Åtrå.

Åtrå har många ansikten.
En del fina.. jättefina.
Andra rent ut sagt tokfula. Äckliga.
Men..

Lock-and-load-blicken på avstånd, växer till leende på närmre fot.

Fan.

I såna stunder är "Erikas Måsteblandning" det mest ultimata musikvalet.
Tillverkades, på ett gammalt hederligt kassettband, en marslördag/söndag 2002.
Underbart.. innehåller låtar som The Cramps - Queen of Pain & Like a bad girl should, Tom Waits - Hope that I never fall in love with you, Leonard Cohen - Closing Time. Nostalgiskapande och humörvändande. Tröstande. Och tröst är något man kan behöva när man kämpat mot önskan och begär i ett par timmar. Den blåa blicken är allt för åtråvärd. (speciellt när varenda textrad handlat om kärlek/omtanke/tröst - platonisk, men ord kan tolkas som ord kan tolkas, och ord kan bli så mycket mer än bara.. ord).

Franciscus Bön:
Herre, låt mig icke så mycket söka att bli tröstad
som att trösta
Icke så mycket att bli förstådd
som att förstå
Icke så mycket att bli älskad
som att älska

Ty det är genom att ge som man får,
ty det är genom att ge som man får.

Det är genom att glömma sig själv
som man finner sig själv
Det är genom att förlåta
som man blir förlåten

Det är genom att dö som man uppstår
Till det eviga livet.

(Ni som är allergiska mot det "gudliga" och "Herre",
läs texten med profana glasögon - den värmer nog så mycket då.
Nästan mer, då det är så enkelt, egentligen.
Sträva inte efter att Få, sträva efter att Ge.)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback