norrlandstrollet

Ikväll fick vi dvdn med Italienresan.
En av de medföljande filmade konstant och nu var filmerna klara.
Två stycken á 30 minuter.
Helt grym nostalgikänsla.
Bilderna får mig att minnas mer än vad jag visste att jag glömt.
Min dirigentdebut är med. Inklusive presentationen som assistentdirigent.
Och jag ser helt vettskrämd ut.
Totalt.
Komplett.
Vettskrämd.
Och då ser man mig ändå bara bakifrån.
(Fast själva dirigerandet ser faktiskt rätt hyfsat ut. Till och med dirigeringsläraren från gymnasiet skulle nog acceptera det)
Skiva två är endast Requiem från Novi Ligure.
Det låter väl inte superbra, men jag måste ärligen säga att jag inte minns någonting.
Och ser jag så där blasé ut när jag sjunger måste jag skärpa mig en aning.
Eller så var det bara nån slags chock.

I övrigt.
Vet inte om jag vill minnas.
Vissa saker mår bäst av att glömmas bort.
Speciellt nu när det är nästintill normalt,
ska leva på det istället.