Nöjet i perfektion

En sån helg som jag haft är inget jag rekomenderar - till nån.
Även fast jag haft roligt, är det inte värt det längre.

I torsdags:
- Jobba, Bräda (me like!), snabbdusch, cykelställ (är jag blyg, eller känns det bara så?), snabbcykel till Campus, banan, torrsmörgås, färdigstretchning, övervaka/rigga scen. Sen hem. Inte så farligt sent, men ändå.

Fredags:
- Jobba (no shit), fixa Fantomentalet, snabbcykel till Campus, rigga klart, pyssla klart, teknika klart, gorilla, få halsband från SkåneChiefen (hur snyggt som helst - faktiskt!), genrepa. Äta matlåda 2. Rundgång i 2 timmar. Segt, segare, segast. Skriktest, akt två, pladder pladder, hemgång. Inte farligt sent. Men ändå inte sovandes före midnatt.

Lördags:
- Upp med tuppen i vanlig tid, packa väskan, improvisera ihop frukost då den var slut, cykla till stan i det fina, kalla, vädret (plus 2 grader). Åka buss till Eskilstuna. Sjunga Requiem i sömnen. Minnas Maestro Bosio. Minnas Italien. Minnas. Lunch på den bästa Kinakrogen hittills. Mat för flera dar. Friterad banan. Sjunga Mendelssohn, gapa stort, släppa ut höga "a". Sjunga lite mer. Äta godisar. Dricka thé. Sjunga mer.
Det är så behagligt att sjunga något man kan baklänges. Som sitter i ryggmärgen och muskelminnet. Så man kan musicera och tänka på teknik och andning och vad man egentligen sjunger. När tonerna bara ramlar ut i rätt ordning.
Det, det är perfektion.
Åka buss hem. Cykla från stan till Campus. Där var det lugna gatan. Dekoren var färdigriggad, bandet åt mat. Sminket i stort sett färdigt. Helt sjukt. Tekniken under kontroll. Ingen mat. Maten slut :( Gorilla. Den sista. Sparka igång Nolleföreställningen. Faktiskt publik, rätt bra sådan. Ingen rundgång. Dock trasigt basbatteri. Längre paus. Smörgås med extra mycket smör. Andra akt. Slut. Tacka. Slutsång. Informera. Tacka. Ungefär här hade jag varit vaken och i full fart i 16 timmar. Ska man känna sig onykter fast man inte druckit, ens sniffat, på alkoholen? Klädombyte, lite ihopplock, ivägfösning av folk, låsa/larma. Gå till fest. Tända brasa. Virra. Trängas. Fantomental. Elda. Lite sorgset. Men ändå skönt. Mat. Efterrätt. Tal till folket. Häng i köket med världens bästa Karlsson. Hemvingling på cykeln. Hemma 20 timmar efter uppstigandet. Och det efter 20 timmar i full fart framåt. Fullt ös medvetslös. Sov som liten liten säl.

Söndag:
- Sova färdigt. Frukostera på den ickeexisterande frukosten. Vakna. Riva scen. Forsla dekor & prylar. Stöka ihop. För sista gången. Gå hem. Slappna av. Ligga i nya soffan. Den är fin den. Sova tidigt.

Idag:
- Jobba. Länge.  Matlåda 2. Medelpass (me liiiike!!! Tjena!), och jag börjar känna lite resultat. Lite. Inte riktigt lika jobbigt längre, även fast vissa saker blir tyngre då jag orkar mer. Logik?

Nej, allt var inte värt det. Det är över nu. Nu finns bara framtid.

Sova nu med tanken någon annanstans.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback