norrlandstrollet

Först,
kvar på verket till mitten av augusti.
Tjo!

Sen,
när det behövs så lite för att känna att samförståndet, samhörigheten verkligen finns. Att man känner sig lite som "teachers pet" gör mig ingenting.
När det vi betraktar som "skvaller" inte hade gått honom förbi. Att han märkt att vi tyckte något, han såg det. Och förstod varför vi tyckte som vi tyckte också, höll med. Nej han är bra. Mycket.

Nu kan man runda av kvällen i en stor känsla av...


trygghet.

(Jag gillar verkligen när ögonkontakten reflekterar ärlighet och glädje. På riktigt.)