Jul, Jul, strålande julsemester!
Såå, då var väskan packad. Disken diskad. Blommorna vattnade och det börjar närma sig.
ÄNTLIGEN julsemester. Äntligen, äntligen, äntligen!
Det är så skönt med lite ledighet att orden inte riktigt finner sig.
Sista veckan här har varit lite.. tja, fulltecknad. Förutom bamseförkylningen så har det inte direkt funnits tid till något.
Körens julfest i onsdags var fin. Snacka Paradvåning. Komplett med kökingång och serveringsgång. Hur häftigt som helst. Var inte bara jag som blev helt paff. Skönt med lite prat med körvännerna. Skönsång från Maestro (finfin varm baryton), och vacker sång från Rosen. God mat och ännu mer prat. Övning inför jul & nyår. Jag är inte med. Tack och lov. För någon sångröst lär jag inte ha då heller.
Torsdagen var liiite, liite seg. Men jobbets julfest blev bra! Jag toastade och fick beröm för att jag var tydlig och rak. (och hes, men det fick jag inget beröm för). Dans med resten av verket efteråt. Ögongodismannen (om ni minns) är fortfarande bland de snyggaste, praktexemplaren av arten "man" jag känner till. Men ja. Hem med sista bussen och några timmars sömn inför dagens vedermödor. Vi hade dock en rätt bra förmiddag med saker som ramlade på plats, och saker som ramlade ur plats. Rynkade pannor och frågetecken. Sen godisbuffé till 2-fikat där vi i julfestkommittén fick välförtjänt tack från Avdelningschefen. Och ingen tidig hemgång blev det heller. Blev faktiskt plus på flexen även idag. Dryga nio timmar blev det till slut på tre veckor. Och nya fina id-/passerkortet har jag fått också. Ser inte klok ut. Men det gör iofs ingen.
Näpp, nu sova så jag inte missar bussen till tåget till Sthlm och efterlängtad fika med E innan expressen till flyget till norr.
God Jul och Gott Nytt alla fina människor där ute!
Kärlek!
ÄNTLIGEN julsemester. Äntligen, äntligen, äntligen!
Det är så skönt med lite ledighet att orden inte riktigt finner sig.
Sista veckan här har varit lite.. tja, fulltecknad. Förutom bamseförkylningen så har det inte direkt funnits tid till något.
Körens julfest i onsdags var fin. Snacka Paradvåning. Komplett med kökingång och serveringsgång. Hur häftigt som helst. Var inte bara jag som blev helt paff. Skönt med lite prat med körvännerna. Skönsång från Maestro (finfin varm baryton), och vacker sång från Rosen. God mat och ännu mer prat. Övning inför jul & nyår. Jag är inte med. Tack och lov. För någon sångröst lär jag inte ha då heller.
Torsdagen var liiite, liite seg. Men jobbets julfest blev bra! Jag toastade och fick beröm för att jag var tydlig och rak. (och hes, men det fick jag inget beröm för). Dans med resten av verket efteråt. Ögongodismannen (om ni minns) är fortfarande bland de snyggaste, praktexemplaren av arten "man" jag känner till. Men ja. Hem med sista bussen och några timmars sömn inför dagens vedermödor. Vi hade dock en rätt bra förmiddag med saker som ramlade på plats, och saker som ramlade ur plats. Rynkade pannor och frågetecken. Sen godisbuffé till 2-fikat där vi i julfestkommittén fick välförtjänt tack från Avdelningschefen. Och ingen tidig hemgång blev det heller. Blev faktiskt plus på flexen även idag. Dryga nio timmar blev det till slut på tre veckor. Och nya fina id-/passerkortet har jag fått också. Ser inte klok ut. Men det gör iofs ingen.
Näpp, nu sova så jag inte missar bussen till tåget till Sthlm och efterlängtad fika med E innan expressen till flyget till norr.
God Jul och Gott Nytt alla fina människor där ute!
Kärlek!
Borttappad röst
Jaha, så var man praktförkyld då. Inte så farligt egentligen, förutom att rösten helt och hållet försvunnit. Eller ja, idag låter det om mig ändå. Igår var det lite sisådär om den saken.
Körövningen i onsdags gick ju fint. Och även torsdag och fredag var väl rätt hyfsade. Mådde väl sådär, men man ska ju inte klaga. Tvättstugelek på fredagkväll och rätt olustig känsla i nosen. Lucialördagen spenderades i soffan. Hela dan. Frampå aftonen slog det mig att jag ju lovat toasta på spexets vintersittning och bestämde mig lite raskt att faktiskt orka gå iväg. Det var dumt. Jag pratade. Jag sjöng (även fast det gjorde fläckvis ont). Sen försvann rösten gradvis. Frampå natten när det var dags att gå hem var det inte mycket ljud kvar. Stackars stämband. I söndags så var jag tyst. Jag, soffan, och vintersport. Klockrent! Så igår. Kom till jobbet, hejade lite på folk, ljudlöst. Och så ringer den rackarns telefonen.. tror det kom ljud först efter jag rabblat hela hälsningsfrasen. Och det var knappt det. Kändes inte bra alls.
Och idag låter jag lite mer, en aning iaf. Det kommer lite toner tom när jag försökt. Men jag har väl kanske 5, till skillnad mot 2½ oktav i vanliga fall. Nu är skräcken att jag förstört rösten helt genom att inte vila den ordentligt... vilken sorg det skulle vara. Usch, det tänker vi inte på.
Problemet med adventsförkylningen anno 2008 är att jag inte är sjuk. Jag är bara förkyld. Och det är helt sjukt. För om man vore sjuk så skulle det ju gå att vara hemma och vila. Men eftersom jag inte är sjuk så finns ingen ro i kroppen till sånt... trams.
Nej, nu vila lite i soffan till dålig film. Sen sova ordentligt så jag orkar morgondagen med jobb, fika, körens julfest, torsdagen med jobb och jobbets julfest, samt fredagen med jobb och packning innan semestern tar vid på lördag. Attans att man ska ha så mycket att göra på slutet innan en ledighet. Sjukt.
Kärlek!
Körövningen i onsdags gick ju fint. Och även torsdag och fredag var väl rätt hyfsade. Mådde väl sådär, men man ska ju inte klaga. Tvättstugelek på fredagkväll och rätt olustig känsla i nosen. Lucialördagen spenderades i soffan. Hela dan. Frampå aftonen slog det mig att jag ju lovat toasta på spexets vintersittning och bestämde mig lite raskt att faktiskt orka gå iväg. Det var dumt. Jag pratade. Jag sjöng (även fast det gjorde fläckvis ont). Sen försvann rösten gradvis. Frampå natten när det var dags att gå hem var det inte mycket ljud kvar. Stackars stämband. I söndags så var jag tyst. Jag, soffan, och vintersport. Klockrent! Så igår. Kom till jobbet, hejade lite på folk, ljudlöst. Och så ringer den rackarns telefonen.. tror det kom ljud först efter jag rabblat hela hälsningsfrasen. Och det var knappt det. Kändes inte bra alls.
Och idag låter jag lite mer, en aning iaf. Det kommer lite toner tom när jag försökt. Men jag har väl kanske 5, till skillnad mot 2½ oktav i vanliga fall. Nu är skräcken att jag förstört rösten helt genom att inte vila den ordentligt... vilken sorg det skulle vara. Usch, det tänker vi inte på.
Problemet med adventsförkylningen anno 2008 är att jag inte är sjuk. Jag är bara förkyld. Och det är helt sjukt. För om man vore sjuk så skulle det ju gå att vara hemma och vila. Men eftersom jag inte är sjuk så finns ingen ro i kroppen till sånt... trams.
Nej, nu vila lite i soffan till dålig film. Sen sova ordentligt så jag orkar morgondagen med jobb, fika, körens julfest, torsdagen med jobb och jobbets julfest, samt fredagen med jobb och packning innan semestern tar vid på lördag. Attans att man ska ha så mycket att göra på slutet innan en ledighet. Sjukt.
Kärlek!
Le mot mig och jag ska visa dig vem jag är
Fina känslor idag.
Ren och oförfalskad glädje i körsalen under sista riktiga körövningen innan jul & nyår (nästa vecka räknas inte då vi ska ha julfest då...). Så skönt att kunna skratta åt allt och inget. Eller "inget". Vi har märkt, M och jag, att det är otroligt fascinerande att se på Maestro när han leder. Och vissa gånger, som ikväll, är det sjukt svårt att se på honom och inte le brett, fnittra, eller skratta. Och det kan vi göra utan att vi får "onda ögat". Iofs var han mer ute och cyklade på pianot ikväll än vanligt. Men det var helt klart en härlig kväll. Bara en massa gamla goda julsånger i goda vänners lag där glädjen var högt och inget kunde vara fel. Det som är så härligt med kör. Eller iaf med min kör. Vi är vänner. Allihopa, över generationsgränser, och även med de som iaf jag aldrig skulle försöka bli bekant med i andra sammanhang.
Däremot undrar jag, hur vissa på jobbet, kan med sig själva att sitta och småprata (relativt högt) när dels Ec pratar, eller när någon annan kollega pratar under enhetsmötet. Helt sjukt störande, och ett ganska omoget, prepubertalt beteende. Från 40+'are. Men de tystnade fint när lönerevisionen kom på tal.
Nu sova och ladda för 7 arbetsdagar och 3 julfester (på 5 dar) innan julsemestern. För det lär behövas. Speciellt nu när jag kämpar i motvind mot årets adventsförkylning (slog mig i huvet med en febertopp i söndagskväll efter O helga natt), och min trasiga vadmuskel.
Vila, oförfalskad glädje, stora hjärtliga leenden, och gemenskap läker bättre än någon medicin.
Ren och oförfalskad glädje i körsalen under sista riktiga körövningen innan jul & nyår (nästa vecka räknas inte då vi ska ha julfest då...). Så skönt att kunna skratta åt allt och inget. Eller "inget". Vi har märkt, M och jag, att det är otroligt fascinerande att se på Maestro när han leder. Och vissa gånger, som ikväll, är det sjukt svårt att se på honom och inte le brett, fnittra, eller skratta. Och det kan vi göra utan att vi får "onda ögat". Iofs var han mer ute och cyklade på pianot ikväll än vanligt. Men det var helt klart en härlig kväll. Bara en massa gamla goda julsånger i goda vänners lag där glädjen var högt och inget kunde vara fel. Det som är så härligt med kör. Eller iaf med min kör. Vi är vänner. Allihopa, över generationsgränser, och även med de som iaf jag aldrig skulle försöka bli bekant med i andra sammanhang.
Däremot undrar jag, hur vissa på jobbet, kan med sig själva att sitta och småprata (relativt högt) när dels Ec pratar, eller när någon annan kollega pratar under enhetsmötet. Helt sjukt störande, och ett ganska omoget, prepubertalt beteende. Från 40+'are. Men de tystnade fint när lönerevisionen kom på tal.
Nu sova och ladda för 7 arbetsdagar och 3 julfester (på 5 dar) innan julsemestern. För det lär behövas. Speciellt nu när jag kämpar i motvind mot årets adventsförkylning (slog mig i huvet med en febertopp i söndagskväll efter O helga natt), och min trasiga vadmuskel.
Vila, oförfalskad glädje, stora hjärtliga leenden, och gemenskap läker bättre än någon medicin.
P.s
Mina julklappsinköp är klara. Är era?
Mina julklappsinköp är klara. Är era?
Jag gillar beröm!
Kvällen avrundas till tonerna av Peter Jöbacks julskiva (ja, jag gillar den, men inte honom så värst), och känslan av att jag faktiskt kan, att jag är bra på att sjunga.
Beröm sitter fint. Otroligt fint. Speciellt när det kommer från min maestro som, trots allt, är en viktig person för mig. Han gillade helt enkelt hur det lät när jag sjöng "Hear my prayer" för/med honom efter körövningen idag.
Tog oss bara två månader från första försöket tills det faktiskt blev av.
Han kallade mig för en lyrisk sopran. Vilket nog är bra. För särskilt dramatisk är jag inte.
Men ja, me like. Så det blir en vända solo på den till våren.
En härlig utmaning till mig!
Tränade igår. Roligt men smärtsamt.
45 min massage idag. Massörskan gick in på djupet på vissa smärtpunkter jag har i nacke/axlar. Och nu gör det helt enkelt jävligt ont på den vänstra sidan. Hon fick även känna på min onda vad, och konstaterar att jag förmodligen har en sträckning i den djupa vadmuskeln. Ont gör det oavsett. Så ingen träning imorgon - utan kanske först på lördag.
Och, och, ÖBO har lagat de trasiga plattorna på min spis! Så nu är de inte en elektrisk eldfara längre!
Och, och, i går eftermiddag hade jag alla behörigheter jag behöver på jobbet även på mitt nya id. Tog bara två arbetsdar. Och då fick jag rodda ihop det mesta själv. Har flyttat kontor också. Blir nog bra i det nya, större, rummet.
Så, bara 2½ vecka kvar till julsemester. Ska jobba ihop 12,5 timme flex innan dess, lär ju gå sådär. På tre dar har jag lyckats med typ 1. Borde bli 1 i morgon med.. och gärna på fredag med.
Hemlängtan.
Till norr.
Till koklappning och snö och trollungar och föräldrar och vila och släkt.
Beröm sitter fint. Otroligt fint. Speciellt när det kommer från min maestro som, trots allt, är en viktig person för mig. Han gillade helt enkelt hur det lät när jag sjöng "Hear my prayer" för/med honom efter körövningen idag.
Tog oss bara två månader från första försöket tills det faktiskt blev av.
Han kallade mig för en lyrisk sopran. Vilket nog är bra. För särskilt dramatisk är jag inte.
Men ja, me like. Så det blir en vända solo på den till våren.
En härlig utmaning till mig!
Tränade igår. Roligt men smärtsamt.
45 min massage idag. Massörskan gick in på djupet på vissa smärtpunkter jag har i nacke/axlar. Och nu gör det helt enkelt jävligt ont på den vänstra sidan. Hon fick även känna på min onda vad, och konstaterar att jag förmodligen har en sträckning i den djupa vadmuskeln. Ont gör det oavsett. Så ingen träning imorgon - utan kanske först på lördag.
Och, och, ÖBO har lagat de trasiga plattorna på min spis! Så nu är de inte en elektrisk eldfara längre!
Och, och, i går eftermiddag hade jag alla behörigheter jag behöver på jobbet även på mitt nya id. Tog bara två arbetsdar. Och då fick jag rodda ihop det mesta själv. Har flyttat kontor också. Blir nog bra i det nya, större, rummet.
Så, bara 2½ vecka kvar till julsemester. Ska jobba ihop 12,5 timme flex innan dess, lär ju gå sådär. På tre dar har jag lyckats med typ 1. Borde bli 1 i morgon med.. och gärna på fredag med.
Hemlängtan.
Till norr.
Till koklappning och snö och trollungar och föräldrar och vila och släkt.
Den 1a
Den 1a har flera betydelser idag.
1a december. Helt sjukt vad tiden går fort.
1a dagen som statsanställd.
(Och nej, har inga behörigheter, och lösenord och login fick jag 1610 - kan bli intressant och se hur det är imorgon)
1a advent var det igår. Komplett med smäckfull kyrka både på adventsgudstjänsten på förmiddagen och på adventkonserten på kvällen. Det var kul. Läskigt dock när alla toner ovanför "d" försvann mitt under "dotter sion" på förmiddagen. Sen lät jag förskräckligt, även när jag pratade, resten av dan. Men med wobblerlunch med tillhörande rödvin och soff-softande och inga toner innan konserten så gick den faktiskt genomföra. Fast något högt "a" hade jag inte. Hade ingen av oss. Så just det lät inte så jättesnyggt. Men annars så är han nog nöjd. Maestro.
1a måndagen på länge som jag inte tränar, men har hört att det är nyttigt att vila när huvet sprängvärker.
1a december. Helt sjukt vad tiden går fort.
1a dagen som statsanställd.
(Och nej, har inga behörigheter, och lösenord och login fick jag 1610 - kan bli intressant och se hur det är imorgon)
1a advent var det igår. Komplett med smäckfull kyrka både på adventsgudstjänsten på förmiddagen och på adventkonserten på kvällen. Det var kul. Läskigt dock när alla toner ovanför "d" försvann mitt under "dotter sion" på förmiddagen. Sen lät jag förskräckligt, även när jag pratade, resten av dan. Men med wobblerlunch med tillhörande rödvin och soff-softande och inga toner innan konserten så gick den faktiskt genomföra. Fast något högt "a" hade jag inte. Hade ingen av oss. Så just det lät inte så jättesnyggt. Men annars så är han nog nöjd. Maestro.
1a måndagen på länge som jag inte tränar, men har hört att det är nyttigt att vila när huvet sprängvärker.