God Jul och Gott Nytt År!
Imorgon vid den här tiden sitter jag i en liten plåtkoloss någonstans över, ehm.. strax norr om Sundsvall eller så.
På väg norrut för jul, födelsedag och nyår.
Mycket efterlängtat!!
Julkonserten i tisdags var bra. Även om rösten inte höll hela vägen in i kaklet så var det bra. På fler sätt än ett. Skönt att ha delar av det "sociala skyddsnätet" där också. På tiden!
Otroligt seg jobbvecka det här. Händer ytterst lite, och jag blir allt mindre förtjust i upptaget-ton i telefon och folk som inte har telesvar.
De dagar man känner sig som fulast - då får man.. det där "hej" och det efterföljande lilla privata leendet (som det nog inte var meningen att jag skulle uppmärksamma. Eller nåt).
Fast dagen började med ett gott skratt.
I onsdags när jag och M från kören gjorde en slags debriefing av konserten kom vi in på snygga män. Hon har sett något snyggt på nån reklampelare jag inte uppmärksammat. Men jag nämnde Dressmans kalsongkille. Idag på morgonen får jag ett sms. "Bingo! Nu har jag sett kalsongkillen. Inte illa, inte illa".
Många goda känslor att minnas över jul.
Lite att tänka på.
Val.
Kärlek!
På väg norrut för jul, födelsedag och nyår.
Mycket efterlängtat!!
Julkonserten i tisdags var bra. Även om rösten inte höll hela vägen in i kaklet så var det bra. På fler sätt än ett. Skönt att ha delar av det "sociala skyddsnätet" där också. På tiden!
Otroligt seg jobbvecka det här. Händer ytterst lite, och jag blir allt mindre förtjust i upptaget-ton i telefon och folk som inte har telesvar.
De dagar man känner sig som fulast - då får man.. det där "hej" och det efterföljande lilla privata leendet (som det nog inte var meningen att jag skulle uppmärksamma. Eller nåt).
Fast dagen började med ett gott skratt.
I onsdags när jag och M från kören gjorde en slags debriefing av konserten kom vi in på snygga män. Hon har sett något snyggt på nån reklampelare jag inte uppmärksammat. Men jag nämnde Dressmans kalsongkille. Idag på morgonen får jag ett sms. "Bingo! Nu har jag sett kalsongkillen. Inte illa, inte illa".
Många goda känslor att minnas över jul.
Lite att tänka på.
Val.
Kärlek!
Julfest 2 & 3
Julfest 2 blev det lite av.. eftersom vi gick hem efter kören i torsdags. Och tur var väl det.
Julfest 3, spexets då? Jodå, den blev av. Och den blev bra. Var så där härligt som det bara kan bli när 30 pers är samlade i ett ganska litet rum, äter gott, dricker gott, sjunger glatt (och högt), och hojtar till de som sitter en bit bort vid borden.
God stämning.
Tack - det behövde jag få känna.
I övrigt så var spexets julfest en varningsklocka. Den där förkylningen jag skjutit framför mig lite halvhjärtat hela hösten slog mig ihuvet. Rösten sjönk en oktav eller så. Och krax! så var den här, även fast jag gör mitt bästa att hålla den på avstånd. Har en konsert kvar att tänka på (och en avslutsvecka på jobbet, mycket telefon blir det).. och jag vill ogärna komma på tisdag och inte kunna sjunga när det blir dags för det. Idag känns det lite som att jag kanske borde fundera på att stämkonvertera lite snabbt...
Otäck sak.
En av mammas kollegor, en ung kvinna (40år), vältränad, icke-rökare, med ett gott liv (och fyra barn under 13 år), fick en hjärtinfarkt förra veckan.. och när hon väl var inlagd på hjärtIVA fick hon känningar av en till efter att bara ha gått till kiosken och cafét en kortis. Otäckt.. hjärtinfarkter ska drabba överviktiga 55-plus män som rökt en paket om dagen i 20 år. Det är nog inte så livsstilsbundet som man kan tro det där. Otäckt.
Och för att citera Py Bäckmans text till PerErik Moraeus fantastiska "Koppången"
"Här är stillhet och tystnad nu när marken färgats vit.
Från den trygga gamla kyrkan klingar sången ända hit.
Jag har stannat vid vägen för att vila mig ett tag,
och blev fångad i det gränsland om förenar natt och dag.
Och ett sken ifrån ljusen bakom fönstrets välda ram
har förenat dom själar som finns med oss här i tiden.
Och jag vet att dom som har lämnat oss har förstått att vi är
liksom fladdrande lågor så länge vi är här.
Julfest 3, spexets då? Jodå, den blev av. Och den blev bra. Var så där härligt som det bara kan bli när 30 pers är samlade i ett ganska litet rum, äter gott, dricker gott, sjunger glatt (och högt), och hojtar till de som sitter en bit bort vid borden.
God stämning.
Tack - det behövde jag få känna.
I övrigt så var spexets julfest en varningsklocka. Den där förkylningen jag skjutit framför mig lite halvhjärtat hela hösten slog mig ihuvet. Rösten sjönk en oktav eller så. Och krax! så var den här, även fast jag gör mitt bästa att hålla den på avstånd. Har en konsert kvar att tänka på (och en avslutsvecka på jobbet, mycket telefon blir det).. och jag vill ogärna komma på tisdag och inte kunna sjunga när det blir dags för det. Idag känns det lite som att jag kanske borde fundera på att stämkonvertera lite snabbt...
Otäck sak.
En av mammas kollegor, en ung kvinna (40år), vältränad, icke-rökare, med ett gott liv (och fyra barn under 13 år), fick en hjärtinfarkt förra veckan.. och när hon väl var inlagd på hjärtIVA fick hon känningar av en till efter att bara ha gått till kiosken och cafét en kortis. Otäckt.. hjärtinfarkter ska drabba överviktiga 55-plus män som rökt en paket om dagen i 20 år. Det är nog inte så livsstilsbundet som man kan tro det där. Otäckt.
Och för att citera Py Bäckmans text till PerErik Moraeus fantastiska "Koppången"
"Här är stillhet och tystnad nu när marken färgats vit.
Från den trygga gamla kyrkan klingar sången ända hit.
Jag har stannat vid vägen för att vila mig ett tag,
och blev fångad i det gränsland om förenar natt och dag.
Och ett sken ifrån ljusen bakom fönstrets välda ram
har förenat dom själar som finns med oss här i tiden.
Och jag vet att dom som har lämnat oss har förstått att vi är
liksom fladdrande lågor så länge vi är här.
Där bland gnistrande stjärnor som förbleknar en och en
kommer livet väldigt nära som en skymt av sanningen.
Vi är fångar i tiden som ett avtryck av en hand
på ett frostigt gammalt fönster som fått nåd av tidens tand.
En sekund är jag evig och sen vet jag inget mer,
bara ett, att jag lever lika fullt som någon annan.
Jag är här och mitt på en frusen väg finns det värme ändå,
fastän snön börjar falla och himmelen blir grå.
kommer livet väldigt nära som en skymt av sanningen.
Vi är fångar i tiden som ett avtryck av en hand
på ett frostigt gammalt fönster som fått nåd av tidens tand.
En sekund är jag evig och sen vet jag inget mer,
bara ett, att jag lever lika fullt som någon annan.
Jag är här och mitt på en frusen väg finns det värme ändå,
fastän snön börjar falla och himmelen blir grå.
Här är stillhet och tystnad nu när psalmen tonat ut,
men jag bär dom gamla orden i mitt hjärta som förut.
Och jag sjunger för himlen kanske någon mer hör på
'Hosianna i höjden" sen så börjar jag att gå.
Och jag går till dom andra jag vill känna julens frid,
jag vill tro att han föddes och finns med oss här i tiden.
Det är jul - och det finns ett barn i mig som vill tro att det hänt
och som tänder ett ljus varje söndag i advent."
men jag bär dom gamla orden i mitt hjärta som förut.
Och jag sjunger för himlen kanske någon mer hör på
'Hosianna i höjden" sen så börjar jag att gå.
Och jag går till dom andra jag vill känna julens frid,
jag vill tro att han föddes och finns med oss här i tiden.
Det är jul - och det finns ett barn i mig som vill tro att det hänt
och som tänder ett ljus varje söndag i advent."
Perspektiv på tillvaron
Att ett så fullkomligt onödigt dåd som den knivmördade universitetslektorn här på Oru ens kan hända..
Vi lever i tron att allt det meningslösa våldet mest förekommer i amerikanska filmer, på amerikanska high-schools eller i Finland. När det väl händer, så här nära, så blir reaktionen chock, förvåning, ilska, sorg.
Man får helt enkelt perspektiv till sin egen tillvaro.
Det blir så futtigt när det nu är en familj som ska försöka hantera att en av deras älskade ryckts bort, i förtid, av ett meningslöst, onödigt, knivdåd.
Horribelt.
Alla tankar, och böner, i världen till familjen.
Alla hållna tummar, och böner, i världen till de poliser som ska leta rätt på missdådaren så han får sitt rättmätiga straff.
Men likväl går livet vidare.
Lucia idag.
Ännu ett år då jag saknar själva lussandet. Och minnena översköljer mig från gymnasietiden då vi lussade stort. Hela musikgymnasiet i ett jättelussetåg... både vackert, stämningsfullt (vi fick tom fordonskillarna att busvissla för att vi var bra - jag har det inspelat!), och riktigt bra. Men det var då.
Övning inför tisdagens carols/jul-konsert. (Tisdag 18/12, kl. 19 Nicolai Kyrka)
Roligt. Intensivt. Två timmar utan paus (för vi skulle ju bara öva en kort stund.. för det var ju bara gammal skåpmat - trodde han ja). Men det blir nog bra. Programmet ser genomtänkt ut, och vi ska sjunga istort sett hela tiden. Ännu roligare... att få vara navet i en konsert en gång.
Efter ungefär halva övningen säger K-M till mig
K-M: "har K pratat med dig om solot på den psalmen?"
J: "ehm nej?"
K-M: "vi tänke på dig där"
Och sen var det inte mer sagt om den saken, vi fortsätte övningen. Efteråt frågar jag.
J: "vad sa du om psalmen?"
K-M; "jo vi tänkte du skulle sjunga solot där."
J: "jasså, jaha?"
K-M: "ja, det var ju en fråga..."
J: "ja, men visst, det går väl"
Varav vi pratar övningstid, men hey, den kan jag ju, så det är lugnt. På väg ut möter jag K i dörren, på språng
K: "har K-M pratat med dig om den där psalmen, vi bestämde att du skulle sjunga solo där"
J: "jo, han frågade om du sagt något, men det är ok"
K: "vad bra, då är vi överens"
J: "ja, ni ja :)"
J: "men det är okej"
K: "säkert?"
J: "visst, det går bra"
Så nu sitter jag här med ett solo dumpat i knät på mig. Egentligen känns det riktigt bra. De planerade in mig, utan förvarning, som solist. Det är roligt, otroligt roligt.
Något slags förtroende finns där.
Sen blir det nog nån liten grej till. Men det löser sig på tisdag.
Nu sova i världens skönaste säng, så jag orkar både jobba och julfesta imorgon!
Gonatt!
Vi lever i tron att allt det meningslösa våldet mest förekommer i amerikanska filmer, på amerikanska high-schools eller i Finland. När det väl händer, så här nära, så blir reaktionen chock, förvåning, ilska, sorg.
Man får helt enkelt perspektiv till sin egen tillvaro.
Det blir så futtigt när det nu är en familj som ska försöka hantera att en av deras älskade ryckts bort, i förtid, av ett meningslöst, onödigt, knivdåd.
Horribelt.
Alla tankar, och böner, i världen till familjen.
Alla hållna tummar, och böner, i världen till de poliser som ska leta rätt på missdådaren så han får sitt rättmätiga straff.
Men likväl går livet vidare.
Lucia idag.
Ännu ett år då jag saknar själva lussandet. Och minnena översköljer mig från gymnasietiden då vi lussade stort. Hela musikgymnasiet i ett jättelussetåg... både vackert, stämningsfullt (vi fick tom fordonskillarna att busvissla för att vi var bra - jag har det inspelat!), och riktigt bra. Men det var då.
Övning inför tisdagens carols/jul-konsert. (Tisdag 18/12, kl. 19 Nicolai Kyrka)
Roligt. Intensivt. Två timmar utan paus (för vi skulle ju bara öva en kort stund.. för det var ju bara gammal skåpmat - trodde han ja). Men det blir nog bra. Programmet ser genomtänkt ut, och vi ska sjunga istort sett hela tiden. Ännu roligare... att få vara navet i en konsert en gång.
Efter ungefär halva övningen säger K-M till mig
K-M: "har K pratat med dig om solot på den psalmen?"
J: "ehm nej?"
K-M: "vi tänke på dig där"
Och sen var det inte mer sagt om den saken, vi fortsätte övningen. Efteråt frågar jag.
J: "vad sa du om psalmen?"
K-M; "jo vi tänkte du skulle sjunga solot där."
J: "jasså, jaha?"
K-M: "ja, det var ju en fråga..."
J: "ja, men visst, det går väl"
Varav vi pratar övningstid, men hey, den kan jag ju, så det är lugnt. På väg ut möter jag K i dörren, på språng
K: "har K-M pratat med dig om den där psalmen, vi bestämde att du skulle sjunga solo där"
J: "jo, han frågade om du sagt något, men det är ok"
K: "vad bra, då är vi överens"
J: "ja, ni ja :)"
J: "men det är okej"
K: "säkert?"
J: "visst, det går bra"
Så nu sitter jag här med ett solo dumpat i knät på mig. Egentligen känns det riktigt bra. De planerade in mig, utan förvarning, som solist. Det är roligt, otroligt roligt.
Något slags förtroende finns där.
Sen blir det nog nån liten grej till. Men det löser sig på tisdag.
Nu sova i världens skönaste säng, så jag orkar både jobba och julfesta imorgon!
Gonatt!
En skitdag i ett skitliv
Jag bestämde mig en gång, för att inte skriva saker när jag är på folkilskt humör. Men jag ändrar mig lika ofta som jag bestämmer mig. Tror jag.
Idag har varit en total skitdag.
Vaknade - ville inte stiga upp ur världens skönaste säng (efter bra drömmar).
Frukost - lika äckligt som vanligt.
Och inte var det vinterväder heller.
Och ungefär i samma anda har dagen varit.
Negativ, negativ, negativ.
Folk har mest varit jobbiga, och jag kom på mig själv att inte ha någon koll alls.
Jag ringde upp en uppgiftslämnade, satt och väntade i luren.. och helt plötsligt så svarar människan och jag visste inte ens varför jag ringde. Pinsamt.
Skitdag.
Inte ens det snygga ögongodiset kunde muntra upp mig genom att vara sådär läcker.
Och jag tror inte ens att det bara är jag som tittar.
Skitdag.
Idag har varit en total skitdag.
Vaknade - ville inte stiga upp ur världens skönaste säng (efter bra drömmar).
Frukost - lika äckligt som vanligt.
Och inte var det vinterväder heller.
Och ungefär i samma anda har dagen varit.
Negativ, negativ, negativ.
Folk har mest varit jobbiga, och jag kom på mig själv att inte ha någon koll alls.
Jag ringde upp en uppgiftslämnade, satt och väntade i luren.. och helt plötsligt så svarar människan och jag visste inte ens varför jag ringde. Pinsamt.
Skitdag.
Inte ens det snygga ögongodiset kunde muntra upp mig genom att vara sådär läcker.
Och jag tror inte ens att det bara är jag som tittar.
Skitdag.
Julfest 1
Julfest 1 avklarad. 3 kvar. Innan den 18e.
Livet blir tufft när man är poppis.
Efter en vecka som inneburit både känsloupptäckter och -avstängningar, migrän, värktablettsdrogning, julfest, mer värktabletter och (inte så) oväntade upptäckter, är det rätt skönt att vara hemma och bara göra ingenting. Helt galet trött. Sliten. Tärd.
Förvirrad.
Julfesten var bra. Bra drag i "tungan" innan förglöggen. God förglögg i en annan tunga där det var varmt, varmt och otroligt hög ljudvolym. Bra bordsplacering. Kanonidé med, till puzzel förklädda, julkort som placeringslek. Bra bord satt jag vid också. Halvgott julbord. Skinkan smakade i stort sett ingenting. Potatisen var halvkall och laxen gudomlig. Paketrimstävling. Vårt bord vann. Äcklig Ris à la malta. Hurr. Bra drag på dansgolvet till en början. A-K och jag svängde loss de lurviga rejält. Hångelmusik redan innan 2230 var däremot ett bakslag. Såååå tidigt. (och inte fick jag hångla heller så det var ju bara nederlag - jag är inte bitter! ;p ) Men musiken fick sig en liten uppåttjack innan det blev dags att släpa den trötta, post-migräniga kroppen hemåt.
Var lugnt och tyst, och segt på jobbet idag. Alla som var på julfesten var helt enkelt lite lätt.. ehm.. ja postfest? Folk rörde sig saktare, pratade tystare.. skrattade mer tröttskratt. Och folk åt dessutom julbordsrester till lunch. Att de orkade.
Extremt postmigränig idag med. Värktabletter är bra när de tar.. vilket de inte gjorde förrän jag blandade. Är sjukt däst i hela kroppen och huvet fungerar otroligt långsamt.
Nej, upptäckten var.. ehm.. oväntad. Men inte så oväntad. Men förvirrande.. tankeväckande. Otroligt tankeväckande.
Svårt.
Livet blir tufft när man är poppis.
Efter en vecka som inneburit både känsloupptäckter och -avstängningar, migrän, värktablettsdrogning, julfest, mer värktabletter och (inte så) oväntade upptäckter, är det rätt skönt att vara hemma och bara göra ingenting. Helt galet trött. Sliten. Tärd.
Förvirrad.
Julfesten var bra. Bra drag i "tungan" innan förglöggen. God förglögg i en annan tunga där det var varmt, varmt och otroligt hög ljudvolym. Bra bordsplacering. Kanonidé med, till puzzel förklädda, julkort som placeringslek. Bra bord satt jag vid också. Halvgott julbord. Skinkan smakade i stort sett ingenting. Potatisen var halvkall och laxen gudomlig. Paketrimstävling. Vårt bord vann. Äcklig Ris à la malta. Hurr. Bra drag på dansgolvet till en början. A-K och jag svängde loss de lurviga rejält. Hångelmusik redan innan 2230 var däremot ett bakslag. Såååå tidigt. (och inte fick jag hångla heller så det var ju bara nederlag - jag är inte bitter! ;p ) Men musiken fick sig en liten uppåttjack innan det blev dags att släpa den trötta, post-migräniga kroppen hemåt.
Var lugnt och tyst, och segt på jobbet idag. Alla som var på julfesten var helt enkelt lite lätt.. ehm.. ja postfest? Folk rörde sig saktare, pratade tystare.. skrattade mer tröttskratt. Och folk åt dessutom julbordsrester till lunch. Att de orkade.
Extremt postmigränig idag med. Värktabletter är bra när de tar.. vilket de inte gjorde förrän jag blandade. Är sjukt däst i hela kroppen och huvet fungerar otroligt långsamt.
Nej, upptäckten var.. ehm.. oväntad. Men inte så oväntad. Men förvirrande.. tankeväckande. Otroligt tankeväckande.
Svårt.
Det som borde vara, är aldrig som det är
Det är märkligt det här med känslor.
Bestämde helt tvärt här för nån dag sen att jag ska sluta upp med att vara fjortisfånig. Och det funkar.
Däremot.. det där andra. Samhörigheten
Det är galet. Varför väljer han att sitta vid mitt bord vid fikat, när han kan välja något annat? (och ja, jag gick o satte mig först, ensam, vid ett bord). Varför känner jag dåligt samvete för att jag kanske, kanske (förmodligen inte säger förnuftet), kommer göra honom besviken genom ett "Nej jag kommer inte"-mail? Det är fruktansvärt. Just för att det är en helt omotiverad känsla (och mest det jag tänker på, för det finns få saker som jag tycker så illa om som att göra folk besvikna). Varför är det så, till synes, enkelt för mig att få gehör för förslag? Få noter.. till synes utan ansträning?
Och där slutade jag tänka på det.
Borde tänka på Julfesten på torsdag - borde bli skoj. De flesta skojjiga från enheten kommer gå dit. Vi får gratis mat, underhållning, och sen blir det "fest hela natten" med resten av verket.. hoppas godiset är där så man får något trevligt att se på också..
Borde tänka på hur duktig jag varit som köpt alla julklapparna.
Borde tänka på hur bra det gick att baka lussebröd.. även fast jag körde fast degkrokarna från elvispen i tröjan.
Borde tänka på hur jag trivs.
Borde slå mig själv i huvet och bli fri..
Bestämde helt tvärt här för nån dag sen att jag ska sluta upp med att vara fjortisfånig. Och det funkar.
Däremot.. det där andra. Samhörigheten
Det är galet. Varför väljer han att sitta vid mitt bord vid fikat, när han kan välja något annat? (och ja, jag gick o satte mig först, ensam, vid ett bord). Varför känner jag dåligt samvete för att jag kanske, kanske (förmodligen inte säger förnuftet), kommer göra honom besviken genom ett "Nej jag kommer inte"-mail? Det är fruktansvärt. Just för att det är en helt omotiverad känsla (och mest det jag tänker på, för det finns få saker som jag tycker så illa om som att göra folk besvikna). Varför är det så, till synes, enkelt för mig att få gehör för förslag? Få noter.. till synes utan ansträning?
Och där slutade jag tänka på det.
Borde tänka på Julfesten på torsdag - borde bli skoj. De flesta skojjiga från enheten kommer gå dit. Vi får gratis mat, underhållning, och sen blir det "fest hela natten" med resten av verket.. hoppas godiset är där så man får något trevligt att se på också..
Borde tänka på hur duktig jag varit som köpt alla julklapparna.
Borde tänka på hur bra det gick att baka lussebröd.. även fast jag körde fast degkrokarna från elvispen i tröjan.
Borde tänka på hur jag trivs.
Borde slå mig själv i huvet och bli fri..