Längtan till Italien..

Nu åker vi snart.
Eller ja, imorgon vid den här tiden har vi precis landat på Milano-Bergamo.
Äntligen.

Det vi pratat om i över ett år är nu äntligen på gång, känns märkligt.
Förväntasfullt. (dra ner dina förväntningar ett snäpp - du blir bara besviken)

Sjungandet på Sinnesrogudstjänsten i söndags?
Jodå, det gick fint.
Du måste finnas ur Kristina från Duvemåla - sitter som en smäck, dock borde K-M övat liiiiite mer..
Gabriellas sång ur Såsom i Himmelen - ny på listan. Gick oväntat bra.. "du har ju ljud där nere!"
Spontanapplåder efter båda styckena, tydligen brukar det inte vara sånt.. känns bra. En av åhörarna lyssnade med ögonen stängda och lätt framåtböjd i bänkraden.. Tänk att man kan göra sådana intryck så folk blir berörda.
En Sinnesro är till för de som har/haft problem av diverse sorter, 12-stegsprogrammare o dylikt. Det avslutas med att samtliga står i en ring framför altaret och läser Sinnesrobönen. Det berörde mig, det och det faktum att dessa olycklycksbarn som drar sig uppåt - framåt tänker på sina medmänniskor framför sig själva.. det berör. Starkt.
(sen finns andra känslor som inte är lika vackra, men ändå finns där, som oroar mig mer..)

Har inte packat klart, ska nog göra det. Allt är iofs framme. Tillslut.
Och jag borde skaffa mig någon som säger åt mig när jag glömmer att äta.. (ja, jag vet att det är den negativa stressen som gör det...)

Until we meet again,

Amore!

"... och du får ju betalt"

Livet har börjat räta upp sig.
Skönt.
Avskildheten från folk har gjort sitt, men jag klarar nog inga större doser än.

Dessutom  har det blivit vår, solen skiner varmt och gott, har så gjort i flera dar. Tänka sig.

Nu har det äntligen lugnat ner sig på jobbet, har varit ett par tre fyra hysteriska veckor. Men nu är det lugnt i åtminstone två. Tid att andas, leta sig igenom pappershögarna och kanske hitta något.
På tal om jobb, nu blir jag kvar på verket till jul. Även det känns skönt, slipper jag jobbångesten i sommar. Som enhetschefen sa igår morse:
"Du har väl hört att du blir kvar?"
 jag: "jodå det känns bra"
Hon: "Du blir visst aldrig av med oss på scb"
jag: "eller så är det ni som aldrig blir av med mig"
Hon: "fast vi vill inte bli av med dig"
Det om något är fint att höra, för trots anställningsstopp så verkar viljan även hos cheferna finnas för att jag ska få vara kvar. Så kanske kanske..

Vi åker till Italien på onsdag - lycka!
Gårkvällens rep var helt fantastiskt. Och som K-M uttryckte det "snudd på perfektion" i några stycken, några skönhetsfläckar i några och viljan, och glädjen, över att vi snart åker lyste igenom hela gänget. Sen var det kanske ogenomtänkt att ta pressbilden på hela kören EFTER 2½ timmes körövning i en stekhet, syrefattig lokal...

Och.. och.. gage till mig på söndag!
Äntligen ett steg i rätt riktning. Kommentarerna såsom den i rubriken, och ".. men då måste jag öva" är sånt som går in på veckans minnesvärda ögonblick. (Och det mest på grund av den där kontakten ni vet).

Ciao!

"Man hör bara de frågor man är i stånd att besvara"

citatet ovan: Friedrich Nietsche.

Vissa saker lyfter en

* att göra ingenting
* läsa en gammal bok, må-bra-bok (Last chance saloon - Marian Keyes)
* tre-timmars-promenader efter ovanligt jobbigt möte
* sova som en död, klubbad säl
* bestämma sig.

Lyftande saker framöver

* kören, alltid.
* istället för hemtentehelg, slöhelg med tjocka må-bra-böcker
* tre-timmars-besök på EGO
* lön (även om den bara är in o vänder)
* ITALIEN, Piemont, Alessandria.
* Disputation och fest på Norrlands i Uppsala
* Vårruset och gratismat

Citatet nedan: Francois de la Rochefoucauld

"Den som lever utan galenskap är inte så vis som han förmodar"

To hell and back

Jag mår nog inte så bra, egentligen.
Några väl valda ord från en av mina extramammor i kören, S's påståenden om hur hon hade det, och min totala oförmåga att slappna av och landa även ikväll i kyrkan summerar ihop sig

To Hell..

Jag måste nog börja ta hand om mig själv. Lyssna på kroppens signaler. För just nu är känslorna i kroppen
- taskig mage (inte så mycket en känsla som en signal)
- rastlöshet
- otålighet (blev rent ut sagt oförskämd i telefon med en uppgiftslämnare idag. Obra. Han ringde tom upp vår enhetschef)
- nerverna på utsidan
- oro i magen
- stock i halsen
- inget är roligt

behöver gråta ut ordentligt, tömma mig, landa. Slappna av. (Bli omhändertagen en stund? Känslan av kvällens korta prat med S var att jag vill få en stund, där jag bara är, och kan sitta tyst, men ändå känna förtroende för den andra, som faktiskt, bryr sig, även utan att jag behöver säga något).

...and back?

Märkliga ting

Man gör märkliga saker när man är trött.

Jag är anmäld till Vårruset.
Det trodde jag aldrig skulle ske.

Märkligt, men nyttigt.

13 timmar till sängs var också nyttigt.

Gillar inte dödsstraff.

Italien.

Slappna av?

Innan mina heliga torsdagskvällskörövningar har traditionen blivit Wayne's och Taizemässan i kyrkan. Så även idag. Dock utan sällskap på Wayne's, eller ja, en helt ny fin bok fick följa med. (Edward Finnigans upprättelse av Roslund & Hellström - rekomenderas so far)

Väl på plats i "min" bänk i kyrkan och det sedvanliga "Är du här, spexar inte du?" från körledaren efter en viss tids spexfrånvaro började jag slappna av. Välbehövligt att tömma hjärnan. Det var planen att bara slappna av, stänga av, låta det som virvlar på insidan få lite ro. Det gick rätt ok. Tills en av stans mindre lyckade existenser bestämmer sig för att han ska sitta bredvid mig och prata hela tiden - mest för sig själv tror jag. Men det var extremt störande.  Lyckades dock slappna av till viss del, nästan så tårarna rann över av lättnad eller något.. men den vinddrivna existensen bredvid mig lät mig inte göra det.
Mycket irriterande.
Det märktes nog på mig efteråt för K-M nämnde lite lätt pratmannen och hur svårt det är att avgöra när man ska säga ifrån och om det skulle bli ännu mer störande. Sättet han sa det, och hur han såg på mig, fick rösten att stocka sig en aning - det märkte han med, undrade om spexeriet var över och hur det hade gått.. ungefär som om han ville försäkra sig om att jag tycker det är roligt, fast jag är så här slutkörd.  Han såg nästan bekymrad ut. Därför jag gillar honom.

Snart Italien - repetoaren ser finfin ut. Många stycken, några märkliga, andra är gammal skåpmat - typ 1400tals hymnen "Alta trinita beata". 

J på jobbet påstår att min kropp försöker tala om något för mig nu när jag lyckats försova mig 4 av 4 mornar denna veckan - sant så?
Bäst sova nu då..

Skulle inte du sova?

Sömnbrist sägs vara en ny folksjukdom i vardande.
Kanske.
Min ligger mest i för lite sömn i en för lång period och ingen återhämtning.
Men det går över.

Bra vecka so far.
Måndag med snygga-mannen-möte till vattenkokaren. Han är för snygg.
Tisdag med snygga-mannen-möte till lunch. Undvek framgångsrikt att möta hans blick.
Onsdag idag utan snygga-mannen-möte. Såg honom dock. Ska försöka sluta med det.

Dålig vecka so far.
Tre mornar, tre försovningar.
Måndag - inte så farligt dock..  hann allt jag borde.
Tisdag - vaknade 40 minuter innan jag var på jobbet i vanlig tid. Obra.
Onsdag idag - vaknade alldeles för sent, men var på jobbet i vanlig tid. Med det halvtorra håret endast duschat med havssprayen (bra köp!) och intryckt i morgonmössan.  Håret ser förskräckligt ut.

Mycket jobb blir det.

Dagens citat:
"Alla var påtända tillsammans och hade det mysigt... får vi hoppas"
- Musikhistorieföreläsaren pratar om the Greatful dead på 1960-talet, och vi två som passerat 25 flinade/fnissade brett. Övriga förstod nog inte direkt referensen.

Dagens Weee: Skatteåterbäring till mig! En halv soffa =)

Mindre än en månad till Italien.