norrlandstrollet

Så, då har jag sällat mig till skaran som sett Sex and the City-filmen då.
Måste nog säga att jag aldrig var en ultra-freak-SATC-tittare då när det gick på TV första vändan.
Men jag har sett min beskärda del av avsnitt, skrattat, gråtit och blundat (!) när det gått väl hett till. På något sätt har jag väl identifierat mig med dem, det där sökandet efter något bättre, mer förfinat, lyckligare?
Filmen då?
Tja, 2½ timme blev väl långt. 1½ hade räckt för att täcka in allt de säger.
Men bra, många småfnitter, lite "oj, ska jag gråta nu"-ögonblick, och några hästgarv. Allt utom lite action helt enkelt.
Nej, inte super, men inte heller sämre än godkänd.

Tänk om man kunde hitta det där.. Där uttrycket "den ende" verkligen finner sin plats. Där man kan säga, utan att verka banal
"Forever mine, forever thine, forever ours"
(ursäkta felciteringen, men innebörden är rätt)

---
Träningsvärk deluxe idag.
Trodde inte jag fått någon av spinningen. Men så, igår efter jobbet när jag sätter mig på cykeln - då kändes det. Men hem och äta och in till F&S för medelpass. Samma pass som i torsdags, fast med skor och i vettigare klädsel. Helt klart bättre, och tyngre. Men ledaren var lika bra (och lika sevärd - sjukt bruna ögon). Så idag har det gjort ont ont i lårmuskler och vader. Men det är skönt, och jag ler när jag tänker på det. Nästan så man skulle tro att jag blir lycklig av det. (f.ö sa M på jobbet idag "har du gått ner i vikt?!?!" och jag blev urlycklig, log länge sen - så lite gör så mycket!)

--
Imorgon kör igen - har längtat, och längtar.
Mycket stort och härligt på programmet, som är tidsoptimistiskt skrivet, men det är ju bra.
Ser framemot att träffa alla igen. Se vad som finns där. Eller inte.

Näpp virusscan klar.
Sovdags då - imorgon blir det ingen slöcykling till jobbet, cykeln är hos doktorn och jag måste gå. Skojsigt.