Le mot mig och jag ska visa dig vem jag är
Fina känslor idag.
Ren och oförfalskad glädje i körsalen under sista riktiga körövningen innan jul & nyår (nästa vecka räknas inte då vi ska ha julfest då...). Så skönt att kunna skratta åt allt och inget. Eller "inget". Vi har märkt, M och jag, att det är otroligt fascinerande att se på Maestro när han leder. Och vissa gånger, som ikväll, är det sjukt svårt att se på honom och inte le brett, fnittra, eller skratta. Och det kan vi göra utan att vi får "onda ögat". Iofs var han mer ute och cyklade på pianot ikväll än vanligt. Men det var helt klart en härlig kväll. Bara en massa gamla goda julsånger i goda vänners lag där glädjen var högt och inget kunde vara fel. Det som är så härligt med kör. Eller iaf med min kör. Vi är vänner. Allihopa, över generationsgränser, och även med de som iaf jag aldrig skulle försöka bli bekant med i andra sammanhang.
Däremot undrar jag, hur vissa på jobbet, kan med sig själva att sitta och småprata (relativt högt) när dels Ec pratar, eller när någon annan kollega pratar under enhetsmötet. Helt sjukt störande, och ett ganska omoget, prepubertalt beteende. Från 40+'are. Men de tystnade fint när lönerevisionen kom på tal.
Nu sova och ladda för 7 arbetsdagar och 3 julfester (på 5 dar) innan julsemestern. För det lär behövas. Speciellt nu när jag kämpar i motvind mot årets adventsförkylning (slog mig i huvet med en febertopp i söndagskväll efter O helga natt), och min trasiga vadmuskel.
Vila, oförfalskad glädje, stora hjärtliga leenden, och gemenskap läker bättre än någon medicin.
Ren och oförfalskad glädje i körsalen under sista riktiga körövningen innan jul & nyår (nästa vecka räknas inte då vi ska ha julfest då...). Så skönt att kunna skratta åt allt och inget. Eller "inget". Vi har märkt, M och jag, att det är otroligt fascinerande att se på Maestro när han leder. Och vissa gånger, som ikväll, är det sjukt svårt att se på honom och inte le brett, fnittra, eller skratta. Och det kan vi göra utan att vi får "onda ögat". Iofs var han mer ute och cyklade på pianot ikväll än vanligt. Men det var helt klart en härlig kväll. Bara en massa gamla goda julsånger i goda vänners lag där glädjen var högt och inget kunde vara fel. Det som är så härligt med kör. Eller iaf med min kör. Vi är vänner. Allihopa, över generationsgränser, och även med de som iaf jag aldrig skulle försöka bli bekant med i andra sammanhang.
Däremot undrar jag, hur vissa på jobbet, kan med sig själva att sitta och småprata (relativt högt) när dels Ec pratar, eller när någon annan kollega pratar under enhetsmötet. Helt sjukt störande, och ett ganska omoget, prepubertalt beteende. Från 40+'are. Men de tystnade fint när lönerevisionen kom på tal.
Nu sova och ladda för 7 arbetsdagar och 3 julfester (på 5 dar) innan julsemestern. För det lär behövas. Speciellt nu när jag kämpar i motvind mot årets adventsförkylning (slog mig i huvet med en febertopp i söndagskväll efter O helga natt), och min trasiga vadmuskel.
Vila, oförfalskad glädje, stora hjärtliga leenden, och gemenskap läker bättre än någon medicin.
P.s
Mina julklappsinköp är klara. Är era?
Mina julklappsinköp är klara. Är era?
Kommentarer
Trackback