Åtrå.
Åtrå har många ansikten.
En del fina.. jättefina.
Andra rent ut sagt tokfula. Äckliga.
Men..
Lock-and-load-blicken på avstånd, växer till leende på närmre fot.
Fan.
I såna stunder är "Erikas Måsteblandning" det mest ultimata musikvalet.
Tillverkades, på ett gammalt hederligt kassettband, en marslördag/söndag 2002.
Underbart.. innehåller låtar som The Cramps - Queen of Pain & Like a bad girl should, Tom Waits - Hope that I never fall in love with you, Leonard Cohen - Closing Time. Nostalgiskapande och humörvändande. Tröstande. Och tröst är något man kan behöva när man kämpat mot önskan och begär i ett par timmar. Den blåa blicken är allt för åtråvärd. (speciellt när varenda textrad handlat om kärlek/omtanke/tröst - platonisk, men ord kan tolkas som ord kan tolkas, och ord kan bli så mycket mer än bara.. ord).
Franciscus Bön:
Herre, låt mig icke så mycket söka att bli tröstad
som att trösta
Icke så mycket att bli förstådd
som att förstå
Icke så mycket att bli älskad
som att älska
Ty det är genom att ge som man får,
ty det är genom att ge som man får.
Det är genom att glömma sig själv
som man finner sig själv
Det är genom att förlåta
som man blir förlåten
Det är genom att dö som man uppstår
Till det eviga livet.
En del fina.. jättefina.
Andra rent ut sagt tokfula. Äckliga.
Men..
Lock-and-load-blicken på avstånd, växer till leende på närmre fot.
Fan.
I såna stunder är "Erikas Måsteblandning" det mest ultimata musikvalet.
Tillverkades, på ett gammalt hederligt kassettband, en marslördag/söndag 2002.
Underbart.. innehåller låtar som The Cramps - Queen of Pain & Like a bad girl should, Tom Waits - Hope that I never fall in love with you, Leonard Cohen - Closing Time. Nostalgiskapande och humörvändande. Tröstande. Och tröst är något man kan behöva när man kämpat mot önskan och begär i ett par timmar. Den blåa blicken är allt för åtråvärd. (speciellt när varenda textrad handlat om kärlek/omtanke/tröst - platonisk, men ord kan tolkas som ord kan tolkas, och ord kan bli så mycket mer än bara.. ord).
Franciscus Bön:
Herre, låt mig icke så mycket söka att bli tröstad
som att trösta
Icke så mycket att bli förstådd
som att förstå
Icke så mycket att bli älskad
som att älska
Ty det är genom att ge som man får,
ty det är genom att ge som man får.
Det är genom att glömma sig själv
som man finner sig själv
Det är genom att förlåta
som man blir förlåten
Det är genom att dö som man uppstår
Till det eviga livet.
(Ni som är allergiska mot det "gudliga" och "Herre",
läs texten med profana glasögon - den värmer nog så mycket då.
Nästan mer, då det är så enkelt, egentligen.
Sträva inte efter att Få, sträva efter att Ge.)
läs texten med profana glasögon - den värmer nog så mycket då.
Nästan mer, då det är så enkelt, egentligen.
Sträva inte efter att Få, sträva efter att Ge.)
Morgonstund har grus i ögat..
Tidig morgon.
Solen börjar färga himlen ljusorange.
Och det är faktiskt inte minusgrader idag!
Ska tydligen bli lika varmt idag som igår.. skönt, men något tråkigt då man sitter instängd i en låda av korrugerad plåt utan fönster.
Men det är ju bara 3 dagar kvar. På fredag blir det sista dagen på apjobbet. Lite ambivalent - det är ju trots allt skönt att ha ett jobb att gå till, istället för att sitta hemma och göra.. ingenting. Men jobbet i sig är bland det tråkigaste jag någonsin gjort. Har iofs inte lika stor motvilja mot det här som jag hade sista månaderna i hemtjänsten. Att inte veta säkert i måndags om vi skulle få fortsätta eller inte var jobbigt. Men efter beskedet, även om det inte var det vi trodde, så kändes det bättre.
Att veta är alltid bättre än att inte veta.
GIII blir nog ett bra spex.
Bra kick-off i lördags, trots Securitasbesök kl.9 på morgonen.
Sjukt stora skärmar bygger dekor, och kostym syr sjukt stora klänningar. Stort - är nog nyckelordet?
Har nu lovat att ta lite ansvar i den stora SM-organisationen också, det känns bra. Känns alltid bra att bli tillfrågad och känna att man kan hjälpa till där det faktiskt behövs.
Gårdagskvällens besök i dekorlokalen var välbehövligt, inte bara ur social synvinkel, men ur ute-synvinkel. Måste börja ta hand om mig själv och insupa vårluften -- skogspromenader, titta på krokusar, leta vårblommor.. skrämma fåglar. Sällskap?
Vårens helger har tagit slut. Något planerat varje helg fram till juni.
Fort gick det, från att ha flera helger att åka norrut på, till inga.. undrar när hemlängtanen kommer..
Nu, dags att göra sig jobbpresentabel och ta sig till bussen.. har för många minuter över idag med (därav bloggandet).
Kärlek.. om än morgondisig.
Solen börjar färga himlen ljusorange.
Och det är faktiskt inte minusgrader idag!
Ska tydligen bli lika varmt idag som igår.. skönt, men något tråkigt då man sitter instängd i en låda av korrugerad plåt utan fönster.
Men det är ju bara 3 dagar kvar. På fredag blir det sista dagen på apjobbet. Lite ambivalent - det är ju trots allt skönt att ha ett jobb att gå till, istället för att sitta hemma och göra.. ingenting. Men jobbet i sig är bland det tråkigaste jag någonsin gjort. Har iofs inte lika stor motvilja mot det här som jag hade sista månaderna i hemtjänsten. Att inte veta säkert i måndags om vi skulle få fortsätta eller inte var jobbigt. Men efter beskedet, även om det inte var det vi trodde, så kändes det bättre.
Att veta är alltid bättre än att inte veta.
(Oavsett vad det handlar om.)
GIII blir nog ett bra spex.
Bra kick-off i lördags, trots Securitasbesök kl.9 på morgonen.
Sjukt stora skärmar bygger dekor, och kostym syr sjukt stora klänningar. Stort - är nog nyckelordet?
Har nu lovat att ta lite ansvar i den stora SM-organisationen också, det känns bra. Känns alltid bra att bli tillfrågad och känna att man kan hjälpa till där det faktiskt behövs.
Gårdagskvällens besök i dekorlokalen var välbehövligt, inte bara ur social synvinkel, men ur ute-synvinkel. Måste börja ta hand om mig själv och insupa vårluften -- skogspromenader, titta på krokusar, leta vårblommor.. skrämma fåglar. Sällskap?
Vårens helger har tagit slut. Något planerat varje helg fram till juni.
Fort gick det, från att ha flera helger att åka norrut på, till inga.. undrar när hemlängtanen kommer..
Nu, dags att göra sig jobbpresentabel och ta sig till bussen.. har för många minuter över idag med (därav bloggandet).
Kärlek.. om än morgondisig.
Röda stövlar (och var f-n är min bh?)
Iförd mina nya fina röda stövlar (me like - alot) och träningsbyxor, väntandes på tvättstugan.
Stövlarna är helt klart ett bra köp, man ska spendera pengar när man får dom, annars så kanske de tar slut innan man hunnit spendera dom.
Kören, åh, kören.
Sjukt roligt igår - trots helt obegripbar trötthet. Kommentaren "vem är du?" från körledaren kändes helt klart.. ehm... ja, jag har varit borta länge, men inte sååå länge. Faktiskt. Nu tycker de att jag ska följa med till Italien (våren 2008) även om jag inte bor kvar i Örebro då. Känns bra. Känns tryggt att de vill ha med mig.. en annan sak som känns trygg är en stabil bas. En djup, stabil bas. Hade en uttänkt bloggtanke om just detta igår. Men den försvann någonstans bland fakturorna idag.
Jobbet ja.. vi tog oss dit i morse trots snömodd och otäck omkörning på motorvägen.. J blev riktigt rädd. Vi har fått både kritik och beröm i veckan. Direkt kritik och beröm i tredje hand. Men det känns bra. Kritiken kanske inte var rättfärdigad, men ändå. Berömmet var dock väl befogat och kändes precis där det ska kännas - i jobbmoralen. Jag är inte så dålig på det där att jobba ändå! Lojaliteten mot Proffice att göra ett bra arbete lyser igenom.. (då vi inte tar raster, eller lökar på allt för mycket), sen känns det ändå skönt att det kanske inte blir någon fortsättning efter måndag. Vi vet inte.. vi har jobbat på bättre än beräknat så avdelningen är ikapp, och vi behövs (förmodligen) inte längre. Men kontrakt fram till påsk har vi ändå.
Oh.. tvättstugedags!
Så, mängder av rena, men våta, kläder.
Ska jag säga något om spexets sluttjut och resa in i det oglömda landet? så mycket om det har sagts redan i andras bloggar.. men jag har ett ord jag vill skriva, och det är Gemenskap. Är det något som Churchill har varit, och kommer att fortsätta vara i sin eftergångare G3, så är det Gemenskap. Vi har byggt något det här året som, trots svikande publik, kommer vara en grogrund för framtida succéer! (Hoppas jag - vem vet var jag är nästa år....) För spexet är, trots allt, ingenting utan sina trogna medlemmar. En succé är inte ens förtjänst utan allas. Helheten är större än summan av delarna.
Val och kval var det också ja.
Kval har jag inga längre, då jag helt sonika bestämt mig för att leva vidare och se om det händer något. Det är ju inget att fundera över, eller hur? Varför vara förvirrad innan jag står inför en valsituation? Det är ju bara dumt, och är det något jag inte är, så är det dum.
(Parantesen i rubriken syftar till en bh som jag helt enkelt inte hittar, och hur E reagerade en gång för många år sen, då vi supit till lite för hårt i Sthlm, jag hamnat hos halvbekant pojke och E supit bort BHn i "the kingdom of sofas". Den konversationen på centralen hade jag gärna haft nedskriven. Tack och lov att den delen av mitt liv är över.)
Stövlarna är helt klart ett bra köp, man ska spendera pengar när man får dom, annars så kanske de tar slut innan man hunnit spendera dom.
Kören, åh, kören.
Sjukt roligt igår - trots helt obegripbar trötthet. Kommentaren "vem är du?" från körledaren kändes helt klart.. ehm... ja, jag har varit borta länge, men inte sååå länge. Faktiskt. Nu tycker de att jag ska följa med till Italien (våren 2008) även om jag inte bor kvar i Örebro då. Känns bra. Känns tryggt att de vill ha med mig.. en annan sak som känns trygg är en stabil bas. En djup, stabil bas. Hade en uttänkt bloggtanke om just detta igår. Men den försvann någonstans bland fakturorna idag.
Jobbet ja.. vi tog oss dit i morse trots snömodd och otäck omkörning på motorvägen.. J blev riktigt rädd. Vi har fått både kritik och beröm i veckan. Direkt kritik och beröm i tredje hand. Men det känns bra. Kritiken kanske inte var rättfärdigad, men ändå. Berömmet var dock väl befogat och kändes precis där det ska kännas - i jobbmoralen. Jag är inte så dålig på det där att jobba ändå! Lojaliteten mot Proffice att göra ett bra arbete lyser igenom.. (då vi inte tar raster, eller lökar på allt för mycket), sen känns det ändå skönt att det kanske inte blir någon fortsättning efter måndag. Vi vet inte.. vi har jobbat på bättre än beräknat så avdelningen är ikapp, och vi behövs (förmodligen) inte längre. Men kontrakt fram till påsk har vi ändå.
Oh.. tvättstugedags!
Så, mängder av rena, men våta, kläder.
Ska jag säga något om spexets sluttjut och resa in i det oglömda landet? så mycket om det har sagts redan i andras bloggar.. men jag har ett ord jag vill skriva, och det är Gemenskap. Är det något som Churchill har varit, och kommer att fortsätta vara i sin eftergångare G3, så är det Gemenskap. Vi har byggt något det här året som, trots svikande publik, kommer vara en grogrund för framtida succéer! (Hoppas jag - vem vet var jag är nästa år....) För spexet är, trots allt, ingenting utan sina trogna medlemmar. En succé är inte ens förtjänst utan allas. Helheten är större än summan av delarna.
Val och kval var det också ja.
Kval har jag inga längre, då jag helt sonika bestämt mig för att leva vidare och se om det händer något. Det är ju inget att fundera över, eller hur? Varför vara förvirrad innan jag står inför en valsituation? Det är ju bara dumt, och är det något jag inte är, så är det dum.
(Parantesen i rubriken syftar till en bh som jag helt enkelt inte hittar, och hur E reagerade en gång för många år sen, då vi supit till lite för hårt i Sthlm, jag hamnat hos halvbekant pojke och E supit bort BHn i "the kingdom of sofas". Den konversationen på centralen hade jag gärna haft nedskriven. Tack och lov att den delen av mitt liv är över.)
Huvet upp... eller ner.. eller..
Märkliga känslor these days helt klart.
Är man upp, eller ner?
Glad eller bara..
Hur kan man vara så glad i någon bara?
Sådär innerligt varmt.
Märkligt.
Mycket märkligt.
I sanning, i Valet eller Kvalet. (ja, jag citerar hej vilt och i egna syften och sådär..)
F.ö är två veckor på leverantörsreskontran gjorda. Hurra! Fredag var högst välkommet!
Under åtta timmar passerar ungefär 500 fakturor mig (ja, jag räknade i torsdags). Det är drygt 1/minut. Helt sjukt. Men allt är bättre än a-kassa..
I grunden, trött - men lycklig.
Är man upp, eller ner?
Glad eller bara..
Hur kan man vara så glad i någon bara?
Sådär innerligt varmt.
Märkligt.
Mycket märkligt.
I sanning, i Valet eller Kvalet. (ja, jag citerar hej vilt och i egna syften och sådär..)
F.ö är två veckor på leverantörsreskontran gjorda. Hurra! Fredag var högst välkommet!
Under åtta timmar passerar ungefär 500 fakturor mig (ja, jag räknade i torsdags). Det är drygt 1/minut. Helt sjukt. Men allt är bättre än a-kassa..
I grunden, trött - men lycklig.
Det är mycket nu...
.. för att parafrasera en av dödgrävarna där hemma.
Jobbet är, så att säga, enahanda. Många siffror dock, alltför många kanske.
Många, m-å-n-g-a fakturor. Men nu efter en vecka och ett par dar, så känns det ändå helt okej att släpa sig upp apatidigt (ungefär när pappa börjar jobba), och åka iväg. Samåker med en tjej som skulle kunna bli en ny vän. Öppen, ärlig och så härligt glad över detta monotoma arbete. (Hennes sambo är fransman, pratar inte svenska och försöker, verkligen försöker, beställa pizza via telefon - ett rent och skärt nöje att höra henne förklara för honom, på franska, vad det är han ska säga.)
Spexet.. firade 10 år i lördags. Ett riktigt roligt kalas. Genomplanerat och väl strukturerat - sen att kanske matserveringen inte var i klass med varken mat eller underhållning är något vi lärt oss. Efterrätten var gudomlig. Varma jordgubbar KAN INTE bli fel. Jag kan dock ha åsikter om att jag blev tvungen upp på scenen - men I did it. Utan att säga vad jag egentligen tycker. Festen efter banketten var bra. Men högljudd. Taxi hem strax efter 04 kändes helt rätt. Tydligen hände både det ena, tredje och femte senare. Men det är inte mina historier.
Annars?
Jotack. Saknar kören.
Förvirring och förbjudna känslor.
Kan man inte, för en gångs skull, få något, med någon, som inte var olämplig, på ett eller annat sätt?
De enda män jag känner, är antingen upptagna eller obefintliga.
Finns det fler någonstans? Någon som är på riktigt.
Som kan ...visa mig vägen, visa mig vägen hem...
Jotack. Saknar kören.
Förvirring och förbjudna känslor.
Kan man inte, för en gångs skull, få något, med någon, som inte var olämplig, på ett eller annat sätt?
De enda män jag känner, är antingen upptagna eller obefintliga.
Finns det fler någonstans? Någon som är på riktigt.
Som kan ...visa mig vägen, visa mig vägen hem...
Vilken helg!
Hur ska man nu sammanfatta helgens begivenheter? Kanske bäst att ta saker o ting i rätt ordning, så jag minns dem :)
Torsdag:
Efter det att förra inlägget skrevs, blev det färdigstädning, mathandling och sedan iväg till biljettförsäljningen. Väl där ringer Proffice och erbjuder mig att börja jobba som konsult hos dem. Bara en liten månad, men visst fanken kan jag göra det! Torsdagen blev all-in-all ganska bra. Kändes som att inget kunde gå fel. Kom hem rätt tidigt också, eller ja.. rätt lagom i tid.
Fredag:
Möte på Proffice med konsultchef Carin och min nya samåkningskompis Johanna. Vi är nämligen två som ska börja på måndag, med ett oerhört monotomt manuellt arbete - men hey, allt är bättre än a-kassa - och företaget ligger i Hallsberg. Mycket trevligt möte, som avslutades med en lika trevlig fika med Johanna på stan. (Som iofs avbröts ett antal gånger av "pre-premiär-samtal".
Förkylningen värre än någonsin.
Tillbaka till Campus och inhämtning av biljettkassa (som tack vare Gudrun kunde lämnas ut i tid!), och avlämning av diverse inhandlade dekorpryttlar.
Gör en del av To-do-listan i kostym och lämnar resten åt min mycket kompetenta grupp för att hinna hem åtminstone någon liten stund före invasionen av släktingar. Fick väl kanske en 20 minuters marginal. Phew.
Genrep och ganska stor förvirring. Men den halva jag såg - snyggt (även om Churchillklädombytet drog ut lite på tiden.. hängslen är ett otyg). Skönt med en tidig hemgång från aulan. Ännu skönare att komma isäng före midnatt.
Så mycket sömn blev det dock inte. Min hosta är förrückt.
Lördag:
Jonathan vaknade vid halv sju. Då var den friden förstörd. Bara att stiga upp och bli representabel igen. Lill-killen Tim är också förkyld, så tack o lov var det inte bara jag som hostade och snorade.
Spenderade en timme (!!!) i telefon för att försöka få tag på hostmedicin på recept. Men nejdå, Jourvårdcentralen svarade inte i telefon över huvudtaget, men fick tillslut tag på sjukvårdsupplysningen. Där de helt enkelt, och kallt, konstaterar att man inte får läkartid för hosta/förkylning om man inte hostat i minst 3 veckor eller haft hög feber i minst 4 dygn. Men får dock tips om de receptfria läkemedel som sägs hjälpa mot hosta.
Brorsan och Jonathan blev snabbt ivägskickade på badhuset, medan vi kvinnor och Lill-killen åkte till Marieberg och IKEA. Mest för mitt apoteksbesök och för att Pernilla ville på IKEA. Mycket trevlig stund - trots helt sjuk hosta. Gå, andas och prata blev åtminstone en sak för mycket för mina stackars luftrör.
Väl tillbaka i tid för att hinna laga mat (mamma that is. Jag satt på en stol och hostade och kraxade och försökte svälja flytande hostsaft. Fy sjutton så äckligt!!), och ta det lugnt innan det blev dags att ge sig iväg för Premiär!
Premiär:
Stämningen i aulan när jag dök upp var väl som förväntat. Mina kostymslavar Gudrun och Ida hade stenkoll på kostymeriet, foajéfolket hade koll, och mingelmänniskorna fick den hjälp de behövde. Lite darrigt bland skådis kanske.. men det är ju även det normalt. Kändes dock väldigt märkligt att inte vara på plats timvis i förväg på en premiär.. är första året (av fem) som jag inte varit tvungen att vara på plats tidigt för smink, eller för att sminka. Tom Suss tyckte det var märkligt att jag inte var där..
Under goriallan sa Per en klok sak om skådis utveckling under aulaveckan: "I torsdags var ni bra på riktigt, igår var ni riktigt bra, idag är det på riktigt" och så sant det var! Energin var på topp, magin flödade och vilken föreställning vi bjöd på! Härlig stämning bakom scenen, lagom småstressigt och underbart underbart!
(F.ö kan kombinationen två sorters hostmedicin, alvedon och ipren rekomenderas om man vill njuta extra mycket av adrenalinruschen)
Till pausen försökte jag hitta igen bror & svägerska, men fann en rektor som snabbt slussades till punschminglet.. Bar dekor - fast jag inte skulle. Min handled är verkligen kass.
Andra akt, jodå, den rockade lika bra som första. Tredjeaktsbytet - lite kaotiskt, men det gick.
Och sen var det slut.
Applådtack och blommor och stora famnen - sen iväg hem för dusch, barnläggning och ombyte till festen!
Festen var bra, sittningen lagom lång och både brorsan och Pernilla verkade trivas och ha roligt. Mycket tack vare Per kan jag nog säga. Tack KM för den bordsplaceringen!!!
Lagom många gyckel, allt var lagom. Perfekt. Men lagom.. skönt att komma hem tidigt för att hinna sova ikapp lite, och förhoppningsvis bli friskare.
Söndag:
Brorsan & co. for redan vid halv nio (en halvtimme försenade), så redan vid 7 var jag vaken. Något friskare faktiskt, mindre hosta nu, men desto mer snuva. Men hellre snuva än hosta när man ska göra gott intryck imorgon.
IMORGON! Jag ska börja jobba - härligt! (och ringa a-kassan, AF und so weiter)
Kärlek i stora doser!
Torsdag:
Efter det att förra inlägget skrevs, blev det färdigstädning, mathandling och sedan iväg till biljettförsäljningen. Väl där ringer Proffice och erbjuder mig att börja jobba som konsult hos dem. Bara en liten månad, men visst fanken kan jag göra det! Torsdagen blev all-in-all ganska bra. Kändes som att inget kunde gå fel. Kom hem rätt tidigt också, eller ja.. rätt lagom i tid.
Fredag:
Möte på Proffice med konsultchef Carin och min nya samåkningskompis Johanna. Vi är nämligen två som ska börja på måndag, med ett oerhört monotomt manuellt arbete - men hey, allt är bättre än a-kassa - och företaget ligger i Hallsberg. Mycket trevligt möte, som avslutades med en lika trevlig fika med Johanna på stan. (Som iofs avbröts ett antal gånger av "pre-premiär-samtal".
Förkylningen värre än någonsin.
Tillbaka till Campus och inhämtning av biljettkassa (som tack vare Gudrun kunde lämnas ut i tid!), och avlämning av diverse inhandlade dekorpryttlar.
Gör en del av To-do-listan i kostym och lämnar resten åt min mycket kompetenta grupp för att hinna hem åtminstone någon liten stund före invasionen av släktingar. Fick väl kanske en 20 minuters marginal. Phew.
Genrep och ganska stor förvirring. Men den halva jag såg - snyggt (även om Churchillklädombytet drog ut lite på tiden.. hängslen är ett otyg). Skönt med en tidig hemgång från aulan. Ännu skönare att komma isäng före midnatt.
Så mycket sömn blev det dock inte. Min hosta är förrückt.
Lördag:
Jonathan vaknade vid halv sju. Då var den friden förstörd. Bara att stiga upp och bli representabel igen. Lill-killen Tim är också förkyld, så tack o lov var det inte bara jag som hostade och snorade.
Spenderade en timme (!!!) i telefon för att försöka få tag på hostmedicin på recept. Men nejdå, Jourvårdcentralen svarade inte i telefon över huvudtaget, men fick tillslut tag på sjukvårdsupplysningen. Där de helt enkelt, och kallt, konstaterar att man inte får läkartid för hosta/förkylning om man inte hostat i minst 3 veckor eller haft hög feber i minst 4 dygn. Men får dock tips om de receptfria läkemedel som sägs hjälpa mot hosta.
Brorsan och Jonathan blev snabbt ivägskickade på badhuset, medan vi kvinnor och Lill-killen åkte till Marieberg och IKEA. Mest för mitt apoteksbesök och för att Pernilla ville på IKEA. Mycket trevlig stund - trots helt sjuk hosta. Gå, andas och prata blev åtminstone en sak för mycket för mina stackars luftrör.
Väl tillbaka i tid för att hinna laga mat (mamma that is. Jag satt på en stol och hostade och kraxade och försökte svälja flytande hostsaft. Fy sjutton så äckligt!!), och ta det lugnt innan det blev dags att ge sig iväg för Premiär!
Premiär:
Stämningen i aulan när jag dök upp var väl som förväntat. Mina kostymslavar Gudrun och Ida hade stenkoll på kostymeriet, foajéfolket hade koll, och mingelmänniskorna fick den hjälp de behövde. Lite darrigt bland skådis kanske.. men det är ju även det normalt. Kändes dock väldigt märkligt att inte vara på plats timvis i förväg på en premiär.. är första året (av fem) som jag inte varit tvungen att vara på plats tidigt för smink, eller för att sminka. Tom Suss tyckte det var märkligt att jag inte var där..
Under goriallan sa Per en klok sak om skådis utveckling under aulaveckan: "I torsdags var ni bra på riktigt, igår var ni riktigt bra, idag är det på riktigt" och så sant det var! Energin var på topp, magin flödade och vilken föreställning vi bjöd på! Härlig stämning bakom scenen, lagom småstressigt och underbart underbart!
(F.ö kan kombinationen två sorters hostmedicin, alvedon och ipren rekomenderas om man vill njuta extra mycket av adrenalinruschen)
Till pausen försökte jag hitta igen bror & svägerska, men fann en rektor som snabbt slussades till punschminglet.. Bar dekor - fast jag inte skulle. Min handled är verkligen kass.
Andra akt, jodå, den rockade lika bra som första. Tredjeaktsbytet - lite kaotiskt, men det gick.
Och sen var det slut.
Applådtack och blommor och stora famnen - sen iväg hem för dusch, barnläggning och ombyte till festen!
Festen var bra, sittningen lagom lång och både brorsan och Pernilla verkade trivas och ha roligt. Mycket tack vare Per kan jag nog säga. Tack KM för den bordsplaceringen!!!
Lagom många gyckel, allt var lagom. Perfekt. Men lagom.. skönt att komma hem tidigt för att hinna sova ikapp lite, och förhoppningsvis bli friskare.
Söndag:
Brorsan & co. for redan vid halv nio (en halvtimme försenade), så redan vid 7 var jag vaken. Något friskare faktiskt, mindre hosta nu, men desto mer snuva. Men hellre snuva än hosta när man ska göra gott intryck imorgon.
IMORGON! Jag ska börja jobba - härligt! (och ringa a-kassan, AF und so weiter)
Kärlek i stora doser!
Snart är det dagen D
Fast denna dagen består mest i att sanera hemmet för besök av mor och bror och svägerska och brorsöner. Saneringen är påbörjad, och nu återstår bara halva diskberget Alban och dammråttornas nystartade koloni skall störtas! Jag och min trogne vapenbroder Dragon är på hugget!! Fast först frukost och dagens tidning.
Det oerhört tråkigt att städa.
Gårdagskvällens genomdrag var faktiskt riktigt bra. Nu börjar de bli varma i kläderna skådisarna (varma - oh yes! Svettlukten i kostymlogen hänger TUNG när de hänger av sig...). Och slutresultatet blir nog riktigt riktigt bra. Det här har möjligheter, helt klart.. fast, det förståss.. vi har karaktärer på scen som både är tilldragande, och äckliga. Det ger väldigt konstiga känslor. Men distans distans, så fungerar det. Snyggt är det i vilket fall som helst.
Gårdagens, och dagens fundering: "Hur bär han sig åt som spräcker byxorna precis mitt i grenen?"
Det oerhört tråkigt att städa.
Gårdagskvällens genomdrag var faktiskt riktigt bra. Nu börjar de bli varma i kläderna skådisarna (varma - oh yes! Svettlukten i kostymlogen hänger TUNG när de hänger av sig...). Och slutresultatet blir nog riktigt riktigt bra. Det här har möjligheter, helt klart.. fast, det förståss.. vi har karaktärer på scen som både är tilldragande, och äckliga. Det ger väldigt konstiga känslor. Men distans distans, så fungerar det. Snyggt är det i vilket fall som helst.
Gårdagens, och dagens fundering: "Hur bär han sig åt som spräcker byxorna precis mitt i grenen?"