Slappna av?
Innan mina heliga torsdagskvällskörövningar har traditionen blivit Wayne's och Taizemässan i kyrkan. Så även idag. Dock utan sällskap på Wayne's, eller ja, en helt ny fin bok fick följa med. (Edward Finnigans upprättelse av Roslund & Hellström - rekomenderas so far)
Väl på plats i "min" bänk i kyrkan och det sedvanliga "Är du här, spexar inte du?" från körledaren efter en viss tids spexfrånvaro började jag slappna av. Välbehövligt att tömma hjärnan. Det var planen att bara slappna av, stänga av, låta det som virvlar på insidan få lite ro. Det gick rätt ok. Tills en av stans mindre lyckade existenser bestämmer sig för att han ska sitta bredvid mig och prata hela tiden - mest för sig själv tror jag. Men det var extremt störande. Lyckades dock slappna av till viss del, nästan så tårarna rann över av lättnad eller något.. men den vinddrivna existensen bredvid mig lät mig inte göra det.
Mycket irriterande.
Det märktes nog på mig efteråt för K-M nämnde lite lätt pratmannen och hur svårt det är att avgöra när man ska säga ifrån och om det skulle bli ännu mer störande. Sättet han sa det, och hur han såg på mig, fick rösten att stocka sig en aning - det märkte han med, undrade om spexeriet var över och hur det hade gått.. ungefär som om han ville försäkra sig om att jag tycker det är roligt, fast jag är så här slutkörd. Han såg nästan bekymrad ut. Därför jag gillar honom.
Snart Italien - repetoaren ser finfin ut. Många stycken, några märkliga, andra är gammal skåpmat - typ 1400tals hymnen "Alta trinita beata".
J på jobbet påstår att min kropp försöker tala om något för mig nu när jag lyckats försova mig 4 av 4 mornar denna veckan - sant så?
Bäst sova nu då..
Väl på plats i "min" bänk i kyrkan och det sedvanliga "Är du här, spexar inte du?" från körledaren efter en viss tids spexfrånvaro började jag slappna av. Välbehövligt att tömma hjärnan. Det var planen att bara slappna av, stänga av, låta det som virvlar på insidan få lite ro. Det gick rätt ok. Tills en av stans mindre lyckade existenser bestämmer sig för att han ska sitta bredvid mig och prata hela tiden - mest för sig själv tror jag. Men det var extremt störande. Lyckades dock slappna av till viss del, nästan så tårarna rann över av lättnad eller något.. men den vinddrivna existensen bredvid mig lät mig inte göra det.
Mycket irriterande.
Det märktes nog på mig efteråt för K-M nämnde lite lätt pratmannen och hur svårt det är att avgöra när man ska säga ifrån och om det skulle bli ännu mer störande. Sättet han sa det, och hur han såg på mig, fick rösten att stocka sig en aning - det märkte han med, undrade om spexeriet var över och hur det hade gått.. ungefär som om han ville försäkra sig om att jag tycker det är roligt, fast jag är så här slutkörd. Han såg nästan bekymrad ut. Därför jag gillar honom.
Snart Italien - repetoaren ser finfin ut. Många stycken, några märkliga, andra är gammal skåpmat - typ 1400tals hymnen "Alta trinita beata".
J på jobbet påstår att min kropp försöker tala om något för mig nu när jag lyckats försova mig 4 av 4 mornar denna veckan - sant så?
Bäst sova nu då..
Kommentarer
Trackback