En helt otrolig helg
Såå, då var SpexSM över. Iaf den första delen, nu ska det räknas pengar och sammanställas biljettstatistik. Men inte idag. Idag är en ledig dag.
Vad kan jag då säga så här efteråt.. alla känslor och tankar är inte helt bearbetade, och tröttheten är väldigt överväldigande.
Tisdagens genrep av G3 ute på Parkteatern var en bra genomkörare för att få oss att inse vad vi hade att se framemot. Något rörigt. Men vilken otrolig uppslutning av människor! Helt otroligt.
Torsdagmorgonens scentid var mest kaotisk. Men på något sätt så gick det vägen. Iaf nästan, god uppslutning även här. Var där en kvart innan, och en del vanligtvis sena personer var redan där. Härligt!
Häng på teatern hela dagen, med småjobb att göra och strukturera. Invigning på kvällen med buntvis information. Känslan av att sitta bland 360 andra spexare var otrolig. Alla var vi där för att tävla, umgås, och framför allt, ha roligt.
Fredagmorgon med uppstyrande av foajé/biljettförsäljning. Hast till biljettbutiken. Paraden. Vi sjöng Harlads punschvisa innan paraden paraderade iväg, en förbipasserande frågade L om vi var från Musikhögskolan.. det bästa vi någonsin sjungit Harlad. Adrenalinet flödade. Väl på teatern blev det visst ruschande med organisation, lite för rörigt för min egen smak när biljettkassan öppnade, men vi fixade det! Lyckades inte se något spex på fredagen, förrutom kanske 4-5minuter av Skövde, innan min närvaro var påkallad från foajén. Vår tid på teaserscenen - ett bra framförande.
Lördag - vår speldag, började glatt med kostymfraktande från Kotten med L. Märkliga känslor, både en önskan att få sätta igång, men även önskan att skjuta på ögonblicket då allt skulle vara över. Lyckades hinna se halva Kårspexet innan det var dags för hår och sminktid. Roligt roligt roligt att återigen sitta i sminklogen, i värmen, och känna värmen från alla. Riggtid och så var det dags för gorillan. Vi var så många. Tårar i någras ögon. Adrenalin och förväntan från de allra flesta. Och så... "Plats på scen för Örebrospexet - Gustav III. Starta klockan!" Vi var iväg. De nästföljande 58 minutrarna var en sällan skådad adrenalinrusch, hög puls, en del skratt. Teknikkrångel. Den otroliga lättnaden när tonerna av sluttjutet börjar spela och Ds klocka visar på 58:04. Vi skulle hinna på utsatt tid!! Lättnad och lycka av att vi klarade det. Dekorwhisky. Snabbt ihopplock och iväg för iordninggörande innan banketten.
Satt bra på banketten. En kårspexare, ett par lulespexare (varav en var norrbottning på riktigt, och hemdialekten fick sig en påskjuts!), och en inhyrd Lissare. Prisutdelning. Alla de slitsamma timmarna i Kostymrummet belönades med att vi fick priset för Bästa kostym (mask, peruk). Helt plötsligt kändes alla de jobbiga timmarna, irritationen, slitet, värt mödan. Det var dock det enda pris vi fick, jag tycker dock att regi/skådis förtjänade priset för bästa regi/skådespeleri, och att F skulle fått priset för bästa omstart. Men måste ju erkänna att jag kanske såg för lite för att kunna jämföra med de andra spexen på plats.
Söndag blev en himla massa timmar i lastbilen. Som enda tillräckligt nyktra förare blev lastbilen min lott. Hämtade lastbilen vid 12, sen blev det en sväng på HBT med lite småplocksstäd och lunch innan körandet började. Sen blev det en himla massa inlastande i lastbil, körande, bärande, urlastande, mer körande, letande efter glasigloos och mer bärande innan lastbilen var åter på Statoil strax före 21.
En helt otrolig helg har det varit.
Mycket att göra hela tiden, förtroenden, fixande och kontaktskapande.
Som tur är har jag inte haft tid att fundera.
Den tiden kommer väl nu, när jag måste bestämma mig för hur jag ska förhålla mig till det jag upplever. Till det jag känner.
Vad kan jag då säga så här efteråt.. alla känslor och tankar är inte helt bearbetade, och tröttheten är väldigt överväldigande.
Tisdagens genrep av G3 ute på Parkteatern var en bra genomkörare för att få oss att inse vad vi hade att se framemot. Något rörigt. Men vilken otrolig uppslutning av människor! Helt otroligt.
Torsdagmorgonens scentid var mest kaotisk. Men på något sätt så gick det vägen. Iaf nästan, god uppslutning även här. Var där en kvart innan, och en del vanligtvis sena personer var redan där. Härligt!
Häng på teatern hela dagen, med småjobb att göra och strukturera. Invigning på kvällen med buntvis information. Känslan av att sitta bland 360 andra spexare var otrolig. Alla var vi där för att tävla, umgås, och framför allt, ha roligt.
Fredagmorgon med uppstyrande av foajé/biljettförsäljning. Hast till biljettbutiken. Paraden. Vi sjöng Harlads punschvisa innan paraden paraderade iväg, en förbipasserande frågade L om vi var från Musikhögskolan.. det bästa vi någonsin sjungit Harlad. Adrenalinet flödade. Väl på teatern blev det visst ruschande med organisation, lite för rörigt för min egen smak när biljettkassan öppnade, men vi fixade det! Lyckades inte se något spex på fredagen, förrutom kanske 4-5minuter av Skövde, innan min närvaro var påkallad från foajén. Vår tid på teaserscenen - ett bra framförande.
Lördag - vår speldag, började glatt med kostymfraktande från Kotten med L. Märkliga känslor, både en önskan att få sätta igång, men även önskan att skjuta på ögonblicket då allt skulle vara över. Lyckades hinna se halva Kårspexet innan det var dags för hår och sminktid. Roligt roligt roligt att återigen sitta i sminklogen, i värmen, och känna värmen från alla. Riggtid och så var det dags för gorillan. Vi var så många. Tårar i någras ögon. Adrenalin och förväntan från de allra flesta. Och så... "Plats på scen för Örebrospexet - Gustav III. Starta klockan!" Vi var iväg. De nästföljande 58 minutrarna var en sällan skådad adrenalinrusch, hög puls, en del skratt. Teknikkrångel. Den otroliga lättnaden när tonerna av sluttjutet börjar spela och Ds klocka visar på 58:04. Vi skulle hinna på utsatt tid!! Lättnad och lycka av att vi klarade det. Dekorwhisky. Snabbt ihopplock och iväg för iordninggörande innan banketten.
Satt bra på banketten. En kårspexare, ett par lulespexare (varav en var norrbottning på riktigt, och hemdialekten fick sig en påskjuts!), och en inhyrd Lissare. Prisutdelning. Alla de slitsamma timmarna i Kostymrummet belönades med att vi fick priset för Bästa kostym (mask, peruk). Helt plötsligt kändes alla de jobbiga timmarna, irritationen, slitet, värt mödan. Det var dock det enda pris vi fick, jag tycker dock att regi/skådis förtjänade priset för bästa regi/skådespeleri, och att F skulle fått priset för bästa omstart. Men måste ju erkänna att jag kanske såg för lite för att kunna jämföra med de andra spexen på plats.
Söndag blev en himla massa timmar i lastbilen. Som enda tillräckligt nyktra förare blev lastbilen min lott. Hämtade lastbilen vid 12, sen blev det en sväng på HBT med lite småplocksstäd och lunch innan körandet började. Sen blev det en himla massa inlastande i lastbil, körande, bärande, urlastande, mer körande, letande efter glasigloos och mer bärande innan lastbilen var åter på Statoil strax före 21.
En helt otrolig helg har det varit.
Mycket att göra hela tiden, förtroenden, fixande och kontaktskapande.
Som tur är har jag inte haft tid att fundera.
Den tiden kommer väl nu, när jag måste bestämma mig för hur jag ska förhålla mig till det jag upplever. Till det jag känner.
Kommentarer
Postat av: Kattis
Jag är så imponerad av er som orkat reflektera redan. Är så tom i hjärnan, är fortfarande besviken över mycket, är glad över mycket, är nog bara förvirrad. Minns inte att jag kände så efter Hamlet. Kanske, troligtvis! Tack för din insats!!
Trackback