Det här är bara bittert.
Att njuta.
Att njuta av en ledighet har väl aldrig varit så svårt.
(Det har aldrig varit så svårt att inte vara småbitter heller.)
Har svårt för att koppla av. Igår blev det efter lägenhetsvisningen en sväng på stan. En såndär VISA-sväng.. uschanimej (även om det var o så skönt att få igen blixtlåset i den där reakjolen i en storlek jag inte haft på jag-vet-inte-när, köpte inte kjolen. trots liten storlek så jag ut som en lagårdsvägg i den, och är det nåt jag inte fixar nu är att känna mig.. sämre/värre/fulare/tjockare än vad jag kanske är).
Saksamma. Twilfit är en farlig affär och skor sig glatt på mig och mitt VISA-kort närhelst jag går förbi. Men det var REA, jag lovar.
Jag måste nog buffla till mig lite. Våga. Sträcka ut hakan. Ta mig för.
Det är så svårt att lyfta luren och fråga, visa mig sårbar.
Varför är jag så inrutad i att jag vill bli tillfrågad, jag borde kunna också..
Även fast jag lovordar ensamhet som sådan. Det är skönt.
Men inte jämt, inte när jag vet hur andra har det.
Det är så skönt att vara ensam ibland, lufta ur, tänka efter.
Men sen blir det en dag för mycket.
Dessutom är självdisciplinen som bortblåst.
Jaha, där försvann min ansats att inte självrannsaka. Eller att vara bitter.
Nåja, nu är det inte många veckor kvar tills höstprojekten tar vid.
Något att längta efter, där man faktiskt är efterlängtad.
Att njuta av en ledighet har väl aldrig varit så svårt.
(Det har aldrig varit så svårt att inte vara småbitter heller.)
Har svårt för att koppla av. Igår blev det efter lägenhetsvisningen en sväng på stan. En såndär VISA-sväng.. uschanimej (även om det var o så skönt att få igen blixtlåset i den där reakjolen i en storlek jag inte haft på jag-vet-inte-när, köpte inte kjolen. trots liten storlek så jag ut som en lagårdsvägg i den, och är det nåt jag inte fixar nu är att känna mig.. sämre/värre/fulare/tjockare än vad jag kanske är).
Saksamma. Twilfit är en farlig affär och skor sig glatt på mig och mitt VISA-kort närhelst jag går förbi. Men det var REA, jag lovar.
Jag måste nog buffla till mig lite. Våga. Sträcka ut hakan. Ta mig för.
Det är så svårt att lyfta luren och fråga, visa mig sårbar.
Varför är jag så inrutad i att jag vill bli tillfrågad, jag borde kunna också..
Även fast jag lovordar ensamhet som sådan. Det är skönt.
Men inte jämt, inte när jag vet hur andra har det.
Det är så skönt att vara ensam ibland, lufta ur, tänka efter.
Men sen blir det en dag för mycket.
Dessutom är självdisciplinen som bortblåst.
Jaha, där försvann min ansats att inte självrannsaka. Eller att vara bitter.
Nåja, nu är det inte många veckor kvar tills höstprojekten tar vid.
Något att längta efter, där man faktiskt är efterlängtad.
Semesterkort.
Att sluta på verket var märkligt.
Jag fick blommor som "tack för den här tiden".
Skönt att känna sig uppskattad, och att jag faktiskt förstod vad jag höll på med.
Ännu skönare med lite semester. Sova så länge jag vill. Göra vad jag vill. (Har bara gått en dag (drygt) och jag är redan lite rastlös...) Imorgon blir det ännu en lägenhetsvisning och på söndagkväll (förmodligen) kommer mor&far ner för lite utforskning av närområdet. Tyvärr tar de inte med sig nån kossa som jag kan klappa på.. synd.
Läsa en bok eller två idag kanske. Allt istället för att pricka verifikat.
Frukost först!
Jag fick blommor som "tack för den här tiden".
Skönt att känna sig uppskattad, och att jag faktiskt förstod vad jag höll på med.
Ännu skönare med lite semester. Sova så länge jag vill. Göra vad jag vill. (Har bara gått en dag (drygt) och jag är redan lite rastlös...) Imorgon blir det ännu en lägenhetsvisning och på söndagkväll (förmodligen) kommer mor&far ner för lite utforskning av närområdet. Tyvärr tar de inte med sig nån kossa som jag kan klappa på.. synd.
Läsa en bok eller två idag kanske. Allt istället för att pricka verifikat.
Frukost först!
Morgonkort.
Inget är som väntans tider.
Svåra val. Är det värt det?
Vädret är trasigt. Laga det. Gärna innan måndag då jag är arbetslös igen. Märkligt att man kan se framemot en sådan sak. Samtidigt så rör arbetsmarknaden på sig, och flera tänkbara annonser är besvarade. (Arbetsledaren på verket vill väl egentligen att jag ska fortsätta ett tag till - men det finns inga pengar, och de som bestämmer är på semester.)
Köra en ordentlig detox till veckan kanske.
Ser framemot hösten av andra orsaker. Stora, roliga saker. Ja jisses.
Svåra val. Är det värt det?
Vädret är trasigt. Laga det. Gärna innan måndag då jag är arbetslös igen. Märkligt att man kan se framemot en sådan sak. Samtidigt så rör arbetsmarknaden på sig, och flera tänkbara annonser är besvarade. (Arbetsledaren på verket vill väl egentligen att jag ska fortsätta ett tag till - men det finns inga pengar, och de som bestämmer är på semester.)
Köra en ordentlig detox till veckan kanske.
Ser framemot hösten av andra orsaker. Stora, roliga saker. Ja jisses.
Vilka minnen
Har precis sett en snabbgenomspelning av några favoritscener ur mina favoritspex.
Snabbgenomspelningen behövdes för att återknyta till känslan igen, är lite rough just nu. Då behövs de goda minnena.
Vilka sjuka minnen de är dessutom. Känslorna är sååååå nära ytan när allting kommer tillbaka. Glädje, eufori, spänningen. Och mycket mer som är bara för mig.
Helt galet. Helt galna människor. Men ändå så är de alla en del av den jag blivit, och den jag varit de senaste åren.
En del nära som gått längre ifrån, en del långt ifrån som blivit närmre.
Helt enkelt underbart. Om bara de som drivit iväg kunde driva tillbaka. Eller driva halvvägs var?
Jag säger som mr. Kennedy himself "sen kommer alla ni för alltid bli min vän".
Annars då?
Jodå, huvet upp, fötterna ner. Blött i båda ändarna. Det här regnandet gör mig knäpp.
Lägenhetsvisningen idag.. tjaa.. bor bättre som jag gör. Helt klart inte värt pengarna. Även om den var 14kvm större kändes den mindre.
Jakten fortsätter.
Så även jobbjakten. Att alltid bli bortvald efter intervju pga erfarenhetsbrist är ärligt talat skit. Hur ska jag kunna få den där erfarenheten när jag aldrig får något jobb "på riktigt"? Visst, jobba som konsult åt bemanningsföretag är också jobb, men inte på den nivån jag har utbildning till och VILL jobba på.
Kvällen blev visst lite blue helt plötsligt.
Time for soul.
Snabbgenomspelningen behövdes för att återknyta till känslan igen, är lite rough just nu. Då behövs de goda minnena.
Vilka sjuka minnen de är dessutom. Känslorna är sååååå nära ytan när allting kommer tillbaka. Glädje, eufori, spänningen. Och mycket mer som är bara för mig.
Helt galet. Helt galna människor. Men ändå så är de alla en del av den jag blivit, och den jag varit de senaste åren.
En del nära som gått längre ifrån, en del långt ifrån som blivit närmre.
Helt enkelt underbart. Om bara de som drivit iväg kunde driva tillbaka. Eller driva halvvägs var?
Jag säger som mr. Kennedy himself "sen kommer alla ni för alltid bli min vän".
Annars då?
Jodå, huvet upp, fötterna ner. Blött i båda ändarna. Det här regnandet gör mig knäpp.
Lägenhetsvisningen idag.. tjaa.. bor bättre som jag gör. Helt klart inte värt pengarna. Även om den var 14kvm större kändes den mindre.
Jakten fortsätter.
Så även jobbjakten. Att alltid bli bortvald efter intervju pga erfarenhetsbrist är ärligt talat skit. Hur ska jag kunna få den där erfarenheten när jag aldrig får något jobb "på riktigt"? Visst, jobba som konsult åt bemanningsföretag är också jobb, men inte på den nivån jag har utbildning till och VILL jobba på.
Kvällen blev visst lite blue helt plötsligt.
Time for soul.
Kort om kvällen
* Uppladdning inför intervju. I min sjuka hjärna har jag redan fått jobbet.. är det bra eller dåligt? En till bra referensperson är fixad dock. Snackar man i 180, och har substans i allt man säger, är man en bra referensperson.
* Pepp på lägenhetsjakten. Jättepepp. På måndag blir det visning på en stor, fin 2a. Jättepeppkänslan beror nog mest på att min sjuka hjärna bestämt sig för att jag fått ovanstående jobb redan.
* Hur kan SVT sända The Phantom of the Opera (the movie) kl.2230? Då blir det för sent för mig, för att hinna få chansen att höra Gerald Butler sjunga "Point of no return", innan sängdags. De kunde väl slängt ut Allsången från kl.20 med fjantar som Måns och Gessle för en riktig man som sjunger så det river i själen. Butler må vara mer oborstad och "råare" än originalet (Michael Crawford), och filmen i sig är betydligt råare än scenversionen, men det är just det råa som gör att nackhåren ställer sig i givakt och jag får gåshud på benen.. Fram för fler "råa" röster som river och tar i där det känns!