Julfest 2 & 3
Julfest 2 blev det lite av.. eftersom vi gick hem efter kören i torsdags. Och tur var väl det.
Julfest 3, spexets då? Jodå, den blev av. Och den blev bra. Var så där härligt som det bara kan bli när 30 pers är samlade i ett ganska litet rum, äter gott, dricker gott, sjunger glatt (och högt), och hojtar till de som sitter en bit bort vid borden.
God stämning.
Tack - det behövde jag få känna.
I övrigt så var spexets julfest en varningsklocka. Den där förkylningen jag skjutit framför mig lite halvhjärtat hela hösten slog mig ihuvet. Rösten sjönk en oktav eller så. Och krax! så var den här, även fast jag gör mitt bästa att hålla den på avstånd. Har en konsert kvar att tänka på (och en avslutsvecka på jobbet, mycket telefon blir det).. och jag vill ogärna komma på tisdag och inte kunna sjunga när det blir dags för det. Idag känns det lite som att jag kanske borde fundera på att stämkonvertera lite snabbt...
Otäck sak.
En av mammas kollegor, en ung kvinna (40år), vältränad, icke-rökare, med ett gott liv (och fyra barn under 13 år), fick en hjärtinfarkt förra veckan.. och när hon väl var inlagd på hjärtIVA fick hon känningar av en till efter att bara ha gått till kiosken och cafét en kortis. Otäckt.. hjärtinfarkter ska drabba överviktiga 55-plus män som rökt en paket om dagen i 20 år. Det är nog inte så livsstilsbundet som man kan tro det där. Otäckt.
Och för att citera Py Bäckmans text till PerErik Moraeus fantastiska "Koppången"
"Här är stillhet och tystnad nu när marken färgats vit.
Från den trygga gamla kyrkan klingar sången ända hit.
Jag har stannat vid vägen för att vila mig ett tag,
och blev fångad i det gränsland om förenar natt och dag.
Och ett sken ifrån ljusen bakom fönstrets välda ram
har förenat dom själar som finns med oss här i tiden.
Och jag vet att dom som har lämnat oss har förstått att vi är
liksom fladdrande lågor så länge vi är här.
Julfest 3, spexets då? Jodå, den blev av. Och den blev bra. Var så där härligt som det bara kan bli när 30 pers är samlade i ett ganska litet rum, äter gott, dricker gott, sjunger glatt (och högt), och hojtar till de som sitter en bit bort vid borden.
God stämning.
Tack - det behövde jag få känna.
I övrigt så var spexets julfest en varningsklocka. Den där förkylningen jag skjutit framför mig lite halvhjärtat hela hösten slog mig ihuvet. Rösten sjönk en oktav eller så. Och krax! så var den här, även fast jag gör mitt bästa att hålla den på avstånd. Har en konsert kvar att tänka på (och en avslutsvecka på jobbet, mycket telefon blir det).. och jag vill ogärna komma på tisdag och inte kunna sjunga när det blir dags för det. Idag känns det lite som att jag kanske borde fundera på att stämkonvertera lite snabbt...
Otäck sak.
En av mammas kollegor, en ung kvinna (40år), vältränad, icke-rökare, med ett gott liv (och fyra barn under 13 år), fick en hjärtinfarkt förra veckan.. och när hon väl var inlagd på hjärtIVA fick hon känningar av en till efter att bara ha gått till kiosken och cafét en kortis. Otäckt.. hjärtinfarkter ska drabba överviktiga 55-plus män som rökt en paket om dagen i 20 år. Det är nog inte så livsstilsbundet som man kan tro det där. Otäckt.
Och för att citera Py Bäckmans text till PerErik Moraeus fantastiska "Koppången"
"Här är stillhet och tystnad nu när marken färgats vit.
Från den trygga gamla kyrkan klingar sången ända hit.
Jag har stannat vid vägen för att vila mig ett tag,
och blev fångad i det gränsland om förenar natt och dag.
Och ett sken ifrån ljusen bakom fönstrets välda ram
har förenat dom själar som finns med oss här i tiden.
Och jag vet att dom som har lämnat oss har förstått att vi är
liksom fladdrande lågor så länge vi är här.
Där bland gnistrande stjärnor som förbleknar en och en
kommer livet väldigt nära som en skymt av sanningen.
Vi är fångar i tiden som ett avtryck av en hand
på ett frostigt gammalt fönster som fått nåd av tidens tand.
En sekund är jag evig och sen vet jag inget mer,
bara ett, att jag lever lika fullt som någon annan.
Jag är här och mitt på en frusen väg finns det värme ändå,
fastän snön börjar falla och himmelen blir grå.
kommer livet väldigt nära som en skymt av sanningen.
Vi är fångar i tiden som ett avtryck av en hand
på ett frostigt gammalt fönster som fått nåd av tidens tand.
En sekund är jag evig och sen vet jag inget mer,
bara ett, att jag lever lika fullt som någon annan.
Jag är här och mitt på en frusen väg finns det värme ändå,
fastän snön börjar falla och himmelen blir grå.
Här är stillhet och tystnad nu när psalmen tonat ut,
men jag bär dom gamla orden i mitt hjärta som förut.
Och jag sjunger för himlen kanske någon mer hör på
'Hosianna i höjden" sen så börjar jag att gå.
Och jag går till dom andra jag vill känna julens frid,
jag vill tro att han föddes och finns med oss här i tiden.
Det är jul - och det finns ett barn i mig som vill tro att det hänt
och som tänder ett ljus varje söndag i advent."
men jag bär dom gamla orden i mitt hjärta som förut.
Och jag sjunger för himlen kanske någon mer hör på
'Hosianna i höjden" sen så börjar jag att gå.
Och jag går till dom andra jag vill känna julens frid,
jag vill tro att han föddes och finns med oss här i tiden.
Det är jul - och det finns ett barn i mig som vill tro att det hänt
och som tänder ett ljus varje söndag i advent."
Kommentarer
Trackback