Med en TV-kamera rakt upp i nyllet..

Så börjar då kvällens adrenalinrusch lägga sig något.
Vi har haft extra körrep tillsammans med orkesterföreningen inför lördagens uruppförande av Pie Jesu Domine av Walborg Aulin. 
Första gången vi fick höra orkestersatsen.
Och det i sig var intressant.
Efter fyra takter var det dags att börja sjunga.
Bara sådär rakt upp och ner.
Med en TV-kamera rakt upp i nyllet.
Kändes inte riktigt hemtamt.
Men roligt att det uppmärksammas av media.
Att det var pressvisning fick vi veta av teknikern på konserthuset sådär i förbigående - "jag har satt lite ljus på er också eftersom det ska filmas". Inte ens maestro var förvarnad, så det fick vi veta under uppsjungningen.. så lite mer nerv än vanligt blev det.
Själva övandet gick väl lite halvknackigt, det är svårt med en dirigent som varken petar in kören med pinnen, eller lyfter blicken från partituret när det är dags. Klart vi missar insatserna då.. men efter första timmen, och lite ommöblering i stämman gick det bättre.
Helt sjukt vilken trygghet det är med basarna direkt bakom. Det ska vara lite bottenklang helt enkelt.

Uj ja..
det var roligt.. men knepigt, lurigt, svårt.
Men musiken i sig är nog vacker ändå.
Och det blir nog bra på lördag.
Kl. 16 i St Nicolai.

Och, slutligen..
Samhörighet rockar fett :)

Kommentarer
Postat av: Eva

Hittade just nyhetsinslaget i Tvärsnytt, med bl.a. några sekunder från övningen du skriver om, på svt Play. Håll till godo! :-)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback