes själen bort i någon slags hypnos. Inga tårar den här gången dock. Skönt.


Odds: 1/5 att jag får sommarjobb åt nått sånt därnt Eu-projektgranskningstjosan. Tumhållning önskas.

Kommentarer
Postat av: Gudrun

Jag håller en tumme för dig när du vill. Lycka till!

Postat av: Jessica P

Jag håller tummarna och hoppas på ett positivt utfall!

2007-05-24 @ 10:16:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback