norrlandstrollet

Att njuta.
Att njuta av en ledighet har väl aldrig varit så svårt.
(Det har aldrig varit så svårt att inte vara småbitter heller.)
Har svårt för att koppla av. Igår blev det efter lägenhetsvisningen en sväng på stan. En såndär VISA-sväng.. uschanimej (även om det var o så skönt att få igen blixtlåset i den där reakjolen i en storlek jag inte haft på jag-vet-inte-när, köpte inte kjolen. trots liten storlek så jag ut som en lagårdsvägg i den, och är det nåt jag inte fixar nu är att känna mig.. sämre/värre/fulare/tjockare än vad jag kanske är).
Saksamma. Twilfit är en farlig affär och skor sig glatt på mig och mitt VISA-kort närhelst jag går förbi. Men det var REA, jag lovar.

Jag måste nog buffla till mig lite. Våga. Sträcka ut hakan. Ta mig för.
Det är så svårt att lyfta luren och fråga, visa mig sårbar.
Varför är jag så inrutad i att jag vill bli tillfrågad, jag borde kunna också..
Även fast jag lovordar ensamhet som sådan. Det är skönt.
Men inte jämt, inte när jag vet hur andra har det.
Det är så skönt att vara ensam ibland, lufta ur, tänka efter.
Men sen blir det en dag för mycket.
Dessutom är självdisciplinen som bortblåst.

Jaha, där försvann min ansats att inte självrannsaka. Eller att vara bitter.
Nåja, nu är det inte många veckor kvar tills höstprojekten tar vid.
Något att längta efter, där man faktiskt är efterlängtad.