norrlandstrollet

Nej. Nej. Nej.
Jag har varken tid, ork, eller lust.
Jag har huvudvärk, nackspärr, och en önskan att vara någon annanstans.
Jag har ett begär.
Förnuftet säger en. Känslan säger en annan.
Fan, eller, jääääääävlar.

Hjälp?
Kan glädje över att träffas, mötas, återskapas i något annat? Eller är rädslan för stor? Eller den motsträvande känslan som bara är så moraliskt fel.
Jag har inte tid för funderingar och grubbleri.
På lördag ska man vara snygg också. För att inte tala om att man ska vara trevlig i flera dar.

"det blir bättre än nånsin förrut
det kan bara bli bättre nu, imorgon,
så måste det bli vår tur igen,
ja tro mig det ordnar sig, imorgon"
~ Stenmarck, Martin & David.
Tack.
Tack för en skiva som bringar ljus imörker och hopp i förtvivlan.

---

F.ö kan jag inte bry mig mindre.