norrlandstrollet

Ja, nu har jag ju egentligen inte semester förrän på måndag, och jag måste jobba imorgon med först.
Men Hallelujah - semestern is here!
Och efterlängtad är den.. de här senaste veckorna har varit rent ut sagt plågsamma.
Men nu.. en avslutsfredag och sen tuff-tuff-tåget till Sthlm och Arlanda och lördag morgon åker jag och mamsen till London!

Väskan är inte packad och klar.. det är svårt att packa både för London och sen för 2½ vecka i Norr. Det kan bli en kanonaugusti med finfint väder och havsbad, men det kan också bli katastrofkallt och hurvigt. Alla eventualiteter måste täckas in, och dessutom måste jag spara plats i väskan för lite shopping... kläder (och skor) sägs ju vara billigt in the U.K så här års.

Knepigt.

Annars?
Jodå.. det knallar på.
Undviker inte längre och det känns mycket bättre. Bättre, men märkligt. Men bra - på något sätt.

Åååh vad jag inte tycker om de som går på pass på F&S och inte har någon som helst koll på vare sig armar, ben, höger, vänster eller rakt fram.
Visst, det är kul när många vill träna - men lär er skilja på armar, ben, höger, vänster och rakt fram först!
Har aldrig varit så nära att få nån annans armar i ansiktet som ikväll.
Typiskt, för det är ett bra pass (när ingen står i vägen eller går åt fel håll).

Men jag gillar F&S. Det är så.. hemma, på något vis. Tryggt och normalt.
(och så finns det finfina fysiska exemplar av det manliga släktet också).

I övrigt sen sist,
Sup(er)Fest med jobbtjejerna.
Det var kul... och jag är värdelös på Singstar...
Första besöket på en allsvensk fotbollsmatch.
Det var gratis - och gratis är ju som alla vet rätt gott.
Men det var inget för mig.. tacka vet jag hockey!

Taktiken "undvik" gör att jag känner mig oerhört fattig... det måste betyda att det är fel taktik, eller hur?

Annars så är Les Misérable och en Proms-konsert på Royal Albert Hall bokade för Londonbesöket.. som inträffar om 8 väckarklockor och 2 sovmorgnar.
Längtar mig blå.
Dessutom har jag hemlängtan till norr.. till koklappning och mammas mat och trollungar och lugnet och havet.. men det blir efter London det!!

F.ö har jag skutt i benen :)

.. vad det är skönt att leva då,
högt i topp går allas humööööööööör
och det är det som susen gör!

En liten visa från förr fick inleda idag.
För solen skiner, himlen är blå, och det är skönt att leva nu.
Varmt är det också.
Sjukt varmt.
Men jag klagar inte!
Jo lite.. det blir så svårt att sova när temperaturen i sovrummet ligger mellan 25 och 30.

Annars?
Jobb, jobb,
F&S, F&S
Ungefär det jag gör nu.
Och läser böcker.
Fick nya böcker med posten - har inte hunnit dit än, men snart är det dags för lite nya mord att läsa om.
Sommar är deckare helt enkelt!

En annan sak jag tänkt på hela helgen är vad F på jobbet sa i fredags.
Av någon underlig anledning kom vi in på barn och bröllop och sånt.
Min åsikt är ju att visst, gärna, men med en bra karl. Och så säger jag "alla bra är ju redan upptagna".
Efter det kommer det jag funderat kring sen dess.. F säger; "Men 'söta-pojken' är ju ledig".
Och eftersom jag ältar allt, så undrar jag nu om hon sa det bara som upplysning eller om hon vet något som jag inte vet. Däremot så svarade jag väldigt dumt.. "men han är ju så liten" (läs: ung).
Så sen dess har jag ältat och ältat och ältat detta...
Så typiskt.

I övrigt var det en väl svettig upplevelse att träna Peters medel när det är +30 både ute och inne.
Det rann. Inte som det vanligtvis gör, och verkligen rann..
Och jävligt jobbigt var det, trots vätskeladdning.
Men det är skönt. Dessutom fanns det gott ögongodis = ännu bättre!!

Och, intensivpasset överlevdes! Blir fler sådana i höst :)

Nu försöka sova...
20 väckarklockor (och 6 helgmorgnar) till semester!!

Lycka!

.. kan vara så mycket olika saker.

Som när man har alldeles för mycket att göra - när högarna växer och man inte kan göra något åt det.
När allt jagar.
Det står jag ut med, och fungerar rätt bra under.

Men,
som nu, det är tråkigt tråkigt tråkigt, segt segt segt, och visst det finns att göra, jag har (mer än) nog att göra.
När rastlösheten och tristessen kommer som ett brev på posten, motivationen försvinner och bläh.
När inget inspirerar.
Det står jag inte ut med, och fungerar rätt kasst under.
Så är det nu.
Understimulans sucks!

Några glädjespår dock,
söta pojken,
massage i morgon,
after work på onsdag,
tre-dagars-helg
och bara 5½ vecka till semester.
Sen kanske jag får lite mer stimulans..

F.ö var Fauré kung.

Jajo, jag bestämde mig till slut för att flirta lite.
För det är trevligt.
Sen att jag till viss del skyller det på festen med jobbtjejerna i lördags är en helt annan historia.
Eller, ja, inte deras fel. Men de lät så positiva. Så glada.

Sen att det nu känns jobbigt att fortsätta vara mig själv när jag veeet att jag har 7 stycken (eller åtminstone 3) som observerar vad jag gör eller inte, och som biter sig i tungan för att inte fnittra, flina eller göra andra små saker som var mer normalt på högstadiet.
Svårt.

Men det pirrar skönt i magen i alla fall.
Och pirr är ju oftast bra...
och.. han är söt.

Det känns bra.

Trött jag blir på mig själv.
Släpp det.
Gå vidare.
Flirta lite.
Det är bra för själen.

F.ö mår jag halvkasst pga chokladprovning, gratismat inkl gooood tårta.
Urk.

Forma munnen som din första vokal,
andas in,
tänk ng-ljud,
öppna gommen,
glöm inte stödet, och
sjung din första vokal..

Såååå roligt!
Sånglektion är nog bland det roligaste just nu.
Lite klurigt, lite tänk, lite fundersamt.
Men roligt!
Tänk vad jag har missat roliga saker alla de här åren då jag inte tagit lektion, utan bara sjungit på som "vanligt".
Och tänk vilken utvecklingsmöjlighet.
Utmaningen är ju bara såå kul!

Annars?
Sommardagar med sol på molnfri himmel och lagom varmt på balkongen.
Slut på nya deckare, måste antingen ge mig på nobelprisvinnaren Thomas Mann eller tegelstensromanen av Gaskell, eller köpa nya deckare. Svårt val. Deckare är ju lite mer lättsmält om man säger så.
En del att göra på jobbet. Vilket är bra, då slipper jag tänka, för tankar är farliga.

Nu sjunga lite till innan det är dags för kudden.

Kärlek!

..eller klump i magen..
..eller ångest?
Isch..

Däremot är det skönt att vara nytränad.
Att saker faller på plats på jobbet. Typ.
Och det är fantastiskt roligt att ta sånglektioner igen!

Och sommaren är typ här. Uteservering på kvällen i solen funkar redan. Bra där.

Om en vecka är det onsdag...

Uruppförandet gick bra.
Gick därifrån med en känsla av..
tja, jag försökte förklara känslan efter konserten som "har uruppfört, blivit förförd och är urladdad".
Och det stämmer verkligen.
Förförelsen är mer av oköttslig natur dock.

Har precis varit i Västerås på utbildning.
Arbetsledning.
Gruppkännedom.
Självkännedom.
Det är jobbigt att ställa frågor inåt i två dagar.
Men det var bra, även om det inte var det förväntade.
Och så hann vi med lite roligt också.

Sova på hotell är trevligt.
Även om det luktade lite märkligt.
Drömde en fin dröm.
Trygg.
Ungefär,
[...] han för undan mitt hår, och håller sedan bara om [..] Trygghet.
Sen minns jag inget mer. Men känslan består.

Sista övningen före tangokonserten på lördag ikväll.
Det var..
ehm..
Det kommer bli roligt! Och häftigt.
Måste bara lära mig några toner till först.

Samman, men ensam.
Behov , men tomhet.

Sova.

Som ni vet så har jag kämpat och tränat (alldeles för) mycket i vår.
Har snittat 3 pass/vecka sen den 6 januari.
Det är bra.
Och har gett en hel del fina resultat också.
Kondisen är väl bättre än den någonsin har varit.
Och detta ska firas..
och hur firas då det?
Jo, med att överleva Peter's intensivpass fredag 12 juni.

Skutt-roligt! :)

I eftermiddag stundar uruppförande af Pie Jesu Domine af Valborg Aulin.
Det blir roligt.. och intressant.

F.ö ska jag nog se till så att Y alltid är med när jag ska köpa kläder.
De blir för stora annars...


Och,
slutligen,

dagens självklarhet
Att älska är mer än åtrå.
Kärlek!

Så börjar då kvällens adrenalinrusch lägga sig något.
Vi har haft extra körrep tillsammans med orkesterföreningen inför lördagens uruppförande av Pie Jesu Domine av Walborg Aulin. 
Första gången vi fick höra orkestersatsen.
Och det i sig var intressant.
Efter fyra takter var det dags att börja sjunga.
Bara sådär rakt upp och ner.
Med en TV-kamera rakt upp i nyllet.
Kändes inte riktigt hemtamt.
Men roligt att det uppmärksammas av media.
Att det var pressvisning fick vi veta av teknikern på konserthuset sådär i förbigående - "jag har satt lite ljus på er också eftersom det ska filmas". Inte ens maestro var förvarnad, så det fick vi veta under uppsjungningen.. så lite mer nerv än vanligt blev det.
Själva övandet gick väl lite halvknackigt, det är svårt med en dirigent som varken petar in kören med pinnen, eller lyfter blicken från partituret när det är dags. Klart vi missar insatserna då.. men efter första timmen, och lite ommöblering i stämman gick det bättre.
Helt sjukt vilken trygghet det är med basarna direkt bakom. Det ska vara lite bottenklang helt enkelt.

Uj ja..
det var roligt.. men knepigt, lurigt, svårt.
Men musiken i sig är nog vacker ändå.
Och det blir nog bra på lördag.
Kl. 16 i St Nicolai.

Och, slutligen..
Samhörighet rockar fett :)

Våren är helt klart en härlig tid.
Trots nästäppa och rinnande ögon.
Solsken och fågelkvitter och lekande barn.

En liten lätt molande träningsvärk idag..
testade Peters medel igår och det var inte riktigt lika hemskt som jag trodde. Sist jag körde hans medel höll jag på att dö, typ, men igår gick det relativt lätt och benen kändes semi-pigga efteråt. Skönt. Om jag fullföljer planen nu i maj så överlever jag nog ett intensiv innan sommaren... Ett mål om något! Och det lär ju inte skada direkt.
Stegräkningstävling på jobbet fr.o.m. måndag dessutom.. och för att det ska ge något måste det bli många extra steg och inte lika mycket cykel till och från.. vilket betyder tidigare morgnar. Usch.

Om en vecka ska vi sjunga ett uruppförande av Walborg Aulin tillsammans med Orkesterföreningen. Det kommer helt klart bli intressant. Walborg var helt klart lite lätt manodepressiv (eller musiken/texterna låter som om hon var det) och vi är inte i närheten av att känna oss hemma och säkra. Men det blir nog bra..

Och om två veckor sjunger vi en Psalm & Tango-konsert. Det känns betydligt mer säkert, och roligare. Avslappnat och glädje istället för deprimerande "svalor-som-dör"-texter.
Vi har nog den mest kontrastrika våren någonsin dock; Mendelssohn, Walborg och Tango - de hör inte riktigt hemma i samma tonspråk.. men det är ju utvecklande (lägg till mer konstigheter och Händel i höst så är året komplett)
2010 blir också intressant, av andra orsaker..

Kärlek!

.. och jag smälter som isen om våren..
(eller så skrattar jag så jag gråter)

Vi kvinns fick en serenad av karlarna under kvällens körfest.
Det var ju... vackert... gjort.
Skrattade så jag grät. De var sååå söta våra gubbs.
Men det ska ju vara roligt på fester, eller hur?
I övrigt så tog maestro till sig förra veckans kritik och gjorde faktiskt slag i saken.
Imponerande.
(dessutom löd han mitt råd - me like!)
Leendet dröjer sig kvar.
Luften var vårlig på hemväg.
Vinet gott och..
ja,

Kärlek!

(och jag vill, Vill, VILL sjunga Carmina Burana i Italien....)

Belönad - check!

Förvirrad - check!

Fundersam - check!

all three to the price of one!

Belöningen och samförståndet finns där alltid.

Idag blev det dessutom förvirring och bekymmersrynka.
Hoppas bara han gör slag i saken och tar tag i det innan det blir fler som tappar lusten helt.
Ikväll hörde även han hur det gastades till höger och vänster.
Problemet är inte att de sjunger falskt, utan att de tar i för hela Europas kungahus och fosterländer, oavsett om de dränker alla andra eller om det står piano i noterna.
Tydligen är det skitsvårt att sjunga piano snyggt i höga läget... (vilket det inte är om man har lite kontroll över sin egen röst och har en viss känsla för vad man håller på med).
Det är helt sjukt tröttsamt, irriterande, och totalt OKUL att inte höra sig själv eller ens kunna intonera ordentligt. Tack och lov känner jag min röst, och har både kontroll och känsla för det jag gör (iaf när jag sjunger), vilket gör att jag åtminstone kan sjunga.. inte alla som gör det.
Ibland efterfrågar jag lite utmaningar sjungligt sett, och det här kan väl räknas som en stor djäkla utmaning antar jag..
Dagens fråga kom dock från en av altarna "Håller ni på att få tinnitus här eller?" och det kan göra mig en aning fundersam, SYNS det så tydligt hur det känns att sitta mitt i gastandet? (men det borde ju innebära att även maestro ser det... och cirkeln blir sluten).

Nej, med två konserter inom loppet av en månad så kanske man bara ska bita ihop och hoppas på det bästa inför hösten..
(och gräma sig lite över att jag inte kan åka med till Italien för Carmina Burana under ledning av Maestro Bosio i juli)

Överlevd Tisdag.
Lång blev den. Och inte vete f-n vad jag har gjort..
Förmiddagen gick åt till att inte sitta på mitt rum och göra något,
utan att vara i alla andras rum och fundera, svara på frågor, och fundera lite till.
Livet som PA är underbart.
Eftermiddagen.. ehm, ja den gick fort den med.
Ett, tu, tre så var klockan 17 och sen gick det segare.
Brädpass på det.
Och vaden gör semiont.
(Trots tigerbalsamparfym och tubgrip).
Mer Tiger för natten och sen får vi se.
Hoppa är dumt.
Två pass redan i veckan.
Yoga imorgon blir tre,
sen får vi se om det blir torsdag och söndag,
eller bara söndag..
Man ska tydligen vila ibland.
Men det är ju roligt!!

Och belöningen är ju trots allt det bästa med veckan.
I morgon är det onsdag.
(läs; belöningsdags).
Och sen är det inte långt till fredag och after work.
Synnerligen bra idé.

Kärlek!

Ååh vår!
Det är helt sjukt fint väder ute - solen skiner och det är 17 grader på min kökstermometer (den hade 19 imorse, i solen). Solen värmde helt sjukt skönt på ryggen på väg till F&S tidigare, hade nästan för många kläder på mig.
Me like våren, äntligen äntligen är den här!
(och äntligen, äntligen så får man börja nysa lite smått igen... eller?)
Jag blir så glad av vår, i alla fall i år. Vår är bra. Helt enkelt.
Har lite ont om glad vårmusik dock.. menmen.

Träningsvärk som f-n.
Gick på Elles skivstång i torsdags för första gången på en månad. Och det var.. ehm.. tungt.  Det var benen-skakar-fast-det-inte-är-slut-än-tungt. Och det lider jag för fortfarande. I går var det en pärs att gå nedför trappor (något lättare att gå upp dock). Låren känns.. om vi säger så. Framsida lår, baksida lår, rumpan.. så det är ganska skrattretande faktiskt. Skrattar åt mig själv när jag knappt kan sätta mig ner utan att det känns i låren.
Och dum som jag är så var jag i väg i morse och körde Martins medel också. Det kan ju inte bli värre liksom. Och jag hade glömt hur bentungt hans pass är. Har inte kört det sen i januari eller så.. och fy sjutton. Men bara att skratta åt eländet och köra på.. måste komma ur svackan som varit och köra på mina 3-4pass/vecka igen, annars blir det aldrig nått uppnått mål det här året..

Och på tal om mål.. Nåt som är otroligt gott, och nyttigt, är kesella och frysta hallon. Gegga ihop och njut - smakar som glass - tack E för tipset! :)
Nu sill/ägg-lunch i påskens tecken, och sen blir det banne mig balkongen och en blodig deckare!

Kärlek!

Jag har tråkigt.
Och allt beror på envisa halsen som inte låter mig träna (så jag kunde få utlopp för både aggressioner, rastlöshet och allt annat ni vet).
Surfa efter Londonresa är kul i ungefär 5 minuter, eller tills jag stöter på saker jag måste dubbelkolla med mamman innan jag kan boka.
Trrrråkigt!

Rastlös av ungefär samma anledning. Det springer i hela kroppen på mig. Sjukt störande. Och när jag väl försöker slappna av blir jag sovtrött. På en gång.  Har iofs tusen tankar i huvet, men inget som faktiskt landar, eller inget som jag vill ska få landa ordentligt.

Nöjd!
Få saker gör mig så glad som att stå i en provhytt och hänga bort kläder, inte med ursäkten "fel storlek" utan med ursäkten "fel.. såg okej ut men inte på mig". Jag menar, rutigt?! :)
Saker går åt rätt håll, trots godisfrosseri och låg träningsdos.

Nostalgisk av flera anledningar.
Men det gör mig trots allt glad och trygg.
Så det får vara, oavsett vad det egentligen skulle vara bra för.
Händer som rör sig vant och försiktigt..

A groovy kind of Saxophone
- You are always on my mind..

---

Och Gudrun, du får väl vänta nån vecka så ser du det själv - eller så får du tänka efter lite vilka bra skådisar vi haft som har otrolig mimik :) Det var helt enkelt läskigt likt, fast vår sjöng stabilare och hade lite mer tyngd i rösten...

Härlig helg i Stockholm
Kårspexet hade lyckats klona en örebrospexskådis (läskigt lik mimik!), och skriva ett rätt hållbart manus.
Skrattade högt flera gånger. Och idén med en stuntman var helt enkelt strålande. Bravo Miss Sophie! =)

Londonresa i sommar med mamman. Och inte ser det ut att bli särskilt dyrt heller. Skönt. Pundet är ju lite väl högt för shopping - men det är läääänge sen jag var i London, och London har saknat mig. Det har jag hört ryktas på stan.

Våren är helt enkelt för härlig!
Lyckoinjektion :)

Ben&Jerry och en stor kopp Vårkänsla (thé), tjocka Lynley-boken och god musik gör helt enkelt livet rätt gött.
Lyssnar på Mendelssohn och blir än varmare i hjärtat. Kvintetten är bara så vacker. Det är något speciellt med manskör..

Fyra dagar kvar till fyra dagars sovmorgon..
Längtan!

En varm och fluffig känsla i maggropen.
Det är så fint.
Tryggt.
Ombonat.
Ömt.
Tillfreds

I halsen är det däremot raspigt, hest och.. skrovligt.
WhiskyJanice - Here I come.
Blev ingen träning idag, kändes inte bra med en sore throat. 

Nu ska fluffkänslan, varmfilt-tryggheten och jag se Criminal Minds.
Lite ondska på det här så blir kvällen hel.

Kärlek!

Dags att tänka om och tänka rätt.
Ibland har jag fel, och då får jag börja om.
Hellre nu än sen dessutom.
Precis som det ska vara.
(Även fast det grämer mig - och lär gräma mig ett bra tag)

En vecka drygt till Påsk.
Välbehövliga fyra sovmorgnar på rad.
En påskhelg utan körsångspåskplikt.
Utan bara tid för att göra det jag vill..
..vilket lär bli sömn, sömn och mer sömn.

Kvällens körövning var mest någonslags.. som han sa, Maestro, en övning för öronen.
Lyssna in vår acappella-klang igen. Lyssna.
För trots att det är stenkul att sjunga med stor orkester försvinner en del av körkänslan.
När vi avslutade så kändes det riktigt bra i det lilla formatet.
Dock väcker "Gud är mysterium" ovälkomna känslor från Italien till liv igen.
Sen fick vi mängder av fin beröm också för Mendelssohn. En av kvinnorna i kören som pga dålig hals inte kunde vara med och sjunga tyckte det var enormt häftigt (sen tyckte hon jag såg proffsig ut som sjöng nästan allt "utantill". Vilket bara innebär att jag är bra på att fejka "utantillsjungning" när jag läser noter som en besatt).

I övrigt gör yoga ont när man är ofokuserad.
Det är lätt hänt att man sträcker sig.
Men det blir nog ett pass imorgon ändå.
Var nästan en månad sen jag körde mer än 2 pass på en vecka.
Skärpning!