Sjung mig en serenad..

.. och jag smälter som isen om våren..
(eller så skrattar jag så jag gråter)

Vi kvinns fick en serenad av karlarna under kvällens körfest.
Det var ju... vackert... gjort.
Skrattade så jag grät. De var sååå söta våra gubbs.
Men det ska ju vara roligt på fester, eller hur?
I övrigt så tog maestro till sig förra veckans kritik och gjorde faktiskt slag i saken.
Imponerande.
(dessutom löd han mitt råd - me like!)
Leendet dröjer sig kvar.
Luften var vårlig på hemväg.
Vinet gott och..
ja,

Kärlek!

(och jag vill, Vill, VILL sjunga Carmina Burana i Italien....)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback