Rör inte vid mig!

Allt är frid och fröjd.
Lugnt och skönt, känns bara bra.
Jordnära.
Kontrollen är min.
Så rör inte vid mig!
Återgå till det som var innan.
När fysisk kontakt inte fanns.
Det kändes tryggare.

Tänk om man bara kunde, likt gamla kläder, stoppa ner oönskade känslor i en påse, försluta den tätt, och så var de borta. Så enkelt det vore. Ändå, fast det känns oönskat, så känns det så sjukt bra. Som den där luddiga favorittröjan. Kan inte beskriva det mer än.. den där hetsiga, brännande, lock-and-load-känslan är utbytt till något inte lika farligt, men ack så otryggt, jag vill rygga undan när det blir på tu man hand. Jag vill undvika ögonkontakt så länge det bara går. Och jag vill absolut inte bli rörd vid.
(men ändå finns den där, den märkliga svartsjukan..)

Nej, egentligen vet jag inte.

100

Jag vill skriva så många saker.
Så många känslor som bubblar omkring.
Förnöjelse.
Tillfredsställelse.
Glädje.
Så där som det känns när det man gör, där man är, de man är med, bara känns så rätt.
Så där så när man kommer hem har en känsla av en trivsam mosig hjärna, och bara glada nöjda känslor och ett fånigt leende som inte dör ut, och ett hjärta sprängfyllt av.. lycka.


Smolk?

Konsert på lördag känns otroligt långt borta.
Nolleföreställning om 9, snart 8, dar känns fruktansvärt långt borta.
Orgelinvigningshögmässan, känns alldeles för nära för att Bossi's Cantate domino ska sätta sig.
Flytten skriker sig närmre. From måndag är jag sofflös.
Julflygbiljetter bokade. STORT GIGANTISKT hål i plånboken.
Gjorde fysiskt ont att trycka på "bekräfta köp".
Men ändå längtan norrut. Blir nästan två veckor..
Körresan rycker närmre.. anmälningsavgift in om två veckor
 (var ska de pengarna komma ifrån??? flygbiljetter och halva körresepengen var INTE med i budgeten..)
Hur ska jag göra med BESKen?



Men ändå
Känslan definieras nog bäst av en stor luddig favorittröja där bekymren glider av..


Yääy

Verket vill ha mig tillbaka, igen!

Små skutt av glädje.
Jobb är bra.

Frågan är nu bara hur jag ska göra med BESKen. Om det går kombinera.

F.ö är Tim McRae-skivan jag hittade i en hög saker fantastisk. Lite melodramisk, men fantastisk likväl.

Måste göra någon slags semisanering, de ska ha visning på min lägenhet imorgon.. eller så blir det en kopp thé, och fortsatta studier i det fascinerande om beskattning av kapital för fysiska personer, eller, en kopp thé och fortsatt nötande av Te Deum. Hmm..

Förnöjd.

Stärkelse

Som tidigare sagt. Idag har varit ganska crappy.
En sväng ner i spexförrådet är ju ingen humörhöjare direkt. Men efter 2 "hittningar" av saker som varit saknade sen i mars så höjdes det lite. En aning.

Regnet hjälpte inte direkt.

Men min älskade kör. Som en stärkelse modell superstrong. Med extra long hold.
Och.. det är något speciellt med den där blicken. (Nej, inte på det där attraktionssättet).
Jag har däremot lite svårt att slappna av när det blir "på tumanhand".

Så, höstens första konsert om en vecka drygt. Övade med den dirigenten idag. Och det märktes så tydligt att han inte var van att dirigera kör..  men det blir nog bra.. sen. Borde boka in en stund för Te Deum också..

Så många borden, måsten och krav. Inte undra på att man blir så.. trött på allt ibland..

I dag..

är en sån där dag som borde få börja om.
Och börja bättre.

Lusten och motivationen är idag på minusskalan.
Men vad gör väl det, saker att göra, folk att träffa..
Har ingen LUST! VILL INTE!

Kanske kommer uppskuttande lite lust om jag tar de röda idag. Kanske.. får försöka med den lille hjälpen..

Suck.

Att stryka en lista

Få saker är så tillfredsställande som att stryka saker på en lista. Bocka av. Se att det är gjort.
Ibland skriver jag även dit saker jag redan gjort, för att få känna känslan av att sen stryka dem.

Ute i god tid är jag också.
Ska flytta i november (11e för att vara exakt. Bärhjälp mottages tacksamt.. ju fler man är.. ), och kan redan stryka den  jobbiga punkten "lastbil".  Har börjat fundera på vad jag kan slänga.. har samlat på mig en hel del skrot på de 6 år jag bott i den  här lägenheten..
Jag vill stryka fler saker.. kanske dags att börja beta av listan mer seriöst framöver. Skaffa fram fler kartonger, kasta ut soffan..

Annars?
Förrutom halsförkylningen-som-inte-bryter-ut-totalt-som-bara-ligger-och-retar-samt-tar-rösten, så är det gött att vara jag.
Nästan hela gruppen från verket kom med på utelunchen idag, kul!
Nolleföreställningen och allt därikring börjar falla på plats (även om lite extra föll in, men bara man är fantastisk...)
Snart dags för årsmöte och allt därikring. Sen är det slut.. vad händer då?

Te Deum

Lördagen som var bjöd på en tur till Nyköping och Stjärnholms slott. Och en hel dag med Otto Olssons Te Deum, och Edward Elgars Give unto the Lord. Och halsont och slitsam sjungning. Men roligt, roligt, roligt. Jag kanske sagt det förrut, men få saker är så roliga att sjunga något som är lite svårt, som bjuder motstånd och en riktig utmaning. Där jag måste tänka och inte bara ta det avista.

Te Deum är lite klurigt. Det går långsamt (eller fort, beroende på hur man räknar), ligger i det höga läget i stort sett hela tiden, och har härliga förhållningar och harmonier. Och ett fantastiskt avsnitt med dubbelkvartett (som går fruktansvärt långsamt). Där kommer min verkliga utmaning. Efter vi var klara för dagen så erbjöd jag mig att ingå i dubbelkvartetten, och de köpte det! (Även om min förkylda hals helt hade gett upp vid det laget och det enda ljud jag fick ur mig var väs), så nu måste jag lära mig den.. för som jag förstod det kommer dubbelkvartt-partiet sjungas just av en, dubbelkvartett. Roligt, utmanande, och förhoppningsvis, utvecklande.

Så nu ser jag framemot nästa besök i Nyköping. Och det därefter som är konsertdagen.

En snabb koll i almenackan säger 2 helt lediga oplanerade helger fram till 1a advent. Raskt jobbat.

Det är så livet ska se ut. Välplanerat, men lite gluggar för spontanitet.

Kärlek!

Trött

Trött, förvirrad. Mulen.
Aj fasen, regn också.

Tänkte skriva ner fler av de goda saker som finns i mitt liv.
Men fastnar likväl för de mer mulna sakerna som inte är där de borde vara. 
Och jag blir så trött på mig själv som blir förvirrad och fundersam.
Det har jag egentligen ingen som helst anledning att bli.

Hur kan man både vara så sjujäkla glad över livet, som trots allt är rätt bra, men samtidigt så förvirrad över det som kunde vara men inte är. 
Nej, bättre att måla på det utåtriktade, glada, ansiktet och göra dagens dagsverke.
Blir nog bättre efter ett pass på F&S till kvällen.

Happy happy joy!

Man vaknar en måndagmorgon.
Solen skiner, himlen är blå (vad det är skönt att leva då).
Dagen bjuder på bra saker.
(och en halvdöd cykel)
Luften är så där härligt höstkrispig,
men solen värmer.

Jag blir så glad!

Och därutöver så läser jag detta i en av mina favorit "glossys"
"September; Capricorn. You'll notice a shift this month in how you feel about, well, just about everything. Life begins to flow more easily, and for once there are no big dramas. It's an important month for your career, so take any training opportunities at work. As for love, talk about it on the 17th."

Glädjeskutt!

Bokslut

Det här börjar kännas lite konstigt.
Har strukturerat upp allt för spexets bokslut, och med undantag av en fråga, så kan jag göra klart idag. Har det hänt förrut?
Iofs är det mitt fjärde bokslut i rad, men ändå, det borde vara något jag glömt. Brukar ta mer tid än så här. Scary.



I övrigt vet jag nu varför jag inte gärna åker buss till IKEA. Det gör mig illamående, och tar sån jävla tid. Helt sjukt. Var galet mycket folk där igår. Kan bero på det allt annat än somriga vädret. Så nu är det höst.