norrlandstrollet

Jag borde skriva saker om de både fantastiska, och fruktansvärda, veckor som varit. Med helt otroliga föreställningar som grädden på moset (eller chokladkrämen på kladdkakan, mmmmm).
Men orden finner sig lite dåligt. Den korta versionen är, sömnbrist, sömnbrist, sömnbrist, kort stubin, stress, oro, nervositet, kortvarig lycka, varm trygg famn, tårar. Ungefär där förstod jag hur slutkörd jag blivit. Var gränsen går för vad jag orkar med.  Att den var långt borta visste jag, men nu vet jag mer säkert var den är och kan hålla mig därifrån i framtiden, för som Y sa, jag är inte blödig, inte egentligen.
En bidragande orsak jag kan gå in på: Heltidsjobb med ett skraltigt, skruttigt, värdelöst IT-stöd. Fungerar skitdåligt. Mycket telefonsamtal med ilskna/Bedrövade uppgiftslämnare som skäller.. sjuka/vabbande kollegor, överfylld maillåda och dåligt fokus.

Men nu känner jag mig nästan utsövd. Utvilad. Så gott det går när jobbet stressar på. Bortfall på 30/24% en vecka innan preliminära avslutet (målet är 10% - känns onåbart), folk på semester, med sjuka barn, en heltidare som inte lyckats göra något vettigt.. och ett dåligt, skraltigt, skruttigt, värdelöst IT-stöd. Nåja.

Helgen som gick var dock bra.
Mycket bra föreställningar.
Bra fest.
Inga tårar.
Långlunch på Java med Suss. Behövligt.
Faurés Requiem. Jag tyckte det lät skit. Men tydligen hade K-M andra åsikter, för i tack-mailet så var han nöjd. Mycket tom. Han måste ha lyssnat på något annat än det jag hörde.  Tänker glömma den insatsen och fokusera på nästa istället.

Framöver:
Påsk - fyra dagar med sovmorgon.
"Mamma kan/vet inte allt"
De tre avslutande föreställningarna med efterföljande fest. Längtar (För trots att det är jävligt slitsamt är det jävligt kul - nästan så man funderar på nästa år...)
Bestämma fokus för vad jag vill.


Italien.