norrlandstrollet

Lördagen som var bjöd på en tur till Nyköping och Stjärnholms slott. Och en hel dag med Otto Olssons Te Deum, och Edward Elgars Give unto the Lord. Och halsont och slitsam sjungning. Men roligt, roligt, roligt. Jag kanske sagt det förrut, men få saker är så roliga att sjunga något som är lite svårt, som bjuder motstånd och en riktig utmaning. Där jag måste tänka och inte bara ta det avista.

Te Deum är lite klurigt. Det går långsamt (eller fort, beroende på hur man räknar), ligger i det höga läget i stort sett hela tiden, och har härliga förhållningar och harmonier. Och ett fantastiskt avsnitt med dubbelkvartett (som går fruktansvärt långsamt). Där kommer min verkliga utmaning. Efter vi var klara för dagen så erbjöd jag mig att ingå i dubbelkvartetten, och de köpte det! (Även om min förkylda hals helt hade gett upp vid det laget och det enda ljud jag fick ur mig var väs), så nu måste jag lära mig den.. för som jag förstod det kommer dubbelkvartt-partiet sjungas just av en, dubbelkvartett. Roligt, utmanande, och förhoppningsvis, utvecklande.

Så nu ser jag framemot nästa besök i Nyköping. Och det därefter som är konsertdagen.

En snabb koll i almenackan säger 2 helt lediga oplanerade helger fram till 1a advent. Raskt jobbat.

Det är så livet ska se ut. Välplanerat, men lite gluggar för spontanitet.

Kärlek!