norrlandstrollet

Nu åker vi snart.
Eller ja, imorgon vid den här tiden har vi precis landat på Milano-Bergamo.
Äntligen.

Det vi pratat om i över ett år är nu äntligen på gång, känns märkligt.
Förväntasfullt. (dra ner dina förväntningar ett snäpp - du blir bara besviken)

Sjungandet på Sinnesrogudstjänsten i söndags?
Jodå, det gick fint.
Du måste finnas ur Kristina från Duvemåla - sitter som en smäck, dock borde K-M övat liiiiite mer..
Gabriellas sång ur Såsom i Himmelen - ny på listan. Gick oväntat bra.. "du har ju ljud där nere!"
Spontanapplåder efter båda styckena, tydligen brukar det inte vara sånt.. känns bra. En av åhörarna lyssnade med ögonen stängda och lätt framåtböjd i bänkraden.. Tänk att man kan göra sådana intryck så folk blir berörda.
En Sinnesro är till för de som har/haft problem av diverse sorter, 12-stegsprogrammare o dylikt. Det avslutas med att samtliga står i en ring framför altaret och läser Sinnesrobönen. Det berörde mig, det och det faktum att dessa olycklycksbarn som drar sig uppåt - framåt tänker på sina medmänniskor framför sig själva.. det berör. Starkt.
(sen finns andra känslor som inte är lika vackra, men ändå finns där, som oroar mig mer..)

Har inte packat klart, ska nog göra det. Allt är iofs framme. Tillslut.
Och jag borde skaffa mig någon som säger åt mig när jag glömmer att äta.. (ja, jag vet att det är den negativa stressen som gör det...)

Until we meet again,

Amore!