Vilka minnen

Har precis sett en snabbgenomspelning av några favoritscener ur mina favoritspex. 
Snabbgenomspelningen behövdes för att återknyta till känslan igen, är lite rough just nu. Då behövs de goda minnena. 
Vilka sjuka minnen de är dessutom. Känslorna är sååååå nära ytan när allting kommer tillbaka. Glädje, eufori, spänningen. Och mycket mer som är bara för mig.
Helt galet. Helt galna människor. Men ändå så är de alla en del av den jag blivit, och den jag varit de senaste åren. 
En del nära som gått längre ifrån, en del långt ifrån som blivit närmre. 
Helt enkelt underbart. Om bara de som drivit iväg kunde driva tillbaka. Eller driva halvvägs var?
Jag säger som mr. Kennedy himself "sen kommer alla ni för alltid bli min vän".


Annars då?
Jodå, huvet upp, fötterna ner. Blött i båda ändarna. Det här regnandet gör mig knäpp.
Lägenhetsvisningen idag.. tjaa.. bor bättre som jag gör. Helt klart inte värt pengarna. Även om den var 14kvm större kändes den mindre.
Jakten fortsätter.
Så även jobbjakten. Att alltid bli bortvald efter intervju pga erfarenhetsbrist är ärligt talat skit. Hur ska jag kunna få den där erfarenheten när jag aldrig får något jobb "på riktigt"? Visst, jobba som konsult åt bemanningsföretag är också jobb, men inte på den nivån jag har utbildning till och VILL jobba på.

Kvällen blev visst lite blue helt plötsligt.
Time for soul.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback