Rapport från norr, del 3
Ingen bebis.
Adventsvesper i hemförsamlingskyrkan igår. Åååh vad jag saknade min kör! inget ont om hemförsamlingens kantor, han gör så gott han kan med det material han har... men ibland tror jag nog att det varit bättre o välja något enklare, något mer bekant. För inte lät det bra alltid. Flyktkänslan infann sig dock bara under sista stycket, Otto Olssons Advent, som jag verkligen kan utantill (och baklänges. I sömnen, i juni), det lät... verkligen illa. Men allt var inte hemskt. Barnkören var söt, musikerna var, ehm, ja.. engagerade och kompgruppen densamma som de senaste 15 åren (och ja, trummisen är fortfarande snygg - trots att han blivit "gammal"). Gamla, härliga Kyrkan var dock fylld till sista plats (500årig kyrka - spelade på 500årsjubileét), den där känslan "jasså, är det HÄR alla är" infann sig. Det var iofs fantastiskt roligt.. att folk fortfarande går till kyrkan på 1a advent. Är väl någon slags tradition för flertalet som bara går dit då.. och kanske julafton. Kvällen slutade iaf bra med adventsfika hos min ena kusin med familj. Bästa med kyrkan här i obygden är nog att man blir lätt medbjuden på fika (citerar en av mina kusiner: "men inte kan väl Maria vara hemma själv ikväll?" varvid resten av släkten säger "nej, följ med du") när man dyker upp. Kan iofs också bero på att vi vuxit upp ihop, dessa kusiner och vi.
Fantastisk solnedgång på gång! Attans att man inte har nån kamera!!
Söka jobb hos studentens fiende (CSN), ja, varför inte - jobb som jobb. Och CSN har man ju koll på.. tror man.
Hade glömt "bära runt alla blommor"-problemet när man adventar huset. Vete rackarn vars alla blommor bor under denna månad alltså.. men något ska väl moderskapet göra också..
Spexet - suck!
Årets adventsvisa, sjöngs av Barnkören och framkallade fnissryckningar hos mig o ena kusinen, och allsång senare under kvällen (det ska låta lite halvfalskt också):
Jag är en liten åsna
och jag har det ganska bra
Jag är en liten åsna
och jag sjunger varje dag.
Adventsvesper i hemförsamlingskyrkan igår. Åååh vad jag saknade min kör! inget ont om hemförsamlingens kantor, han gör så gott han kan med det material han har... men ibland tror jag nog att det varit bättre o välja något enklare, något mer bekant. För inte lät det bra alltid. Flyktkänslan infann sig dock bara under sista stycket, Otto Olssons Advent, som jag verkligen kan utantill (och baklänges. I sömnen, i juni), det lät... verkligen illa. Men allt var inte hemskt. Barnkören var söt, musikerna var, ehm, ja.. engagerade och kompgruppen densamma som de senaste 15 åren (och ja, trummisen är fortfarande snygg - trots att han blivit "gammal"). Gamla, härliga Kyrkan var dock fylld till sista plats (500årig kyrka - spelade på 500årsjubileét), den där känslan "jasså, är det HÄR alla är" infann sig. Det var iofs fantastiskt roligt.. att folk fortfarande går till kyrkan på 1a advent. Är väl någon slags tradition för flertalet som bara går dit då.. och kanske julafton. Kvällen slutade iaf bra med adventsfika hos min ena kusin med familj. Bästa med kyrkan här i obygden är nog att man blir lätt medbjuden på fika (citerar en av mina kusiner: "men inte kan väl Maria vara hemma själv ikväll?" varvid resten av släkten säger "nej, följ med du") när man dyker upp. Kan iofs också bero på att vi vuxit upp ihop, dessa kusiner och vi.
Fantastisk solnedgång på gång! Attans att man inte har nån kamera!!
Söka jobb hos studentens fiende (CSN), ja, varför inte - jobb som jobb. Och CSN har man ju koll på.. tror man.
Hade glömt "bära runt alla blommor"-problemet när man adventar huset. Vete rackarn vars alla blommor bor under denna månad alltså.. men något ska väl moderskapet göra också..
Spexet - suck!
Årets adventsvisa, sjöngs av Barnkören och framkallade fnissryckningar hos mig o ena kusinen, och allsång senare under kvällen (det ska låta lite halvfalskt också):
Jag är en liten åsna
och jag har det ganska bra
Jag är en liten åsna
och jag sjunger varje dag.
Kommentarer
Trackback