Det är mycket nu...

.. för att parafrasera en av dödgrävarna där hemma.

Jobbet är, så att säga, enahanda. Många siffror dock, alltför många kanske.
Många, m-å-n-g-a fakturor.  Men nu efter en vecka och ett par dar, så känns det ändå helt okej att släpa sig upp apatidigt (ungefär när pappa börjar jobba), och åka iväg. Samåker med en tjej som skulle kunna bli en ny vän. Öppen, ärlig och så härligt glad över detta monotoma arbete. (Hennes sambo är fransman, pratar inte svenska och försöker, verkligen försöker, beställa pizza via telefon - ett rent och skärt nöje att höra henne förklara för honom, på franska, vad det är han ska säga.)

Spexet.. firade 10 år i lördags. Ett riktigt roligt kalas. Genomplanerat och väl strukturerat - sen att kanske matserveringen inte var i klass med varken mat eller underhållning är något vi lärt oss. Efterrätten var gudomlig. Varma jordgubbar KAN INTE bli fel. Jag kan dock ha åsikter om att jag blev tvungen upp på scenen - men I did it. Utan att säga vad jag egentligen tycker. Festen efter banketten var bra. Men högljudd. Taxi hem strax efter 04 kändes helt rätt.  Tydligen hände både det ena, tredje och femte senare. Men det är inte mina historier.

Annars?
Jotack. Saknar kören.
Förvirring och förbjudna känslor.
Kan man inte, för en gångs skull, få något, med någon, som inte var olämplig, på ett eller annat sätt?
De enda män jag känner, är antingen upptagna eller obefintliga.
Finns det fler någonstans? Någon som är på riktigt.

Som kan ...visa mig vägen, visa mig vägen hem...

Kommentarer
Postat av: Kattis

hallon.. men men.. receptet kommer

2007-03-16 @ 11:03:08

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback