Borttappad röst

Jaha, så var man praktförkyld då. Inte så farligt egentligen, förutom att rösten helt och hållet försvunnit. Eller ja, idag låter det om mig ändå. Igår var det lite sisådär om den saken.

Körövningen i onsdags gick ju fint. Och även torsdag och fredag var väl rätt hyfsade. Mådde väl sådär, men man ska ju inte klaga. Tvättstugelek på fredagkväll och rätt olustig känsla i nosen. Lucialördagen spenderades i soffan. Hela dan. Frampå aftonen slog det mig att jag ju lovat toasta på spexets vintersittning och bestämde mig lite raskt att faktiskt orka gå iväg. Det var dumt. Jag pratade. Jag sjöng (även fast det gjorde fläckvis ont). Sen försvann rösten gradvis. Frampå natten när det var dags att gå hem var det inte mycket ljud kvar. Stackars stämband. I söndags så var jag tyst. Jag, soffan, och vintersport. Klockrent! Så igår. Kom till jobbet, hejade lite på folk, ljudlöst. Och så ringer den rackarns telefonen.. tror det kom ljud först efter jag rabblat hela hälsningsfrasen. Och det var knappt det. Kändes inte bra alls.
Och idag låter jag lite mer, en aning iaf. Det kommer lite toner tom när jag försökt. Men jag har väl kanske 5, till skillnad mot 2½ oktav i vanliga fall. Nu är skräcken att jag förstört rösten helt genom att inte vila den ordentligt... vilken sorg det skulle vara. Usch, det tänker vi inte på.
Problemet med adventsförkylningen anno 2008 är att jag inte är sjuk. Jag är bara förkyld. Och det är helt sjukt. För om man vore sjuk så skulle det ju gå att vara hemma och vila. Men eftersom jag inte är sjuk så finns ingen ro i kroppen till sånt... trams.

Nej, nu vila lite i soffan till dålig film. Sen sova ordentligt så jag orkar morgondagen med jobb, fika, körens julfest, torsdagen med jobb och jobbets julfest, samt fredagen med jobb och packning innan semestern tar vid på lördag. Attans att man ska ha så mycket att göra på slutet innan en ledighet. Sjukt.

Kärlek!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback